tiden alltså, vart tar den vägen?
Nu går allt med rusande fart, Juna utvecklas för var dag som går. Vi kan riktigt se vart åt det barkar;-)

Det är därför jag inte skrivit på några dagar, jag har varit fullt upptagen med att försöka stoppa tiden;-)

Juna springer nu i sin gåstol, sätter vi oss på huk, säger kom och sträcker ut armarna så kommer hon rullande i snabb fart.
En annan variant av utveckling är att dra ut lådor, plocka ur diskmaskinen, ta saker från vardagsrumsbordet. Vi inser nu att vi ganska omgående måste satsa lite tid och pengar på att göra vårat hem ”barnsäkert”.
Jag har äntligen fått arslet ur och ringt kommunen ang. barnomsorg, men det tog emot vill jag lova. Jag kunde inte tänka mig att min lilla prinsessa skulle behöva gå på dagis;-)
Allvarligt så kändes det totalt främmande att jag skulle behöva låta henne gå på dagis, hon var ju så liten men nu allteftersom kraven höjs på mig som LEKMAMMA så kanske hon ändå ska gå på dagis…eller?!

Först ska vi i alla fall åka och hälsa på de olika daghemmen, de ska bli synade med lupp;-)

 

Juna i diskmaskin

  

Det blev inte långt i kväll, Juna ska få sig ett bad och hundarna ska få sitt och eftersom Pinglan ska valpa när som helst så kräver även hon uppmärksamhet.

I kväll vill jag TACKA Anna Trolle för all brainstorming både vad det gäller barnomsorg och barnuppfostran, det känns tryggt att prata med dig och att veta din långa erfarenhet av barn och allt runt omkring dem!

 

Go natt på er!

Kram Anna & Juna

Jag ÄR en TIGRINNA...jaja mensan röken stod ur öronen på mig, jag blottade mina huggtänder, jag fräste, jag vässade mina klor, jag fullkomligt synade min älskade lille bebis efter fler skador än den lilla nagel som gått av.
Här lämnar jag pappa och dotter ensamma i 1½ timme medan jag tog en långpromenad med hundarna och VAD HÄNDER, jo hennes nagel har gått av på mitten och det är blod på fingret.
Det blev korsförhör…
- Varför är nageln av?

-         Varför är det blod på fingret?
- Har du inte sett något?
- Men hur gick det till?

-         Varför har du inte sett något?

-         Är du säker på att du inte sett något?
- MEN FÖR SJUTTON VAD HAR HÄNT?

Inget svar, förutom det vanliga JAG VET INTE…men det duger inte vet du, var mitt svar. Fram med lögndetektorn, bind fast den omöjliga pappan och kör så det ryker…här ska sanningen fram. Annars så blir det tortyrkammaren, sträckbänken och ett och annat brännmärke vet du, SANNINGEN SKA TILL VARJE PRIS FRAM… jag måste skydda min bebis med mitt liv. Den som rör henne ska döden dö.

 

Harkel, harkel…rodnar lite grann, skäms? Nja, vet inte…tog jag i?
Hm, han tyckte att jag tog i, undra varför?
Ja ja så är det ibland, bäddade dotterns lilla säng och där såg jag DET, blodspåren.
Efter mycket detektiv arbete, analyser, fingeravtrycks puder, luppgranskning och nogranna överläggningar med SÄPO,CIA och Scotland Yard så kunde jag granska svaret……………Hon har alltså själv åsamkat sig den lilla avbrutna nageln när hon legat och dragit i spjälskyddet. Om jag inte vanvårdat mitt barn genom att låta fingernaglarna bli typ ½ mm för långa så hade detta aldrig hänt.

Jag har fortfarande inte bett pappan om ursäkt, för även om det inte RIKTIGT gick till som ovan så var jag en STOR dramaqueen en TIGRINNA ut i klospetsarna och inte direkt trevlig.

TIGRINNAN tittade även fram i dag på banken när en fyllis kom fram och frågade vad flickebarnet hette. Rör du henne så slår jag ner dig, tänkte jag och jag skulle har gjort det, jag var liksom beredd.

Hm, vad kommer allt detta ifrån, jag är ju riktigt otrevlig, jag har aldrig förut varit så dömande…måste nog ta mig en allvarlig funderare och troligen tagga ner något;-)

 

Nu till något helt annat, Juna suger på stortån nu, ännu en nattlig övning…pust.
Bildbevis

Det är faktiskt ingen större fara pappan och Juna var ensamma i kväll också och jag synade henne inte ens när jag kom hem;-) Och blodet var typ 1 droppe men det var där, jag lovar.

 

Ha ré gott alla bloggisar!

Good Night!

Anna & Juna

Men hur gullig kan man få vara?! Jag tror bestämt att min lilla dotter börjat pussas, fast på sitt sätt, såklart.
Det händer när jag är så där crazy-kelig, ni vet när vi pussar och kramar hårt fast vi egentligen skulle vilja ta i allt vi orkar, samtidigt som vi drar in bebis doften i näsborrarna och bara njuter. Då kan hon svara tillbaka med att hålla sina små armar om min hals och krama hårt samtidigt som hon öppnar hela munnen och trycker hårt sin mun mot min kind eller haka och bits, fast utan tänder, små kärleksbett och så låter hon:

- Aaaaahhhhhhh.
Hon är så gullig då så att jag får kärleksrusningar för henne.

