(Juna 5 månader)

Nu händer det grejor minsann...
Prinsessan talar som mest 5 ords meningar.
I fredags stod jag och fixade i ordning en mysig fredagsmiddag. Juna sysselsatte sig själv med div saker och rätt som det är kommer hon in till mig i köket  med en stor väska i ena handen och ett hundkopell i andra handen och säger sakligt med klar och ljus stämma:
- Mamma, jag åka arbeta nu!
Så gick hon med bestämda steg in i vardagsrummet och satt sig på sin bobby car och åkte i väg.
Kvar stod jag och vinkade glatt:
-Hejdå, vi ses i kväll!

Åhhh, senare skrattade jag så att jag grät och jag hade sådan god lust att fråga vad hon arbetade med MEN något måste ju lämnas åt fantasin;)

Gullungen, det bästa som finns på denna jord och alla andra jordar också för den delen;)

Så konstigt...
I går satt jag i egna tankar och började skriva på ett blogginlägg som skulle handla om känslan av att lämna bort mitt barn till personer jag inget vet något om.
Tankarna gick så här ngt förkortat:
I bland känns det jätte märkligt att lämna bort det absolut bästa jag har till människor jag inte känner och inte vet vad de heter i efternamn. Många är gångerna på väg till förskolan då tankarna snurrar och jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på VAD det är som får mig motvillig till att lämna min juvel på förskolan.
Mina hundar skulle jag aldrig lämna till någon jag inte kände men min dotter min alldeles underbara dotter lämnar jag varje dag till personer jag inte känner alls, som jag inte har någon som helst anknytning till.

Det har aldrig känts 100% bra och jag har ibland känt att jag inte velat lämna henne. Jag har, när jag studerat förskolan med lupp, inte hittat några tecken på att hon inte skulle ha det bra där MEN nu har jag kommit på.....
Det handlar inte om att jag inte litar på förskolan eller de som jag lämnar min prinsessa hos, jag vet att det nu handlar om SUNT FÖRNUFT som jag tycker alla föräldrar ska ha!

Efter detta klipp från Aftonbladet så inser jag att JAG verkligen ska vara 100% säker på de som jag lämnar henne hos.
Detta klipp gör så ONT i hjärtat och när Anna Trolle visade mig detta kunde jag inte hindra tårarna.
JAG SKULLE MÖRDA om detta hade hänt Juna.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6841318.ab

Vi föräldrar kan inte vara nog försiktiga med våra älsklingar!
Och vi föräldrar måste ta oss tid att analysera våra barn och vara observanta på HUR de mår!

En hemsk känsla har befunnit sig inom mig sedan jag såg detta klipp.

Ta hand om era barn och var noga med vilka ni lämnar de till!
Kram Anna, världens lyckligaste mamma.

Vad gör jag när jag befinner mig i ett sällskap och det finns en person där som tar precis all plats, kör över andra, tar alla tillfällen att trycka till värdinna och dessutom pratar illa om människor som inte ens finns där att försvara sig?
Ångrar så att jag inte satt ner foten ordentligt. Kände mig som en mes. Ingen satt en TYDLIG gräns och jag vet inte om det var för rädsla att förstöra kvällen eller om personens attityd på något sätt skrämmer.  En person som pratar i ett, inte lyssnar inte på någon annan, som kan allt om allt och alla och som dessutom inte tar någon notis om andras åsikter eller viljor - en sådan person är otroligt svår att säga till och stå upp emot.
Jag tror hela sällskapet kände på det sättet. Så synd då kvällen började mycket bra med god mat och trevliga kvinnor.

I alla fall så är jag grymt besviken på mig själv som inte stod upp bättre för värdinnan, de andra kvinnorna samt för de som inte var där.
Jag brukar inte ha problem med det men jag hade otroliga problem med det i detta sällskap och det stör mig.
Nu vet jag att jag även kan reagera på detta sätt och ska försöka minnas det till nästa gång jag möter en självgod, egocentrisk, osympatisk person som förstör en underbar kväll.

// Anna

Våren kommer alltid med en känsla av att vilja förändra saker och ting hos mig. Ja förutom att komma i baddräkten, så är det mer existentiella förändringar som lockar.
Jag funderar på att flytta ifrån kommunen, längre söderut. Jag tittar efter små gårdar till salu där jag skulle kunna bedriva ett mindre hundpensionat eller ett bed & breakfast. Jag tittar på olika alternativ att lösa en sådan flytt ekonomiskt. Jag tittar på olika utbildningar till hösten. Ja, det är massor som rör sig i huvudet just nu.
Det är inte det att jag inte är nöjd med situationen här, i vårat hus, i min butik, i kommunen, det är mer så att jag vill göra något annat, se något nytt.
Min nyfikenhet drar i mig som sjutton på vårkanten. Jag vill UT och upptäcka, prova nya saker.
Jag vet att jag ska ta till vara på den egenskapen för det är en otrolig drivkraft.

Min pappa är lite likadan, det är som när vi landat och tagit in det som behövs så är vi redo för nya utmaningar. Fast han är mycket duktigare än mig på att ta tillvara på nyfikenheten och se till att planerna blir av.
Vissa skulle kalla oss rastlösa men jag kan inte hålla med om det.  Det här handlar om nyfikenhet och en strävan att få upptäcka det oupptäckta (individuellt). Jag menar alltså det oupptäckta för just mig, det jag aldrig provat innan. Att få uppleva och känna.

Jag vill verkligen inte att det ska vara måndag i morgon, vill fortsätta vara med Tomas och Juna hela dagarna. I morgon är det fem hela arbetsdar till nästa helg, puh.
Får nog ordna med en date med mannen på onsdag eller nått för att orka med. God mat, vin och mys.

