Ja, med gå-vagn går hon nu.
I dag tog jag fram hennes gå-vagn som hon fick i julas. Jag har faktiskt inte ens packat upp den ur emballaget just för att jag inte velat att Juna ska börja gå än. Jag har tyckt att det varit för tidigt för henne. Det var nämligen hemskt när hon för några månader sedan började resa sig upp (mycket tidigt enl. BVC) och inte ha motoriken till att riktigt stå. Hon ramlade jämt…
Så jag har medvetet låtit vagnen stå åt sidan. Junas personlighet är nämligen att prova på att klättra på allt som går. Hon river ner blöjpaket för att ställa sig på de och nå upp till skötbordet för att där riva ner det som går. Hon klättrar upp på hundburarna för att nå deras ben som ligger ovanpå. De får hon ner och sätter sig förnöjsamt på golvet och gnager på dem.
Gå-vagnen ja, jag trodde att det skulle vara tvunget att ske en mjuk tillvänjning men jag borde känt min dotter bättre. Så fort jag ställt den på golvet grabbar Juna tag i handtaget och drar i väg. Som en virvelvind springer hon i väg. Jag tror inte mina ögon, hennes ben går som små trumpinnar och slutligen efter några meter  strandar hon på sina knän. Jag skrattar så att jag nästan kissar på mig.
(Ja, jag vet knipövningar, jag ska.)
Juna hon ser lite häpen ut men när hon ser mig skratta så skrattar hon också.
Kvällen kommer och gå-stolen praktiseras fler gånger men nu med bromsen något åt skruvad. Nu går det inte riktigt lika fort men tillräckligt för att Junas små ben får jobba.

Galenpanna...

Efter ett par veckor med välling som första föda har Juna nu äntligen gått tillbaka till sitt matglada jag. I kväll åt hon makaroner med kalvfrikadeller…mumsfilibaba. Juna älskar kalvfrikadeller och hon ska äta de helt själv, även makaronerna får hon numer ner själv. Hon är så söt där hon sitter och pillar.
Hundarna måste däremot vara förvisade till sina rum för annars visar Juna sin otroliga givmildhet och delar glatt på portionen med de fyrbenta. En till Juna en till hundarna.

Nu är timmen återigen sen och jag ska försöka att inte sitta uppe för länge men det är sååå mycket jag vill göra när kvällen kommer och prinsessan lagt sig.

Sov gott allesammans!

Kram Anna & Juna
 

Den här söta klänningen fick Juna samma dag hon föddes av morfar och Katti. Vi hade inte ens kommit från förlossningsrummet innan denna fina klänning packades upp. Den har inte passat förens nu.
Men visst är hon sööööt min lilla skit-unge?!

 Mutad till att sitta still med pappas läpp-cerat.

Härligt plirande ögon.

jajamensan, vilken snygg klänning.

Nu har jag snart fått nog....

 Nu är det dags att hitta på något annat...soo long!

Go natt & puss

Anna & Juna

Vilken söndag, IKEA, BAUHAUS, HORNBACH samt COOP...en hel dag har gått i dessa hemska affärer har gått utan att vi fick tag på det vi sökte. Vi är på jakt efter garderobsdörrar, fristående på skena men är de svin dyra eller också har de inte våra mått.
Juna har i alla fall varit jätteduktig hela dagen. Ätit Lunch på COOP, bytt blöja i baksätet på bilen med snön som yrde in och landade på den varm lilla stjärten;-)

Vi var ute från 9:30 till 16:30 utan knappt ett pip från prinsessan. Hon gillar att vara ute bland folk och på IKEA var lyckan gjord när en tant från "Rädda Barnen" kom fram till Juna och frågade om hon ville ha en ballong. Junas svar var att snabbt som sjutton grabba tag i ballongen också ett överlyckligt smile. Junas första ballong...

Bilden talar för sig själv...REKLAM

Lite andra bilder som inte har med dagen att göra men som ändå talar sitt alldeles eget språk.
Juna kör mammas bil:

En alldeles nyvaken Juna, söt som socker.
 

Också slutligen en bild på mina andra prinsessor, Baxna och Ella, under en härlig vinterpromenad en tidig morgon, helt för oss själva.