Har ni sett något naturprogram på tv om schimpanser? Jag älskade förut att titta på ”monkey world” på animal planet. Schimpanser var självklart roligast att följa, de är så otroligt lika oss människor i mångt och mycket. Dessa apor sträcker nästan alltid ut tungan och slickar/smakar på saker, både ätbara och icke ätbara ting. Juna gör precis på samma sätt. Det kanske alla barn gör men det ser så kul ut, hon sträcker ut tungspetsen och smakar innan hon stoppar in det i munnen, precis som en liten ap-unge.

Kanske finns en del likheter va?

Lika söta i alla fall ;-)
Fotot ovan är på Juna endast 2 veckor gammal, fotot är taget av min duktiga, vackra syster Sara.

Jag är trött i kväll, som vanligt med andra ord, så det blir till att krypa till kojs alldeles strax.

Ikväll går inte mina tankar till några ur-gulliga barn, nej i kväll tänker jag tungt och dystert på alla sjuka hundar runt omkring. Ta hand om era små vänner, för helt plötsligt så finns de inte hos oss längre. Deras livscykel är så kort så det gäller att ta tillvara på tiden.

Go natt då och sov så gott

Anna & Juna

Vilken höstdag, vi har fått mycket gjort. Klippt gräset, tagit in pelagonerna, plockat hundskit, klippt äppelträd, tagit in utemöbler, tagit fram vinterlyktor, fyllt på fågelfrön i småfåglarnas lilla matbar m.m
För att anknyta till överskriften då…
Vi var på en mycket trevlig middag hos min mamma och styvfar i går, vi blev sena hem, därav inget bloggande i går kväll. Vi var hemma runt 22:30 vilket jag trodde skulle bli en ren pers för Juna men hon var faktiskt ok hela kvällen, sov eftermiddags lur där i deras säng i 2 timmar. Hemresan gick bra och natten gick bra för Tomas och Juna, själv sov jag hos hundarna, till Baxnas förtjusning. Jag kände att jag behövde en natt utan Junas serenad och det fick jag ju då inte, det är väldigt lyhört hos oss så hon lyckades väcka mig i alla fall men jag slapp i alla fall gå upp tidigt och värma välling.
Till följd av den sena hemkomsten så vaknade en liten ”Diktator” i morse, full av liv och full av åsikter, bestämda sådana också.
Hmmm…jag kliar mig många gånger i skallen, hon är 5 månader och redan en liten ettermyra, jag undrar vart det ska sluta. Till råga på allt så frågade jag min mamma hur jag var som barn och jag var väldigt snäll, lugn och mycket blyg. Ja, skratta ni men jag var faktiskt det. Med facit i hand då, så undrar jag hur sjutton min lilla dotter kommer att bli?!
Jag försöker intala mig själv att ha humör är bra, det ger skinn på näsan och få sätter sig på en och visst är det så men hur klarar jag av att uppfostra en liten ”Diktator”?! ;-)
Uppfostran ja, läste i ”vi föräldrar” att barn uppfostran börjar redan i mammas mage.
Några bekanta i Australien har en teori att inte börja uppfostra sin son innan 3 års åldern, han är 2 i dag och har hittills inte haft några gränser.
Jag ska inte uttala mig om vad som är rätt eller fel men jag själv uppfostrar redan Juna och hon förstår mycket bra när jag säger till, hon lyssnar av mitt röstläge, tittar mig i ögonen och oftast så slutar hon med det hon gör.

Ja, just det överskriften, eftersom hela dagen utvecklades till rena rama klagosången från Junas sida, pga. av trötthet förstås från gårdagen, så fick jag ta på mig joker-tratten och spela apa hela dagen. Jag intalar mig själv att har man småbarn som är som Juna så slipper man gå på gym för att komma i form;-) Jag fick slita så svetten rann och värst var när ”Diktatorn ” skulle äta lunch, då var jag tvungen att stå upp och hoppa, skaka på huvudet, sträcka ut tungan samtidigt som jag sjöng:

nami nami nami nami nami nami nami, gotti gotti gotti gotti gott gott i li gott gott.
Då, pang sa det i nacken och ett sendrag utan dess like total förlamade mig för några sekunder, samtidigt som Juna fullkomligt gav upp. Med ena armen hängandes efter sidan (den sidan sendraget satt på) och en arg bebis under andra armen och en nappflaska i munnen travade jag med bestämda steg in i sovrummet. Det blev välling-lunch för en besegrad ”Diktator”, det borde jag förstått redan när jag såg att klockan gått över hennes mattid.
Nöjd med varm välling i magen somnade monstret och jag kunde ta hand om sendraget.

Hon sov många timmar och var på ett strålande humör när hon vaknade, i det vackra höstvädret tog vi några fina bilder på min STORA KÄRLEK

JUNA MALVA GEWALT

Juna skrattar när Pinglan nosar henne på huvudet

Juna ler åt pappa

Juna och linslusen Maya

Maya ser riktigt stor ut brevid Juna, veta ska man ju då att Maya bara väger 3.7 kg och Juna snart 8 kg :-)
Mina små chocklad-praliner.

I kväll tänker jag på en liten pojke som måste vara utan sin mamma många veckor framöver, hon är på behandlingshem för alkoholister.
Jag hoppas och ber att han inte kommer att känna sig övergiven, att han trots allt finner ro och harmoni hos de han bor hos. Lilla, lilla Johan, vilken tuff start. Tvivla aldrig på att du är älskad, för det vet jag att du är!

 Dags att intaga ryggläge i soffan, