Vi önskar er alla ett friskt och framgångsrikt 2009!
Hoppas ni får en underbar nyårsnatt i form av goda champagner, härligt röda humrar och massor av trevligt sällskap.

Själva blir vi hemma med Juna, som är sjuk. I går kväll bar det av till närakuten. Hennes feber har stigit och hon hostar tills hon kräks. Nu till min fråga:
-Hur får jag i henne hostmedicinen?
Vi har provat med spruta i mungipan, vilket resulterar i att hon skriker som en stucken gris och spottar ut allt.
Jag har provat att de den på sked och dölja den med fruktpuré, det fungerar inte heller. Mina ideér är slut och nu undrar jag om ni har något bra förslag?

Än en gång, hoppas ni får en underbar nyårsnatt!

Kram Anna & Juna

Jag hade egentligen ingen lust men alla bara klagade på min prinsessas hockeyfrilla. I går kväll när Madde var här och uttryckte sina känslor över hockeyfrillor, ja då bestämde jag mig att en klippning var nödvändig.
Jag kan å det bestämdaste hävda att klippa en 7½ månads bebis är verkligen ingen lätt match. Jag var fullkomligt svettig efter brottningsmatchen.
Juna, hon verkade inte ens veta VAD det var hon protesterade emot men nog var det något ALLVARLIGT minsann för hon tog fram hela sitt artilleri. Till slut vann jag ändå den ansträngande matchen men resultatet blev  inte som jag önskade. Jag hade tänkt mig en gullig, tjejig page frisyr, istället ser hon ut som en kortklippt busig grabb.
Men vad gör det, egenskapen passar bra in på henne ändå.

Vi har haft jul här hemma, som alla andra, men både Juna och jag har varit och är sjuka. Tomas har klarat sig bra och han är den enda som låtit sig väl smaka av julmaten.

Först blev både jag och Juna magsjuka och sedan bröt en hemsk förkylning ut på Juna. Hon är fortfarande dålig, sover mycket, äter lite och är ganska gnällig MEN hon kryper utan dess like.
Nu går det undan, hon tar sig fram överallt och reser sig upp mot precis allting samt ramlar och skaffar sig bulor.
Hon saknar självbevarelsedrift, reser sig upp mot vardagsrumsbordet, släpper bordet och tar nötknäpparen och stoppar den i munnen.
När hon rest sig så glömmer hon att hon ska hålla i sig, då har helt plötsligt världen öppnat sig i form av bord, kameror, julmust, tidningar, telefoner och massor av roliga saker som pappa och mamma annars betraktar som deras egna.
Det går också bra att resa sig upp mot Ella (rottweiler) när Ella sedan går är det inte lika kul.

Julklappar, Juna fick många fina julklappar och hon verkade vara intresserad av alla paket, i alla fall till en början, fast snörena de var BÄST och fick uppmärksamhet hela julaftonskvällen;-)

Juna själv gav bort inramade förstoringar av sig själv och de togs tacksamt emot, dock var de något stora 40x50 cm men men är man världens sötaste så är man.

God fortsättning på er allesammans!

Puss & Kram

Anna & Juna

Jippi, äntligen är beviset på att vi har en varulvsunge påväg upp...en TAND kan skymtas i underkäken, redo att spräcka skinnet;-)
Så hon är alltså inte tandlös, vilken lättnad, hela vår mammagrupps barn, Junas polare, har fått en bissing här och en annan där.
Snart kommer varulvsungen huggas ordentligt, då lär kanske även hon, precis som Ella (rottweiler) få gå med munkorg ute. För detta är en unge med stor skärpa, dessutom något kvarstående;-)

Skämt å sido, jag har inte känt någon stress över detta med avsaknade tänder men det är kul när de kommer. Av någon anledning så kände jag för att ställa till med ett litet tandkalas eller liknande. Vi får se vad vi hittar på i kväll, varulvspappan och jag kanske äter lite räkor.
I allafall är det skönt att ha fått svar på varför älsklingen har varit lite lös i magen och varm, pga, de vackraste små riskorn man kan tänka sig.

