Nu har Juna gått och blivit magsjuk, kräkningar och diaréer avlöser varandra, i dag har läget stabiliserats.
Hon äter ingen vanlig mat än men majsvällingen är sååå god att Juna klarar sig gott på den.
Själva äter vi vitpepparkorn för att slippa bli sjuka även vi.

Juna är bra på att vara sjuk om jag får skriva så, hon sover mycket, dricker alltid helt ok och är inte speciellt gnällig. I natt sov hon från 20:00 till 8:00 , så vi har inget direkt att klaga på.
Men visst kan jag tycka att det nu får räcka med infektioner, hon har inte varit helt ok sedan hon började på förskolan den 10 augusti. 5 förkylningsinfektioner och 1 magsjuka har vi hunnit med på 1½ månad.
Så det stämmer nog som de säger att första året så ska barnen gå igenom 100 infektioner. Helt enkelt bara att acceptera läget, inte ens någon idé att gå omkring och tycka att det är jobbigt och det gör jag faktiskt inte.
Om något är jobbigt så är det allt runtomkring som fallerar när man måste vara hemma, man blir så beroende av hjälp från sina nära.
Alltså har jag än en gång kommit fram till att det är inte att ha ett infektions sjukt barn som är jobbigt utan det är alla måsten runt omkring.

Nu ska jag lägga fröken för en förmiddagsnapp.

Kram Anna & Juna

Äntligen helg och det betyder ingen förskola för Juna. Veckan har känts lång men nu äntligen ska vi få rå om varandra hela helgen.

Vi ska lägga pussel, städa rummet hennes, sätta lökar och ställa undan utemöbler samt åka till mormor och morfar-johan på middag.

Veckan som gått har varit tuff med hostiga nätter och diskussioner med personalen på Junas förskola om omvårdanden av henne som jag denna vecka inte varit så nöjd med.
Men efter ett brev till chefen och samtal med avdelningsansvarig så tror jag att allt löst sig till det bästa. Men det tog otroligt mycket energi av mig och jag var sååå ledsen.
All Junas ordinarie personal var sjuk och det var först på torsdagen som Juna fick träffa en av dem och då sken hon upp som en sol och hade inget emot att jag lämnade henne där.

Jag drog en lättnadens suck och kunde slappna av...

I morse hade vi ett sådant roligt samtal Juna och jag med mormor i telefon, hon älskar att prata i telefon, säger inte så mycket än men hon hälsar och gör små läten under samtalets gång. Mormor sjöng Imse Vimse Spindel för Juna i luren och Juna gjorde rörelserna till.
Juna ville berätta något om sin stortå men vad det kunde jag inte lista ut tyvärr;)

Fler och fler ord börjar komma och hon har en otrolig ordförståelse.
  
Snacka om reklam för Polarn och Pyret:)

Nu ska jag knyta mig så att jag är pigg i morgon när min bästa Pyret vaknar.
Kram Anna & Juna

I kväll bestämde Tomas och jag oss för att göra en liten utflykt till skogen.

Jag handlade grillad kyckling, bröd, tzatziki och lite annat gott som "Sessan" gillar.

Så iväg bar det´med hela familjen till skogen för att studera kottar, mossa, träd och svampar.

Juna var på bra humör och tyckte att speciellt alla svampar var mycket intressanta.

Väl framme fick några grenar agera klädhängare åt Tomas och mina kläder.

Maten lät väl smakas av Juna om än i våra knän.
  

Hundarna intog sin middag i sök form, de fick slita för brödfödan bland ljungen.

Winka i en tjusig pose med barr på huvudet.

Maya så tacksam för att få vara i skogen.

Baxna och Ella njöt i fulla drag.

Vi sa också hej till Inez, platsen där vi spred ut henne, en mysig liten glänta i skogen.

Otta, är Kotte och Juna älskade att kasta kottar till Maya som jagade dessa med glädje.

En trevlig kväll och väl hemma så var det dags för "Sessan" att direkt krypa i säng med nattvällingen och lite skönsång.

Jag säger också Go natt, sov så gott.

Anna & Juna   

Vilka fina kompisar vi var hos i kväll och åt middag.

Anna, Gösta och Märta bjöd mig och Juna på middag, korvstroganof med pasta skruvar, broccoli, tomat och majs samt glass till efterätt. Mums alla åt så att det nästan sprutade ur öronen.

Sedan gav Juna bort såpbubblor , som vi köpt innan vi kom dit, till Gösta och Märta. Jag visste inte riktigt om hon skulle fixa det men hon gjorde faktiskt det och jag kände mig mycket stolt över att hon gjorde det. Visserligen hade vi pratat i bilen, mycket ingående om att ALLA barnen skulle få varsin flaska.

Så det blev såpbubbel blåsningen på balkongen med en mycket glad Märta. Hon skrattade så att hon nästan storknade och hennes skratt smittar av sig något så otroligt, en mycket charmig liten tjej.

Men Juna hon hade nog mest ögon för Gösta. Han fick stå ut med att hon drog i hans kläder och nöp honom. Den duktiga lilla killen frågade mig varför hon gjorde så och jag förklarade att det var för att hon tyckte om honom. Lite konstigt sätt att visa det på men han köpte det och kramade Juna flera gånger. Jag såg på Juna att hon tom. tänkte bita honom och det gör hon bara med personer hon verkligen gillar, som tur var avstyrdes bitandet i dag;)

Gösta och Märta är jätteduktiga på att leka med andra barn. Anna, deras mamma, ska känna sig jättestolt över dessa två små Trollungar för de är verkligen jättefina.

Juna i full färd med att hoppa i Annas soffa...