Go natt & Puss & Kram

Anna & Juna

...inte bara mamma tid.
Köpes
Några minuter, kanske tom. någon timme Anna-tid.
Sån där tid när man kan dricka en kopp te i lugnan ro eller sån där tid då man kan såga spårapporter, tid att bara göra det man vill själv. Att bara få vara ANNA för en kort stund.

Jag vill understryka detta med att jag inte vill vara utan min älskade Juna för allt i världen men ibland vill jag få andas och bara vara för att bli en ännu bättre mamma när jag gjort det.
Till saken hör att Juna just nu befinner sig i en period då hon helst vill äta på mig, vilket hon också gör. Hon biter mig, bara mig, hårt och mjukt på samma gång. När hon pussar mig så slickar hon mig över hela ansiktet, lite blött men sååå mysigt.
Hon följer verkligen "skolboken" om barns utveckling...där står det att barn i hennes ålder kan visa sin kärlek till sin mamma just på detta sätt genom att bitas och att separation i denna ålder kan vara jobbig och det är det för Juna. Inte ens hemma hos mormor duger det att vara men faktum är att det går bättre för prinsessan när någon passar henne här hemma hos oss.

Maten har också blivit ett litet kapitel för sig, att äta är inte lika viktigt längre, det finns annat att sysselsätta sig med, tycker Juna.
I morgon ska jag ställa upp hennes gå-vagn hon går nu längs bord och med stolar framför sig så jag tänkte att det nog är lämpligt nu.
I morgon bär det också av till Ikea för inhandling av lite barnsäkra ateraljer och faktiskt också garderober.

Jag avlsutar denna nattliga text med ett par bilder på Juna som hennes kompis, Tuva, hennes mamma tagit, hon heter Camilla Hoff:

I veckan som kommer tänkte Juna presentera sina kompisar här på bloggen, så att min bror också kan få se hennes underbara polare.

Nu ska jag in och tjuv-snusa på min älskade dotter innan jag kryper ner i sängen.

Puss & Kram
Anna & Juna

Ja, vad ska jag säga, lyckan bara strålar i ögonen. Det är så härligt att få äta själv och kladda hur mycket jag vill;-)
Det är mycket jag kan själv nu...redan...vill hålla skeden själv, dricka själv ur sin mugg och mammas temugg OCH vill behålla alla skatter jag hittar i form av små barr eller hundhårstuss, dessa vill jag behålla alldeles själv. Jag blir vansinnig när mamma kommer och tar dessa juveler ur min hand.

Just nu bits jag mycket, mesta dels biter jag mamma, små kärleksbett som visserligen gör ont men som är fulla av kärlek, värme och ömhet.
Pappa biter jag aldrig, han får inte ens pussar (läs slickar) för hans skägg sticks så mycket att jag vänder bort huvudet bara han närmar sig.

Jag har blivit lite blyg, det märks inte så mycket men ibland kan jag brista i gråt när framförallt stora starka karlar pratar högt eller tittar länge på mig.
Sist det hände så kom min kompis Jennifer, som är lite äldre än mig, till undsättning, hon kramade mig så att jag inte var ledsen längre. Hon är så snäll och söt.

Jag drömmer också mycket nu, så mycket att jag ibland vaknar och känner mig rädd och ledsen, och då gäller bara mamma. Jag vill bara vara hos mamma, annars blir jag ännu mer rädd och ledsen. Hon brukar lägga mig på sitt bröst, vagga mig långsamt och nynna:
- Vargen ylar i vargabo, han vill men kan inte sova....
Det är så mysigt att få somna där på hennes bröst och kramas och lukta på varandra. Men annars så sover jag i min egen säng, varje natt och jag är trygg där men eftermiddagsluren brukar mamma och jag ta ihop i mammas säng och då passar vi på att mysa ordentligt.

Faktiskt så har jag blivit lite snällare mot hundarna, Lilla Olle brukar jag iofs så och då ta tag i benet på så att han skriker högt men då blir mamma OCH pappa arga såjag brukar inte göra det så ofta länge, bara när jag blir väldigt exalterad. Annars så brukar jag och Olle leka, han brukar dra av mig strumporna, han kampar och drar, han har en otrolig kamplust. Det kittlas otroligt mycket när Olle drar av mig strumporna så då skrattar jag högt. Annars så älskar jag när Ella bär på mina leksaker, det ser så himla kul ut...jag har tydligen humor säger de, vad nu det är;-)

I dag har jag varit med mamma hos mormor och morfar-Johan, vi har varit och fikat i "Skrapan" och jag fick en jättefin body av mormor från GRANIT och vet ni vad vi lämnade in min overall från "Polarn och Pyret", för den hade för stor huva och det kunde tydligen innebära kvävningsrisk, så trots att jag vuxit ur den fick vi lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka. Mamma valde ut en klänning till mig som jag kab växa i.
Stor puss och Kram till mormor och morfar-Johan somalltid är så snälla med oss!!!

