Det har tagit 1 vecka att samla krafterna efter detta enormt lyckade 2 årskalas.
Kvällen innan hade vi dessutom släkten här och all mat, bröd, kakor, bullar ja allt var hemmagjort. Jag är mäkta stolt över Tomas och mina matkunskaper;)

Juna, vår lilla prinsessa, har alltså gått och blivit 2 år gammal. Tiden har bara rusat i väg, kan inte tro att hon redan förgyllt vår tillvaro i redan 2 år samtidigt som det känns som hon alltid varit en del av oss, att hon alltid funnits där...konstigt går ju inte riktigt ihop;)

Flera veckor innan kalaset har hon pratat om Amorina som skulle komma på hennes kalas. Amorina, Lottas söta lilla Shetlandsponny, snäll som få och helt underbart söt. Varenda kväll och morgon har Juna pratat om när hon ska få rida på Amorina igen. Så jag blev livrädd när de på nyheterna visade regn och blåst söndagen den 9 maj. För det skulle innebära att hästarna stannade hemma på sin lilla gård. Men som tur var så var det uppehåll från 12 på dagen och hästarna KOM till Junas stora glädje.

En annan stor glädje för Juna var att få sitta brevid sin första kärlek Gösta. Med tindrande ögon tittar hon på honom och tycker att han är helt fantastiskt oemotståndlig;)

  

Alla var tvungna att parkera en bit i från huset pga. platsbrist och de små söta hästarna.

  
De första gästerna togs emot väl om än något svalt, Juna verkade tom. glömt bort att man får paket när man fyller år;)

   De flesta mammor och pappor satt på golvet och umgicks med barnen, jättefint att se;)

   Gösta, Erik och Alex väntar på korv. Juna brevid sin "Loverboy" såklart;)

   Juna älskar korv och trots att hela bordet var fullt med barn så lät hon sig väl smaka.

   Lotta och Felicia med Amorina och Pepsi. Hästarna var så fina med flätor, rosetter och fina tiaror.

   Ett kärt återseende med Amorina. Juna ville pussa henne på mulen.

  
Och i väg bar det, 3 gånger tom. och Juna blev till slut nöjd;)

  
 Efter tårtan så stormade Pippi in till alla barns förtjusning med sig hade hon en väska full med guldpengar fulla med choklad.

   De allra flesta barnen flockades runt Pippi och Juna var mycket nyfiken på Pippi och tyckte att det var jättekul när Pippi tog med sig alla barn till godisträdet där det hängde en massa godispåsar. Sedan sjöng Pippi en massa bra sånger med barnen och det uppskattades.

Efter denna dag var Juna totalt slut och Tomas och jag med. Vi somnade alla 3 nästan stående men det var det värt. Det blev ett jättelyckat kalas som jag tror att alla barn gillade.

Juna fick en massa fina presenter och allra mest så gillade hon en begangnad leksak hon fick av Jennifer, en stol som kan prata och sjunga när hon sitter på den. Och så elefanten från Ulla såklart.

Tack alla för att ni kom och gjorde Junas dag till ett jättefint minne!
Kramar Anna & Juna

 

Anna, Gösta och Märta

17 maj 2010 07:12

Underbar dag och en underbar Juna, ni hade verkligen ordnat det toppen! Tack för att vi fick vara med och fira Juna.

Kramar GÖSTA, märta och mamma anna.

http://www.trollfamiljen .bloggagratis.se

 

Veronika

17 maj 2010 07:44

Det verkar som om ni haft en helt underbar dag! Vilket händelserikt kalas för lilla Juna, härligt att se. :-)

Veronika med familj

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  www.junaochjag.blogspot.com   VÄLKOMNA!

Positiv, javisst...kan det bli värre än att vakna upp annandagpåsk med ett täcke på 8 cm nysnö som kommit under natten. Faktum är att jag trodde på allvar att jag skulle få ett hysteriskt anfall...börja kasta skor omkring mig, slita av mig håret (ja ...

Årets påskfotografi fick nästan Tomas och mig att bli osams...Alla sprang åt olika håll och hucklena åkte på sned, föll av eller revs av med flit.Och när vi sedan var klara med fotograferingen eller rättare sagt när vi gav upp då bröt vår älskade ...

   (Juna 5 månader)   Nu händer det grejor minsann...Prinsessan talar som mest 5 ords meningar.I fredags stod jag och fixade i ordning en mysig fredagsmiddag. Juna sysselsatte sig själv med div saker och rätt som det är kommer hon in till mi...

Så konstigt...I går satt jag i egna tankar och började skriva på ett blogginlägg som skulle handla om känslan av att lämna bort mitt barn till personer jag inget vet något om.Tankarna gick så här ngt förkortat:I bland känns det jätte märkligt att läm...