Krypet går stadigt framåt, nu kryper Juna runt i hela vardagsrummet, fortfarande lite sakta men hon vågar sig nu från sin filt och kryper på det hala golvet. Kastar själv leksaker som hon sedan kryper efter.
Hon sysselsätter sig själv på ett helt annat sätt, eftersom hon är rörlig så tar hon sig fram till det hon vill ha och jag slipper sitta med henne på golvet för jämnan och leka.
Vilken härlig tid...det händer så mycket med mitt lilla troll.

Nu till lite allvar, läste om överaktiva barn i vårt samhälle och att vi tyvärr nog gör barnen sådana.
Det ska göras så mycket med de, det är babyyoga, babysim, babycafér, babyträffar m.m listan kan göras mycket längre. Vi sysselsätter våra barn hela tiden och man har nu kommit fram till att detta skapar överaktiva barn som har svårt att koppla av.
MEN VAD KONSTIGT...vi som har hundar tror jag listat ut detta för länge sedan för det går hand i hand. Att lära valpar att koppla av är det första vi lär de och sakta men säkert introduceras valpen/unghunden i arbete.

Nu så är det dags för lunch och sedan ska jag se om jag kan fotografera risgrynet så att bildbevis kan läggas ut;-)

Anna & Juna

Junas utveckling går ständigt framåt än har dock ingen tand tittat fram men skam den som ger sig;-)

I torsdags vinkade Juna för första gången och det var ett medvetet vinkande, sedan dess har hon fortsatt med det. Hon är så söt när hon vinkar, handen vinkar frenetiskt.
Kryper gör hon om än så länge mycket sakta, ett steg i taget. Jag brukar lägga ut lite leksaker som hon vill nå men det är svårt speciellt på hala golv, då tar hon ett steg fram och nästan ett lika lång gliiiiid tillbaka men hon kämpar på.

Tiden går så otroligt fort och jag har i kväll setat och tittat på bilder från BB, känns som om det var 2 månader sedan men så är det 7 månader sedan, jag hänger inte med;-)

Juna springer numer i sin gåstol och börjar faktiskt att kunna nyansera sina klappar på hundarna.

Julen står för dörren klapparna inte inhandlade än men men på söndag bär det av till leksaksaffären, eller jag menar att tomten får Junas önskelista då;-)

Kram på er och sov sött!

Anna & Juna

Hela dagen i dag har Juna varit ledsen och även hela kvällen, hon har inte alls varit sig lik.

Hon har gnällt och fällt stora krokodiltårar. Tyvärr har det också varit en dag då jag inte kunnat vara så medvetet närvarande, jag har varit tvungen att jobba men hon har varit med. Ibland undrar jag dock om det inte skulle vara bättre att hon inte är med mig de tillfällena.

Nu ställde iofs en snäll morfar upp och lekte och bar omkring på Juna medans jag jobbade men det kändes stressigt både för mig och Juna, tror jag.

Juna är 7 månader och hon känner inte igen de människor runt henne som hon inte träffar varje vecka. Vi kan inte begära av ett spädbarn att de ska göra det. Hon är mycket "mammig" just nu och gråter så fort jag försvinner bakom hörnet hemma. Det blir mer och mer påtagligt att hon nog snart kommer att bli blyg.
Mammans lilla unge, min älskade lilla bebis, jag blir ledsen när du är ledsen även om det går över.

Kvällen avrundades dock med PREMIÄR för korv och potatis, Juna försökte äta de små bitarna alldeles själv, hon kämpade tappert men fick avrunda middagen med en mycket aromatisk vällingflaska med fin årgång;-)

 Nu är det läggdags, trött som en åsna ( om de nu är tröttare änandra djur), prinsessan sover redan.

