Juna har världens bästa farmor och farfar som alltid ställer upp för henne och oss.
Farmor "Gunilla" trivs Juna extra bra med, hon tycker jättemycket om att vara med henne. Det märker vi på hennes alltid så glada sätt när hon är med sin farmor. Farmor får också alltid Juna att äta sådant vi inte får i henne, såsom potatis och fisk.

Visst har Juna vissa likheter med sin farmor

De åker ibland flera gånger i veckan från Sollentuna för att ta hand om Juna och vi är sååå tacksamma för all den hjälp vi får med vår rosenknopp.

Nedan en bild från i somras på Tomas, Juna och farfar Börje.

Liten hon var va?
Hon är i dag en riktigt stor tjej som utvecklas i en rasande fart och mamman har redan börjar sakna bebis-tiden;-)
Denna sommar ska bli kul att uppleva med Juna (Crazy-Juna som pappan kallar henne) med bad, sol och massor av lek och stoj.

Nu är timmen sen igen och det är dags att krypa till kojs!

Puss & Kram
Anna & Juna

Än en gång har tiden bara sprungit ifrån mig, jag har svårt att få tiden att räcka till. Oftast slår jag ner arslet i soffan vid 22-tiden på kvällen och då är ögonlocken blyförsedda efter en tidig morgon med långpromenad med hundarna, frukost med Juna och sedan en dag fylld med roligt arbete på ”jobbet” samt efter det högst 2 intensiva kvälls timmar med Juna innan hon ska hoppa i säng.
Eftersom vi då inte sets på hela dagen så vill jag både mata, bada med henne och natta henne, på det sättet får vi båda tanka både mamma och bebis.
Hon är så rolig, när jag kommer hem så ska vi läsa böcker och undan ska det gå. Hon har sina favorit böcker som hon vill höra om och om och om igen. Här om kvällen fick jag läsa samma bok 15 ggr. Jag försökte gömma den under en massa andra böcker men icke sa nicke, hon hittade den hela tiden.
Efter att hon har somnat ska hundarna ha sitt och valparna gås igenom så att inte husse missat någon förarglig farsot eller något annat hemskt;-)
Så vid 22-tiden är min ork slut och att då börja skriva på bloggen är rent ut sagt en rejäl överkurs.

Allt går lite sin gilla gång…dagarna är fullspäckade med planer och måsten så det gäller att alltid se de där ljusglimtarna som gör allt enklare. Än en gång har jag fångat de på bild, nedan lite bilder som gör mig  varm om hjärtat:

Juna som alltid ska hålla i Baxnas koppel, hon håller alltid ett stadigt tag och när Baxna drar så åker Juna nästan ur vagnen;-)

Vitsippor som solar sig...

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.

Min gullunge på verandan med sin nya spis som hon fått av Nils & Erik

Juna hatr nu börjat gå lite mer, härom dagen när jag kom hem tog hon 5 steg mot mig men oftast så väljer hon att krypa, det går fortare och känns nog tryggt och bra.
Nu börjar även 2 framtänder i överkäken titta fram och hon gråter när hon tuggar mariekex den lilla sötlöken.

Hej Hopp nu ska det drickas te med mannen i huset!

Puss & Kram
Anna & Juna

Denna dags tankar kommer att handla om att ”finna” de små ljuspunkterna i en annars ganska kaotisk tillvaro;-)

Många är gångerna då det fokuseras mest på det ”jobbiga” runt omkring oss och ofta har vi dags scheman så fulla att minsta lilla avvikelse blir ansträngande. Det är då de små ljuspunkterna är så viktiga att uppskatta och att uppfatta. De kan annars glida förbi med blixtens hastighet.

Som ett par nyuppkomna krokusar...


Eller ett par tussilago, som med vårens kraft tränger upp överallt...

Veckan var för mig helt fullspäckad med både arbete, läkarbesök, flera barnkalas, valpar, BVC-besök, VIP-kväll på jobbet samt vänner som behövde hjälp och en mammatörstande dotter.
I dag, söndag, sitter jag och tänker tillbaka på veckan och känner mig otroligt nöjd med hur JAG fick den att utvecklas. Att jag klarade av veckan så bra som jag ändå gjorde, jag är stolt över mig själv!
Jag lyckades tom. att vara medvetet närvarande med Juna. De stunder vi hade, dvs. de kvällar då jag kom hem i tid, hade vi verkligen kvalitets tid. Vi badade tillsammans, lekte och mös i sängen ihop innan hon somnade. Jag kände att både hon och jag behövde detta för att klara av denna maxade vecka.

Jag såg till att fånga vackra ögonblick av vårtecken som jag kunde leva på i flera dagar, jag fullkomligt slukade solens värmande strålar under hundpromenaderna på jobbet. Jag fokuserade på allt det positiva i min omgivning, min underbara dotter som ger mig så otroligt mycket glädje, mina föräldrar som alltid ställer upp, min man som sliter med det nya vardagsrummet, roliga och givande vänner samt mina faktiskt ganska väluppfostrade hundar som är helt underbara att promenera med.

Jag stupade i säng innan elva varje kväll och gick upp i ottan, kändes det i alla fall som, för att börja dagen med en långpromenad med doggisarna.
Lördagsmorgonen kom efterlängtad med ett dessutom strålande väder, Tomas kokade kaffe och te och ägg, bredde smörgåsar till frukost-matsäck. Hela familjen inklusive hundar gick en lång promenad som slutade med frukost på en bergshäll mitt i skogen. Juna satt med oss på filten med sin välling och en smörgås i andra handen. Hundarna strosade omkring i ljungen och vi värmdes alla upp av solens varma strålar. Denna morgon kommer jag att leva länge på, så underbar, stilla och varm.
Med detta i minnet blev denna hektiska lördag plötsligt en baggis att klara av.

La familia...

Juna, mitt bränsle, min älskling, mitt allt.