Så konstigt...
I går satt jag i egna tankar och började skriva på ett blogginlägg som skulle handla om känslan av att lämna bort mitt barn till personer jag inget vet något om.
Tankarna gick så här ngt förkortat:
I bland känns det jätte märkligt att lämna bort det absolut bästa jag har till människor jag inte känner och inte vet vad de heter i efternamn. Många är gångerna på väg till förskolan då tankarna snurrar och jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på VAD det är som får mig motvillig till att lämna min juvel på förskolan.
Mina hundar skulle jag aldrig lämna till någon jag inte kände men min dotter min alldeles underbara dotter lämnar jag varje dag till personer jag inte känner alls, som jag inte har någon som helst anknytning till.

Det har aldrig känts 100% bra och jag har ibland känt att jag inte velat lämna henne. Jag har, när jag studerat förskolan med lupp, inte hittat några tecken på att hon inte skulle ha det bra där MEN nu har jag kommit på.....
Det handlar inte om att jag inte litar på förskolan eller de som jag lämnar min prinsessa hos, jag vet att det nu handlar om SUNT FÖRNUFT som jag tycker alla föräldrar ska ha!

Efter detta klipp från Aftonbladet så inser jag att JAG verkligen ska vara 100% säker på de som jag lämnar henne hos.
Detta klipp gör så ONT i hjärtat och när Anna Trolle visade mig detta kunde jag inte hindra tårarna.
JAG SKULLE MÖRDA om detta hade hänt Juna.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6841318.ab

Vi föräldrar kan inte vara nog försiktiga med våra älsklingar!
Och vi föräldrar måste ta oss tid att analysera våra barn och vara observanta på HUR de mår!

En hemsk känsla har befunnit sig inom mig sedan jag såg detta klipp.

Ta hand om era barn och var noga med vilka ni lämnar de till!
Kram Anna, världens lyckligaste mamma.

 

Anna Trolle

26 mars 2010 13:11

Jag förstår din känsla, hade också gjort mig olycklig om detta hände mina barn.

En liten tankeställre till oss föräldrar i vår stressade tillvaro är att även vår trygga vardag stanna upp och lyssna på våra barn- en jobbig dag på förskola, daghem, skola kan ge uttryck på flera sätt- ge riktig kvalitetstid och försök att vara på ditt barns nivå, det kan räcka med en liten stund som ger så mycket.

För hur många gånger gör vi inte annat samtidigt, lyssnar med ett halvt öra, blir irriterade för att vi inte har tid och vill tex bli klar med matlagning etc brukar jag prova att ta 5min av full fokus på mina barn- det är underbart att se hur nöjda barnen blir och hur mkt det ger mig tillbaka och sedan kan jag återgå till matlagningen istället för att ha hamnat i en onödig konflikt.

5 SKRUTTIGA minuter av kvalitetstid...är det mkt begärt? Nej verkligen inte, det har vi alla tid att ge och självklart mycket mer än så. Vad jag vill säga med detta är att även de små små stunderna av tid du ger dina barn är värdefulla både för dig och ditt barn.

Hur ska vi annars hinna reflektera, obsarvera och ta in våra barns signaler om hur dom mår om vi inte ger dom av vår tid- det har vi ALLA tid med!

Det bästa vi har är våra barn- vår framtid- och min största kärleksgåva jag fått låna.

Kram från en stolt och lycklig mamma till Gösta och Märta!

http://www.trollfamiljen.bloggagratis.se

 

CArola Rasch

26 mars 2010 18:47

Åh jag mår så illa av sådant här! Jag kunde inte se klart!

Ta hand om er
Kramisar

 

Linda

26 mars 2010 19:44

har även själv många gånger haft likande tankar ...vad är det jag gör med mina barn egentligen ....det finaste jag har lämnar jag över i händer på folk jag aldrig haft en relation med ,folk jag inget vet om .Många gånger eftersom vi inte har ngt val i dagens samhälle -så har jag även känt -kanske bäst att inget veta ,för petig som jag är så skulle jag säkerligen vara mindre nöjd med ngt jag fick reda på :))
De gånger det gick har jag alltid lämnat mina barn till mina egna föräldrer framför dagis & jag inser själv att jag alltid då blir av med en olustig känsla jag inte kan sätta fingret på vad det är!
Filmen -satt länge & tvekade ,vågar jag titta ?! Jag vet hur nyheter ,elakheter kan sätta sina spår i mig som person .....men naturligtvis var jag tvungen .Kan inte beskriva känslan & förvivlan & mordiska tankar jag kände. Jag kan lova dig Anna att jag skulle gjort allt i min makt för att få denna kvinna att lida & mitt straff hade jag aldrig brytt mig om....

 

Anna Hellberg

26 mars 2010 21:42

Usch så fruktansvärt att se men så sant som du skriver. Den där olustkänslan är jobbigt att slåss emot. Ta hand om varandra för varje ögonblick är guldvärd

http://www.keeponix.se

 

Malin

28 mars 2010 21:19

TUSEN, TUSEN tack för kommentaren i min blogg! Du anar inte hur glad jag blir över dina ord!

Kram Malin

http://malinbaloo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  www.junaochjag.blogspot.com   VÄLKOMNA!

  Det har tagit 1 vecka att samla krafterna efter detta enormt lyckade 2 årskalas.Kvällen innan hade vi dessutom släkten här och all mat, bröd, kakor, bullar ja allt var hemmagjort. Jag är mäkta stolt över Tomas och mina matkunskaper;)Juna, vår lil...

Positiv, javisst...kan det bli värre än att vakna upp annandagpåsk med ett täcke på 8 cm nysnö som kommit under natten. Faktum är att jag trodde på allvar att jag skulle få ett hysteriskt anfall...börja kasta skor omkring mig, slita av mig håret (ja ...

Årets påskfotografi fick nästan Tomas och mig att bli osams...Alla sprang åt olika håll och hucklena åkte på sned, föll av eller revs av med flit.Och när vi sedan var klara med fotograferingen eller rättare sagt när vi gav upp då bröt vår älskade ...

   (Juna 5 månader)   Nu händer det grejor minsann...Prinsessan talar som mest 5 ords meningar.I fredags stod jag och fixade i ordning en mysig fredagsmiddag. Juna sysselsatte sig själv med div saker och rätt som det är kommer hon in till mi...