Gonatt & Kram

Anna & Juna

gfgffd

I lördags var vi 2 timmar i Thailand, i alla fall om vi ska tro rubriken;-)
Vi var ute och åt, helt opretentiöst, med Anja, Martin och deras barn Mira och Reuben.
Matstället är ett Thai-hak i Hemmesta centrum som är inrett mycket mysigt med små bås, namngivna efter Thailändska små orter med halmtak och bambuväggar samt massor av små färgglada lampor överallt.
Juna är i en exemplarisk ålder för restaurang besök just nu. Hon sitter i sin stol, så nöjd med att bara få saker att pilla på samt lite majskrokar eller kex att tugga på.
Hon iakttar alla hon kan hitta, pratar med de på sitt språk och får hon känna på de så håller hon fast dem, de får inte gå…då blir hon ledsen och gråter faktiskt.
Servitrisen tyckte hon så mycket om att hon tog ett järngrepp om dennes finger och vägrade att släppa…det var kul någon minut tyckte servitrisen men Juna höll kvar och vi bara skrattade. Vi gjorde ingen ansats till att hjälpa henne att komma loss, skönt med någon som roade vårt barn;-)
Reuben var också mycket rolig tyckte Juna. Han sprang över hela restaurangen och satt under andras bord och smaskade på rester som andra gäster tappat under bordet.
Enligt Martin så brukade han göra så när de var ute och åt….
Asgarv, faktum är att vi skämtade om det när vi var där men i verkligheten så sprang han bara fram och tillbaka och roade Juna. När Reuben var för långt bort började Juna gråta, så han fick snällt hålla sig i närheten tyckte vi vuxna, allt för Juna;-)

Juna & Reuben

Juna har uppfunnit ännu en lek, denna lek utspelar sig tyvärr på mycket tidiga mornar.
I hennes säng lägger vi alltid massor av nappar, så hon lätt hittar en ny på natten om hon tappar den hon har. Dock så är det sällan hon suger på napp när hon sover och hon är inte så nappig men hon gillar att hålla i de, nästan mer än att suga på dem.
Så hon har säkert sådär 5 nappar i sängen så när hon vaknar tidigt på morgonen, under de där timmarna då vi inte brukar låtsas om att vi har en dotter;-) då brukar hon för att riktigt påminna oss om att hon finns sakta men säkert droppa napparna på vårat laminat golv, alla som har laminat golv vet att det låter mycket om de. En efter en droppar hon napparna och varje gång rycker jag till och undrar vad sjutton det var som damp i golvet. Hon har koll på tiden också, hon droppar de med ca. 10 minuters mellanrum så att vi riktigt hunnit  somna om.
Jag bara undrar vem som utbildat henne i tortyrvetenskap;-)

Dags att hoppa i kojs, övriga familjen sover redan och i morgon ska Juna och jag äta middag hos Anna, Gösta och Märta, det ska bli spännande.
Innan dess ska Juna umgås med sin morfar i sin nya overall som hon fått av mormor och sin andra morfar.

Puss på er alla och gonatt!

Anna & Juna

Ps. HIPP HIPP HURRA för JUNA idá, hon fyller 7 månader. Ds

Ingen bra början på veckan för mig och Juna.

Jag har känt mig hängig med yrsel och huvudvärk och Juna har eksem i stjärten som vi idag åkte för att visa upp på BVC.
Hon är verkligen jättegullig med oss, vår BVC kontakt, vi fick mycket tips och råd med oss hem + 2 olika salvor. Det är inte alldeles enkelt det här med ”röda stjärtar”. Jag trodde jag var en sån där lyckligt lottad mamma som sluppit blöjeksem och annat men icke sa nicke. Juna reagerar på något som vi inte än vet vad det är, antingen blöjan, maten hon äter eller så är det svamp…vi kör nu uteslutningsmetoden. Vi har bytt blöjmärke, nästa sak vi tar bort är mat med tomat i, sedan provar vi medel mot svamp.
Men vad tålig hon är min lilla fröken, hon verkar inte direkt besvärad av den ilsket röda huden. Så nu håller vi tummarna att det ska lägga sig så att mamman slipper ägna all sin lediga tid i tvättstugan, för eftersom hon måste luftas allt som oftast så blir det en himla massa nerpinkad tvätt men men vad gör väl det…hon har en underbar mormor som kommer på lördag och hon älskar att tvätta så jag tänkte vara snäll och spara all tvätt till dess. *Skojja bara , mamma*.

Juna kryper nu, hipp hipp hurra.
Hon tar små försiktiga steg framåt, ett i taget och sedan lägger hon sig ner för att snart resa sig igen och krypa 1 steg…så ofantligt söt.
Bildbevis…på sötheten alltså;-)

Hörrni, önskar eder alla en fröjdefull 2:a adven sådär lite i förskott…

Massor av kramar
Anna & Juna