Nu var det väl ändå hiskeligt lång tid sedan vi såg här på bloggen?!
Skäms på mig…  
Men sedan jag blev en hängiven Facebook användare så har resterande tid vid datorn varit ganska så ointressant.
Eftersom jag numer sitter uppe och hostar om nätterna, pga. ett elakt rs-virus som lill-damen släpat hem, så kom jag på en ypperlig tanke att jag faktiskt kunde skriva ett litet inlägg på bloggen vår.
Sagt och gjort här sitter jag nu och tänker berätta om en liten men ganska intressant ordväxling mellan Juna och mig.

Hela, lilla, familjen var och handlade och i affären uppstod meningsskiljaktigheter mellan Tomas och mig så jag blev arg på honom.
Väl ute i bilen tittar Juna på mig med stora ögon och säger:
-Mamma arg.
Min första tanke var att neka till det och låtsas som det regnar, för varför ska hon bli indragen och kanske känna sig orolig pga. att vi inte kunde hålla sams.
Men hur skulle jag kunna dölja att jag var arg, jag hade ju varit arg och kände mig ju fortfarande irriterad. Hon hade ju sett och känt rätt. Så jag svarade:
-Ja, mamma är arg på pappa men det går snart över.
Ögonen hennes blev stora som te-fat, hon hade minsann haft rätt och nu gällde det att få det bekräftat 10 gånger till;)
-Ja, mamma arg! Upprepade hon dessa 10 gånger.
Och jag svarade varje gång att det var jag men att det snart skulle gå över.
När jag kände att ilskan runnit av mig sa jag:
- Nu är inte mamma arg längre, nu är mamma glad.
Då svarar min lilla Einstein:
-Arg borta?
-Ja, arg borta, bekräftar jag.
-Arg borta, upprepar Juna och jag svarar en sista gång att visst är det så.
Hon kände sig nöjd och återgick till att fundera över hur hon skulle få upp nappen ur sin ficka.

Efteråt kände jag mig ganska nöjd med hur jag hade valt att behandla detta lilla dilemma, om man kan kalla det så.
För tänk om jag hade nekat till hennes fråga vad osäker jag hade gjort henne. Osäker på både sina känslor och uppfattningsförmåga.
Det hade varit som att säga:
-Jag är så glad! Med ett tonläge som låter asförbannat.
Vad förvirrande!
Nej, jag tänker inte dölja sådant för henne. Det hon känner och funderar på måste jag som förälder bejaka.

Nu ska jag prova att gå och lägga mig igen!

Natti natti