Gösta, en glad kille

Märta, solstrålen

När vi då skulle åka hem vid 19:00 så tog vi hissen ner och Juna blev så glad för hon fick trycka på knappen i hissen, det var bara det att knapp tryckandet fortsatte även när vi kom ut från hissen. Hon ringde helt sonika på en dörr på entréplan. Min första tanke var att skynda därifrån och låtsas som om det regnade men som tur var fann jag mig och stod kvar med Juna i handen och väntade på att de skulle öppna så att vi fick be om ursäkt.

Dörren öppnades och ut flyger några chihuahuor varpå Juna utbrister glatt:

-Heeeeeej, med sin ljuvligaste stämma.

Jag försöker i tumultet be om förlåtelse men de bara skrattade, tittade på Junas intresse för de små hundarna och säger:

-Det här kommer hon nu att göra fler gånger.

Och jag är benägen att hålla med, denna positiva förstärkning är svår att slå:)

När vi kom hem så var det direkt dags för att göra natt och innan jag hunnit få av mig alla kläder så hör jag från badrummet, el-tandborsten dra i gång. Och där inne finner jag Juna på sin pall vid handfatet i full färd med att borsta tänderna med pappas el-tandborste. Vilken duktig tjej, va?

Vi pratade om i bilen att direkt när vi kom hem skulle vi byta blöja, ta på nattlinnet och borsta tänderna, snacka om att hon förstår.

Denna kväll ville hon somna i min famn. Det är lite kul det där, vissa kvällar lägger hon sig direkt i sin säng, andra kvällar behöver hon tanka mer närhet och då visar hon klart och tydligt att hon behöver det och då får hon det och sedan somnar hon helt utan fler invändanden.

Ja, vad ska man säga om denna dag…mycket nöjd. Har verkligen haft kvalitets tid med Juna i dag, det känns jättebra. Nästa vecka ska vi bjuda hem Troll familjen till oss och då ska vi bjuda på Pasta och köttbullar eller något annat kulinariskt;)

Go natt och kram

Anna & Juna

Ja, så är det ännu en ny vecka med blandade känslor för ännu en förskolevecka.

Jag vill egentligen inte att Juna ska behöva gå så mycket på förskolan som hon gör, hon går måndag-fredag, 9-15:40. Kanske inte så långa dagar om jag jämför med andra barn men mitt motto har alltid varit att bara jobba halvtid när jag har barn men det är ju fullkomligt omöjligt med egen firma...suck.

Ja, ja tur jag trivs på jobbet i allafall...

Vi är nu inne på vår femte förkylning, visserligen bara snoriga men ändå, vi känner oss aldrig riktigt fräscha och pigga. Tomas står sig bättre mot dagisbacillerna än vad jag och Juna gör men men någon gång hoppas jag att vi härdas.

Har egentligen inte så mycket att skriva om i kväll, sätter ut ett par badbilder på vår badnymf, tagna i kväll.

Kokar kaffe i vattnet.

Tuppkam

Spike

Kram & go natt

Anna & Juna

Klicka på bilden och lyssna på en av världens vackraste sånger...

Här sitter jag ensam i natten, bara snusningar från hundarna hörs.
Egentligen borde jag ligga och sussa i sängen nu, jag ska jobba i morgon men jag fastnade här i bloggen med nya färger, stilar m.m

Bloggandet har fått ligga på is ett litet tag dels för att tiden har varit en ständig bristvara med inskolning på Junas förskola, arbete, hundar och förkylningar. Vi är inne på vår tredje förkylningsinfektion, pust, denna förskola är en riktig smittokälla. Nu är halva förskolan hemma för vinterkräksjukan också, jag bara väntar på det. Nått positivt med det är att jag kanske då tappar matlusten och går ner några kilon.
Jag känner mig fläbbig, otränad och tjock med dåliga mag och rygg muskler.

Jag har egentligen massor att berätta/skriva om men timmen är sen och jag kommer i natt endast beröra ämnet barn, tid och intresse. Dvs. vardagen/livet som är runt omkring oss när vi står i duschen, äter frukost, går till jobbet, lämnar över våra barn till förskolan m.m
Något som slagit mig den sista tiden är hur många barnfamiljer som bara är, inte ger barnen kvalitetstid och inte kvantitetstid heller, ett citat ur boken lyckliga barn:
" För att få kvalitet i relationen krävs att man finns där och tillbringar tid tillsammans. Det vill säga kvantitetstid är kvalitetstid. Det behövs TID för att fostra våra barn till trygga och harmoniska personer så att de själva mår bra men även så att de får andra att må bra."
Det slår mig ofta att för mig är det intresse att ha barn, en livstids hobby om jag får kalla det så. Jag läser böcker om barn, surfar på nätet om barn, diskuterar barn, jag vill lära mig allt om barn och framförallt mitt eget barn.
Hon måste få ALL min TID...

Alldeles för sällan tycker jag att föräldrar är medvetet närvarande med sina barn och visst ibland är det svårt att finna intresse och lust till att läsa samma saga för 10:onde gången på raken eller leka att dockan ska sova i dockvagnen för 20:onde gången på en förmiddag men det är i leken vi kan lära våra barn mycket och lätt.
I vår lek med dockan så får dockan näsdroppar, dockan tvättar håret först, dockan tar hostmedicin och tempen.
Jag är också noga med att försöka hjälpa Juna att hålla fast vid en lek åt gången just för att träna hennes tålamod samt att jag brukar försöka se till att hon inte har för mycket saker framme som stör henne i leken. Faktum är att hon är faktiskt duktig på att leka själv, trots att hon är så liten.

Det finns inte en chans att jag hinner med allt som ska göras här hemma och med hundarna om jag vill vara den mamma till Juna som jag vill vara. Jag får prioritera och hon är prio 1 så är det bara.
Önskar vi alla kunde tänka så...

Det var alles för i kväll!
Go natt...
// Anna & Juna