Ni får tycka vad ni vill om bloggar som handlar om barn...jag älskar dem.
Det är så kul att läsa om andras liv med sina barn och framförallt läsa hur andra löser sin vardag.
Och att allt på barnbloggar är så puppinuttigt, ja det är väl klart de är ju så söta, helt enkelt det bästa vi har. Att vi mammor oftast bara skriver om det som är bra och inte om det jobbiga håller jag med om men är det så jobbigt att ha barn då?
Nu är vi lyckligt lottade som har en frisk dotter för att ha ett sjukt barn kan nog vara otroligt jobbigt pga. all oro.
Jag har kommit på mig själv att de enda gångerna jag tycker att det är jobbigt att ha barn är när jag inte har TID, när jag känner en stress över allt jag har att göra, när jag vill så mycket mer och som jag inte hinner.
I dessa tillfällen har jag verkligen tagit mig en funderare för vems skull jag måste dammsuga eller tvätta. Juna behöver min TIDoch då får det andra vänta. Inget farligt inträffar för att hundhåren ligger i drivor i hörnen och inte heller blir någon sjuk av att smutstvätten ligger några dagar extra. Det viktigaste är ändå Juna...allt annat kan vänta.
Sömnbrist är iofs något annat som kan stressa mig rejält och få mig att tycka att mycket är jobbigt. Härom natten vaknade prinsessan 4 ggr på en och samma natt och det var tur att jag kunde väcka Tomas sista gången och säga att nu var det hans tur.

Just nu står vi i ett dilemma, varken Tomas eller jag tycket om dagiset som Juna hade fått plats på. Ingen av oss kan tänka oss att skola in henne där och snart är hösten här...
Jag har anmält intresse för en förskola som har montessori-pedagogik och det kommer troligen att finnas plats för henne i mitten av november, på deras nya avdelning.
Vi ska på besök där på måndag.

I morgon ska vi besöka en annan förskola som arbetar med reggio-emilia-pedagogik. Båda dessa pedagogkierna härstammar från Italien och har en del likheter med varandra MEN det är så svårt. Jag känner mig jättekluven...
I dag har vi lutat åt montessori men både jag och Tomas känner oss osäkra på hur barnen när de slutar i montessori skolan (dvs. i sjätte klass) hur de då har utvecklats och hur de då kan ta in och lära på det studiesätt som i dag lärs ut i våra kommunala skolor, korvstoppningsprincipen.
Antingen klarar de av det mycket bättre för att dessa barn redan har ett rejält försprång i hur de enklast lär just för att de med hjälp av montessori pedagogiken lärt sig det. Eller också blir de helt vilsna och får det mycket svårt med den nya studietekniken och kan inte alls tillgodogöra sig alla år med montessori- drastisk? Ja, jag vet det känns lite svart eller vitt men det blir nog lätt så. Som en klok väninna sa:
-Jag skulle vilja ha utvärderingar, undersökningar på hur dessa barn senare klarat sig i skolan.
Jag också, jag vill se hur de klarar av högstadiet och gymnasiet??? Men vart hittar jag den informationen?

Avslutar kvällen med lite bilder från vår söndagsfrukost i skogen. Kokade ägg, blåbärssmoothies, baguetter och korvbröd till prinsessan mums.

Har glömt att skriva att bara på ett par dagar så går Juna hellre än kryper, hon är sååå duktig och det ser så kul ut att jag knappt kan hålla mig för skratt...hon ser så stor ut på ett helt nytt sätt.

Också mina två älsklingar...

Till sist en bild från vår promenad väg, ett parti där jag alltid känner sådan frihet, öppna vidder...

Gonatt allesammans!

Kram Anna & Juna