Natti natti

Juna & Anna 

Min annars så söta unge…vad säger man om denna bild. Skrattar ni, ja vi bjuder på det.
Att Morfar ens lånade ut sina glasögon till en liten tjej som precis ätit med hela ansiktet, är väl mycket generöst;-)
Att glasögonen sedan matchade med Junas tröja gjorde det ännu roligare.

Vi har i alla fall en toppen morfar, som ställer upp i vått och torrt.
Han har varit här och hjälpt oss och snickra, han har tagit hand om Juna när jag varit tvungen att jobba och han gör allt så jättebra också.
Vi är jätteglada över vår morfar!!!

Kram Anna & Juna

Helgen har nått sitt slut och i morgon stundar måndag morgon.
Alltså bara jag och Juna igen…
Jo, men det är mysigt, gulligt och lite ensamt ibland.
Efter helgerna brukar jag vara ganska trött, konstigt egentligen för Tomas tar nätterna med Juna då men jag har så mycket att göra på helgerna, sånt jag inte hinner med annars, så jag passar liksom på.
Måndag förmiddag brukar Juna och jag dra runt i pyjamas nästan hela dagen i alla fall fram till 12, myyyyysigt.

Jag har i dag tänkt på i fall det verkligen är sååå jobbigt att ha barn. Visst tålamodet tryter ibland, speciellt då Juna för femtielfte gången kryper fram till den antika lampan med raket fart, tar ett stadigt grepp runt sladden och drar. Och jag för femtielfte gången skriker:
-NEEEEEJ, och fångar den i luften.
Sedan följer förmaningar från mig till Juna, att lampan får man inte röra.
Det som gör det så tålamodskrävande är att hon fullkomligt ÄLSKAR när jag kommer springande och skriker, hon flinar och skrattar och jag riktigt ser i ögonen på henne att hon redan då bestämt sig för att göra om det så fort jag sätter ner henne på golvet igen.
Men så i fredags ruttnade jag totalt så jag la ner köksstolarna på sidan runt lampan och där står hon nu och rycker febrilt för att komma fram. Det är väl bara en tidsfråga innan hon listat ut hur hon ska gå tillväga för att komma fram till lampan. Ja, ja jag kan i alla fall koppla bort det nu. Den dagen den sorgen;-)
Det är just det, konsten att leva i nuet, då tror jag inte att det blir lika jobbigt. Faktum är att jag tycker inte att det är jobbigt att ha fått barn, det är allt runt omkring.
Som tex. förut slutade mina dagar efter att vi ätit middag, kanske att man tog en promenad med hundarna men annars så var dagen slut och vi la oss tillrätta i soffan. Nu känns det som om dagen börjar vid åtta på kvällen, i alla fall alla måsten, och eftersom jag fortfarande vill hinna ligga i soffan någon timme innan det är dags för sängen så är det speed som gäller efter att Juna gått till sängs.
Mata hundar, diska undan efter middagen, plocka undan alla leksaker, dammsuga, svabba, lägga in en tvättmaskin, vika tvätt, duscha och slutligen slänga sig i soffan som den slitna mamman man är.
Ja, det är tyvärr så att förr kunde jag strunta i disken, ta den en annan dag, jag lät tvätten ligga och dammråttorna lät jag föröka sig rikligt innan jag tog tjuren vid hornen.
Sedan Juna kom har mycket förändrats och jag har helt andra krav på hur jag vill att det ska se ut runt omkring oss, på både gott och ont måste jag tillägga.
Och det är det som är jobbigt med att skaffa barn, allt runt omkring som ska ordnas, fixas, ställas till rätta. Var det bara barnet det handlade om så skulle jag kunna ha 15 stycken;-)
Ja, ja, tror inte jag behöver utveckla det här mer än så…;-)

I dag var vi ute på en härlig vinter promenad, hela familjen, utom Lilla-Olle förstås…jag tog några härliga kort på vår älskling:

Go natt sov så gott

Anna & Juna