En vy från Västerbron.

Stockholm Marathon 2009 

Vi har haft en helt underbar dag med mormor och morfar Johan i stan där vi spatserat runt i flera timmar, ätit god lunch och tittat på Marathon.
Juna var så rolig när vi tittade på de som sprang, hon klappade händerna, började springa omkring själv och var verkligen upprymd av stämningen.
När hon fick syn på alla människor i Rålambshovparken så vinkade hon glatt till alla och hade små lustiga läten för sig.

Mormor och morfar-Johan passar alltid på att skämma bort Juna lite extra. I dag fick hon en tallrik med mumintrollet på, en mugg med mumintrollet på, bestick och en fin solhatt som Juna tyvärr hatar.
Juna avskyr att ha saker på huvudet och med den värme som rådde i dag vill jag inte att hon ska drabbas av solsting men hon fick utbrott efter utbrott på hatten så hon fick sedan sitta under vagnens sufleétt och inte se ut men i skydd från solen.
 

Hon har börjat få en riktig EGEN vilja och det ska hon få nu men det är bara det att ibland måste jag verkligen behärska mig för att inte bli arg på henne då hon skriker och bråkar. Jag måste ta tid på mig och förklara på hennes nivå varför och sedan avleda henne med något annat.
Ofta så tycker jag att jag lyckas men så ibland när jag är stressad eller faktiskt är upptagen med något annat ja då tar jag inte fighten utan då får hon göra som hon vill. För jag tror inte att något blir bra av att jag påbörjar att sätta en gräs men sedan inte klarar av att hålla den.

Vi var även i en stor lekpark vid rosenlundsgatan på söder, där finns det gungor, 4-5 rutschkanor, flera klätterställningar och massa annat kul, där trivdes Juna som fisken i vattnet.
Jag älskar att studera henne och hur hon går till väga när hon undersöker nya miljöer och människor och jag tycker att hon är ganska ball. I dag fick hon syn på en fotboll som låg på marken på lekplatsen. Jag förstod ju att det var någon av de barnen som lekte där som ägde bollen men jag tänkte att hon kunde låna den ett litet tag. Alldeles innan hade hon nämligen stått och tittat på ett par äldre barn som spelade fotboll och var överförtjust av det.  Så Juna tog upp fotbollen och travade i väg, jättenöjd. Då kom en liten 2-årig kille (Lukas hette han, jag hade hört han föräldrar ropa på honom) fram och sa:
-Min! Och tog helt sonika bollen men se det skulle han inte ha gjort.
Juna skrek i högan skyn och höll kvar bollen med all kraft hon förmådde.
Jag satt mig på huk och förklarade för henne att bollen inte var hennes och att det var Lukas boll. Lukas var inte ett dugg intresserad av att dela med sig men Juna accepterade det och började i stället prata med fåglarna som en man satt och matade:
-Vov, vov, säger hon om alla djur.
Jag är nog med att rätta henne att det är fåglar och att de inte låter som hundar men det verkar inte ha så stor betydelse ALLT är hundar för henne.

Sedan blev vi bjudna på middag innan vi åkte hem men Juna var trött efter en heldag i stan och var ganska så grinig men men jag nöjt av fulla drag av denna underbara dag och tackar min mamma och Johan för att de alltid tar hand om Juna och mig på ett helt fantastiskt vis, jag är jätteglad att jag har dem.  Jag älskar er, om ni läser detta!

Nu är det snart dags att nanna kudden och invänta ännu en dag med sol och värme. Juna ska få bada i sin lilla pool på verandan.

Kram & Puss

Anna & Juna