Klicka på bilden och lyssna på en av världens vackraste sånger...

Här sitter jag ensam i natten, bara snusningar från hundarna hörs.
Egentligen borde jag ligga och sussa i sängen nu, jag ska jobba i morgon men jag fastnade här i bloggen med nya färger, stilar m.m

Bloggandet har fått ligga på is ett litet tag dels för att tiden har varit en ständig bristvara med inskolning på Junas förskola, arbete, hundar och förkylningar. Vi är inne på vår tredje förkylningsinfektion, pust, denna förskola är en riktig smittokälla. Nu är halva förskolan hemma för vinterkräksjukan också, jag bara väntar på det. Nått positivt med det är att jag kanske då tappar matlusten och går ner några kilon.
Jag känner mig fläbbig, otränad och tjock med dåliga mag och rygg muskler.

Jag har egentligen massor att berätta/skriva om men timmen är sen och jag kommer i natt endast beröra ämnet barn, tid och intresse. Dvs. vardagen/livet som är runt omkring oss när vi står i duschen, äter frukost, går till jobbet, lämnar över våra barn till förskolan m.m
Något som slagit mig den sista tiden är hur många barnfamiljer som bara är, inte ger barnen kvalitetstid och inte kvantitetstid heller, ett citat ur boken lyckliga barn:
" För att få kvalitet i relationen krävs att man finns där och tillbringar tid tillsammans. Det vill säga kvantitetstid är kvalitetstid. Det behövs TID för att fostra våra barn till trygga och harmoniska personer så att de själva mår bra men även så att de får andra att må bra."
Det slår mig ofta att för mig är det intresse att ha barn, en livstids hobby om jag får kalla det så. Jag läser böcker om barn, surfar på nätet om barn, diskuterar barn, jag vill lära mig allt om barn och framförallt mitt eget barn.
Hon måste få ALL min TID...

Alldeles för sällan tycker jag att föräldrar är medvetet närvarande med sina barn och visst ibland är det svårt att finna intresse och lust till att läsa samma saga för 10:onde gången på raken eller leka att dockan ska sova i dockvagnen för 20:onde gången på en förmiddag men det är i leken vi kan lära våra barn mycket och lätt.
I vår lek med dockan så får dockan näsdroppar, dockan tvättar håret först, dockan tar hostmedicin och tempen.
Jag är också noga med att försöka hjälpa Juna att hålla fast vid en lek åt gången just för att träna hennes tålamod samt att jag brukar försöka se till att hon inte har för mycket saker framme som stör henne i leken. Faktum är att hon är faktiskt duktig på att leka själv, trots att hon är så liten.

Det finns inte en chans att jag hinner med allt som ska göras här hemma och med hundarna om jag vill vara den mamma till Juna som jag vill vara. Jag får prioritera och hon är prio 1 så är det bara.
Önskar vi alla kunde tänka så...

Det var alles för i kväll!
Go natt...
// Anna & Juna