En vy från Västerbron.

Stockholm Marathon 2009 

Vi har haft en helt underbar dag med mormor och morfar Johan i stan där vi spatserat runt i flera timmar, ätit god lunch och tittat på Marathon.
Juna var så rolig när vi tittade på de som sprang, hon klappade händerna, började springa omkring själv och var verkligen upprymd av stämningen.
När hon fick syn på alla människor i Rålambshovparken så vinkade hon glatt till alla och hade små lustiga läten för sig.

Mormor och morfar-Johan passar alltid på att skämma bort Juna lite extra. I dag fick hon en tallrik med mumintrollet på, en mugg med mumintrollet på, bestick och en fin solhatt som Juna tyvärr hatar.
Juna avskyr att ha saker på huvudet och med den värme som rådde i dag vill jag inte att hon ska drabbas av solsting men hon fick utbrott efter utbrott på hatten så hon fick sedan sitta under vagnens sufleétt och inte se ut men i skydd från solen.
 

Hon har börjat få en riktig EGEN vilja och det ska hon få nu men det är bara det att ibland måste jag verkligen behärska mig för att inte bli arg på henne då hon skriker och bråkar. Jag måste ta tid på mig och förklara på hennes nivå varför och sedan avleda henne med något annat.
Ofta så tycker jag att jag lyckas men så ibland när jag är stressad eller faktiskt är upptagen med något annat ja då tar jag inte fighten utan då får hon göra som hon vill. För jag tror inte att något blir bra av att jag påbörjar att sätta en gräs men sedan inte klarar av att hålla den.

Vi var även i en stor lekpark vid rosenlundsgatan på söder, där finns det gungor, 4-5 rutschkanor, flera klätterställningar och massa annat kul, där trivdes Juna som fisken i vattnet.
Jag älskar att studera henne och hur hon går till väga när hon undersöker nya miljöer och människor och jag tycker att hon är ganska ball. I dag fick hon syn på en fotboll som låg på marken på lekplatsen. Jag förstod ju att det var någon av de barnen som lekte där som ägde bollen men jag tänkte att hon kunde låna den ett litet tag. Alldeles innan hade hon nämligen stått och tittat på ett par äldre barn som spelade fotboll och var överförtjust av det.  Så Juna tog upp fotbollen och travade i väg, jättenöjd. Då kom en liten 2-årig kille (Lukas hette han, jag hade hört han föräldrar ropa på honom) fram och sa:
-Min! Och tog helt sonika bollen men se det skulle han inte ha gjort.
Juna skrek i högan skyn och höll kvar bollen med all kraft hon förmådde.
Jag satt mig på huk och förklarade för henne att bollen inte var hennes och att det var Lukas boll. Lukas var inte ett dugg intresserad av att dela med sig men Juna accepterade det och började i stället prata med fåglarna som en man satt och matade:
-Vov, vov, säger hon om alla djur.
Jag är nog med att rätta henne att det är fåglar och att de inte låter som hundar men det verkar inte ha så stor betydelse ALLT är hundar för henne.

Sedan blev vi bjudna på middag innan vi åkte hem men Juna var trött efter en heldag i stan och var ganska så grinig men men jag nöjt av fulla drag av denna underbara dag och tackar min mamma och Johan för att de alltid tar hand om Juna och mig på ett helt fantastiskt vis, jag är jätteglad att jag har dem.  Jag älskar er, om ni läser detta!

Nu är det snart dags att nanna kudden och invänta ännu en dag med sol och värme. Juna ska få bada i sin lilla pool på verandan.

Kram & Puss

Anna & Juna

Detta vilda rufs fick i dag möta saxen för femte gången men i dag hos en professionell frisör. Mamma tvingade frisören att klippa en kort sommar frisyr, lätt att sköta och bra att svettas i;-) De små, sandrefärgade lockarna fick flyga all världens väg och faktiskt så gjorde det inte så mycket då jag tycker att närvaron varit si så där. Vid hög luftfuktighet har de varit närvarande man annars så har det varit riktigt dåligt. Rufset däremot har visat en stadig närvaro;-)

Såhär illa tyckte Juna inte att det var, hon var faktiskt på ett strålande humör så frisören fick slita, vill jag lova, för Lilla Juna satt inte still mer än ett par sekunder i taget.

Vilken härlig dag vi haft i dag, värmen, solen, en underbar sommar dag. Till Juna tog jag fram badbaljan, satt ut den på verandan så fick hon plaska bäst hon ville. Ner och upp ur baljan med en väldans fart, gick det hela tiden. Alla saker skulle i baljan och ur baljan, hon slet som en liten ettermyra. Hon sysselsätter sig själv mycket bra, prinsessan, vilket är skönt när man som mamma vill ta sig en kopp te och slappna av en liten stund i solen.

Annars går allt i 190 knyck just nu...hon är så aktiv och är överallt och ingenstans. Hon river och sliter i allt, når numer det mesta och smakar på allt...pust pust jag hinner inte med i svängarna.