Vädret i helgen har varit oslagbart och precis som Malin skrev i sin blogg så kände jag att jag för första gången på mycket länge hade för mycket kläder på mig när jag var ute på långis med dogsen.
Vi har verkligen tagit till vara på vädret och solen i helgen. Vi har åkt pulka, matat fåglar, setat ute och ätit frukt och mackor.
Tänk vi har så mycket snö på vår tomt att hundarna numer bara tar ett kliv över staketet och ut på gatan och där kan man antingen uppvakta andra hundar som går förbi eller skälla och bete sig illa.

Men vad jag längtar efter våren nu, det finns inget bättre än vår på egen tomt. Jag brukar strosa runt på tomten och titta på alla vårtecken, det ger en otrolig harmonisk känsla i hela kroppen. Och att sedan kunna sätta sig i lä någonstans på tomten i solen med en te-kopp av modell större, helt underbart.  Första grillningen på verandan, är också en höjdpunkt. Och doften när linolja tränger in i veranda möblerna, är sommar för mig.
Och när de första fågelungarna kläcks i holkarna på tomten och de där ljuva fågelunge lätena  studsar mellan träden…mmmm.

Det är ett tag kvar och först måste all denna snö smälta, ja det lär inte bli några problem att fylla dammen med vatten i år;)

Juna är nu fullvaccinerad mot svininfluensan och det känns bra då influensan fortfarande finns omkring oss, fast det verkar inte folk tro för de vaccinerar inte sina barn en andra gång. Helt galet och meningslöst att bara vaccinera de 1 gång. Enligt BVC så har både de och smittskyddsläkarna gått ut med vikten av att vaccinera klart sina barn men trots det så är det bara ett fåtal som gör det. Dumma föräldrar som tror att svininfluensan är borta för att det inte är första sides nyheter i kvällstidningarna längre. Att det sedan förespås att det kommer att komma en ännu värre våg av svininfluensan till våren eller tidig höst verkar inte bekymra dessa föräldrar.
Juna fick fler biverkningar denna gång. Förra gången fick hon bara lite feber, denna gång fick hon, kräkningar, feber och diarée men är nu ok och ska förhoppningsvis klara av förskolan i morgon.

Hon pratar och pratar nu och ofta så pratar hon om barnen på förskolan om sina kompisar men också om någon som bits. När jag frågar om hon blivit biten så svarar hon ja och när jag frågar var så säger hon i tårna och i munnen;) Ja, någon sanning kanske det ligger i det men vad, det vete sjutton. Jag har i alla fall påtalat det för personalen.
Samtidigt nu så är hon väldigt mycket för att jag ska följa med hela tiden. Jag ska följa med till förskolan, till Mojka & Katti till Mojmoj och Oa. Hon verkar just nu ha lite separations ångest, lill-snuttan. Det är väl därför också jag känner att jag vill vara med vår lilla familj mycket.
Det är så mysigt när vi alla 3 kryper ner i Junas säng och läser böcker och när vi sjunger och dansar ihop. Kvalitet, underbar kvalitet!

Nu är det dags för Tomas och mig att krypa till kojs.
Natti natti

Nu väntar jag bara…väntar bara på att nästa infektion ska drabba lilla Jun.
Det är ju i morgon 1 vecka sedan hon började på dagis efter sista infektionen, så det borde vara dags snart igen att vara hemma 1 vecka. Vi har kört varannan vecka principen här hemma den senaste tiden. Dagis 1 vecka, hemma 1 vecka, dagis 1 vecka, hemma 1 vecka…

Tomas och jag har börjar hosta igen och i kväll på jobbet började jag känna av högerörat igen samt att jag har ont i ett långfinger, molande värk i ryggen och allmänt trött efter en fruktansvärd syndaflod till menstration.

Vad har hänt sedan sist då.

Mojka (min pappa, Junas morfar) har åkt Vasaloppets öppna spår och klarat detta galant på 10 timmar.  Av arrangören fick vi hela dagen sms som talade om vart Mojka befann sig och hur långt han hade till nästa station och hur tiden för målet ändrades. Spännande! Juna gick runt och skrek:
-Mojka kidor, Mojka kidor.
Hade varit kul att vara där och hejjat men men nu fick vi följa loppet via sms och vasaloppets hemsida. STORT GRATTIS till Mojka som genomförde hela loppet! Vi är stolta!

Mojmoj då, hon har fyllt 60 år.
I lördags hade hon fest men då låg jag hemma och var magsjuk. Jo visst vet du även det har jag hunnit med.
Men i går, hennes egentliga födelsedag, så var vi ute och åt med henne och Oa (Johan) på BAR.
En jättetrevlig restaurang med akvarium till humrarna och en fiskdisk där man kunde om man ville välja fisken som skulle tillagas. Maten var god och sällskapet mycket trevligt. Tänk att min lilla mamma blivit 60 år, det måste betyda att även jag blivit äldre, eller?
Tack så jättemycket för den fina middagen och massor av GRATTIS KRAMAR till Mojmoj och hoppas att du hittar något fint på Zetas Trädgård.
  

Mamma och jag på BAR. Lika va?

Winka då, jo hon har börjat att löpa min lilla tjej. Helt plötsligt börjar jag känna mig stressad, jag måste hitta mer tid att träna hund på annars kommer det inte att bli något tävlat med denna prinsessa till hund men jag vet inte alls hur jag ska få ihop det. Måste komma på en plan…

Dags att krypa ner bredvid Maya.
Natti Natti