Jag har den sista tiden även behövt tänka på hur jag är med och mot Juna, på gränser och på olika sätt att lösa våra konflikter. Ja, jo de har redan kommit..envisa som synden båda två.
Jag har ett par bra vänninor som är riktigt bra att tala med om sina barn och det är alltid mycket intressant att prata om sina och andras barn för jag lär mig något nytt, varje samtal och varje dag.

Slutligen en bild på Juna och en valp vi träffade på klubben, Juna utbrast:
-Heeeeeeej, med sin ljuvligaste stämma när hon fick syn på den. Hon älskar verkligen hundar;-)

Nu är ögonlocken tunga igen och det är dags att krypa till kojs!

Puss och go natt!

Anna & Juna

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör... Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle.. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.


Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.


Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.



Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva.. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut..

Inställningen är, trots allt, allt.



Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.


Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

.....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

.... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

.....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

.... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

.... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

.... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

.... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

.... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

.... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

Tänkvärda ord!

Go natt!

Anna & Juna

Ja, jag undrar i bland när Juna tycker att det roligaste som finns är att sitta i hundburar, dela sina majskrokar lika med hundarna, bär hellre med munnen än med händerna MEN i går tog det priset när vi lekte med Prillan.
Prillan, vår rottisvalp som för övrigt säljs i morgon, älskar dragkamp mer än allt annat, hon kampar med allt, badrumsmattor, metallskålar, badrocksbälten m.m jag lekte med Prillan som hade fått tag i mitt morgonrocksbälte och slet nästan av mig hela morgnrocken. Hon kämpade och kämpade och såklart ville Juna vara med och leka med Prillan, det var bara det att Juna istället för att dra i bältet med händerna, stoppade in bältet i munnen för det är ju så Prillan har det. Jag såg för mitt inre hur alla hennes fina, nya, kritvita små mjölktänder flög all världens kos. Jag stoppade den leken, vill jag lova men oj oj oj så sur Juna blev.

Det är mycket roligt att studera Juna och Prillan och deras kommunikation, Prillan har sylvassa tänder och Juna brukar ha små sår över hela armarna och hon är otroligt tålig när de leker. Jag ser hur Juna under leken grimaserar av smärta när Prillans tänder perforerar Junas mjuka babyhud men så i bland blir Juna arg när hon tycker att Prillan tar i för hårt och då tar hon ett bestämt tag i Prillans päls och släpper inte i första taget. Prillan brukar då retrera men inte alltid speciellt inte om det är på kvällen och hon kör sista rycket innan natten.

Prillan flyttar i morgon och jag tror Juna kommer att sakna henne.

Go natt alla vänner!

Anna & Juna

Ni får tycka vad ni vill om bloggar som handlar om barn...jag älskar dem.
Det är så kul att läsa om andras liv med sina barn och framförallt läsa hur andra löser sin vardag.
Och att allt på barnbloggar är så puppinuttigt, ja det är väl klart de är ju så söta, helt enkelt det bästa vi har. Att vi mammor oftast bara skriver om det som är bra och inte om det jobbiga håller jag med om men är det så jobbigt att ha barn då?
Nu är vi lyckligt lottade som har en frisk dotter för att ha ett sjukt barn kan nog vara otroligt jobbigt pga. all oro.
Jag har kommit på mig själv att de enda gångerna jag tycker att det är jobbigt att ha barn är när jag inte har TID, när jag känner en stress över allt jag har att göra, när jag vill så mycket mer och som jag inte hinner.
I dessa tillfällen har jag verkligen tagit mig en funderare för vems skull jag måste dammsuga eller tvätta. Juna behöver min TIDoch då får det andra vänta. Inget farligt inträffar för att hundhåren ligger i drivor i hörnen och inte heller blir någon sjuk av att smutstvätten ligger några dagar extra. Det viktigaste är ändå Juna...allt annat kan vänta.
Sömnbrist är iofs något annat som kan stressa mig rejält och få mig att tycka att mycket är jobbigt. Härom natten vaknade prinsessan 4 ggr på en och samma natt och det var tur att jag kunde väcka Tomas sista gången och säga att nu var det hans tur.

Just nu står vi i ett dilemma, varken Tomas eller jag tycket om dagiset som Juna hade fått plats på. Ingen av oss kan tänka oss att skola in henne där och snart är hösten här...
Jag har anmält intresse för en förskola som har montessori-pedagogik och det kommer troligen att finnas plats för henne i mitten av november, på deras nya avdelning.
Vi ska på besök där på måndag.

I morgon ska vi besöka en annan förskola som arbetar med reggio-emilia-pedagogik. Båda dessa pedagogkierna härstammar från Italien och har en del likheter med varandra MEN det är så svårt. Jag känner mig jättekluven...
I dag har vi lutat åt montessori men både jag och Tomas känner oss osäkra på hur barnen när de slutar i montessori skolan (dvs. i sjätte klass) hur de då har utvecklats och hur de då kan ta in och lära på det studiesätt som i dag lärs ut i våra kommunala skolor, korvstoppningsprincipen.
Antingen klarar de av det mycket bättre för att dessa barn redan har ett rejält försprång i hur de enklast lär just för att de med hjälp av montessori pedagogiken lärt sig det. Eller också blir de helt vilsna och får det mycket svårt med den nya studietekniken och kan inte alls tillgodogöra sig alla år med montessori- drastisk? Ja, jag vet det känns lite svart eller vitt men det blir nog lätt så. Som en klok väninna sa:
-Jag skulle vilja ha utvärderingar, undersökningar på hur dessa barn senare klarat sig i skolan.
Jag också, jag vill se hur de klarar av högstadiet och gymnasiet??? Men vart hittar jag den informationen?

Avslutar kvällen med lite bilder från vår söndagsfrukost i skogen. Kokade ägg, blåbärssmoothies, baguetter och korvbröd till prinsessan mums.

Har glömt att skriva att bara på ett par dagar så går Juna hellre än kryper, hon är sååå duktig och det ser så kul ut att jag knappt kan hålla mig för skratt...hon ser så stor ut på ett helt nytt sätt.

Också mina två älsklingar...

Till sist en bild från vår promenad väg, ett parti där jag alltid känner sådan frihet, öppna vidder...

Gonatt allesammans!

Kram Anna & Juna

I går fyllde vår största kärlek JUNA 1 år. 1 år har gått så otroligt fort och ändå känns det som om hon varit med oss alltid.

Tomas och jag slet som små djur för att få ihop sandlådor, gungställningar, tårtor, gasolvärmare och massor av annat. Vi hann nästan med allt...men nästa gång hyr vi nog ett lekland till fröken i fråga;-)

Det nästan värkte i bröstet av stolthet när jag såg Juna med sina kompisar, hon är så med, mitt i leken och hennes nyfikenhet driver henne ständigt framåt till nya kontakter...hon är helt enkelt underbar.
Hennes dag gick i ett med lek med kompisarna, bullar, korv (fast korvbrödet är godare), tårta, sång, massor av paketöppning, pussar och kramar från alla som ville, fiskdamm, ballong-jakt, hundlek...ja dagen innehöll det mesta men mest av allt tror jag Juna uppskattade att få vara med sina kompisar:
Tuva
Gosta

Jennifer
Märta
Kevin

Tårtan var mycket intressant

-En smakbit bara, snälla... 

-Åhhh, ska jag få hela den här? 

-Mumsilibabba

2 andra söta-lökar, Gösta & Märta, som också åt med godaptit och som uppskattade kalaset

så pass att när de skulle gå ropade:
-Vi ses igen i morgon.


2 söta tjejer med likadana klänningar dagen till ära. Jennifer tog väl hand om sin lilla skyddsling.

Gösta alltid lika mån om Juna, mamma Anna skymtas till vänster och Märta står till höger.

Tuva var såååå snygg i sin rutiga klänning och sin tjusiga jacka.

Juna fiskar i fiskdammen tillsammans med morfar...morfar ser mest spänd ut på vad som sitter fast på kroken.

Vilken underbar dag detta blev, vi är sååå tacksamma över er alla gäster som var med oss och firade denna, för oss alldeles alldeles speciella dag.
Vi tackar  er alla:
Mormor och morfar Johan för Junas sandlåda och alla söta små strumpor.
Morfar och Katti för den rosa gulliga disney-klänningen.

Anna, Gösta och Märta för det fina halsbandet.
Ullis, Stefan och Jennifer för den roliga leksaken, Juna har lekt med den flera gånger i dag.
Farmor och farfar för den röda, balla bilen och för den fina, mjuka klänningen.
Faster Madde för den autentiska dockan, den kommer så småningom bli en stor favorit.
Tuva, Camilla & Danne för den gula väskan med en rolig maraccas i.
Gunilla, Kristian för hinkar, spadar och den jätteballa rosa bussen.
Moster Sara för den asballa fiskväskan och de söta kläderna.
Camilla och Elin för pusslet och den jättesöta kaninen.
Madde, Stefan och Kevin för den docksöta lilla dockan som Kevin valt alldeles själv.

STOR Puss & Kram!

Anna, Tomas & Juna

Juna var med på sitt första rottweiler-läger och hon skötte sig exemplariskt med sin snälla tålmodiga pappa som största delen tog hand om henne, och Saga förstås, världens bästa Saga.
Mamman ja, hon var fullt upptagen med att sitta med hakan nere vid knäna, lyssnandes till Jan Gyllensten. 

Saga var en otroligt bra barn-vakt, trots unga år. Så tålmodig och faktiskt mycket konsekvent.

Juna på uppletandet i full polarn och pyret mundering;-) Tack mormor, de kom väl till pass när prinsessan kröp omkring i leran.

foto: Stefan Ryskåsen.

Natti

Anna & Juna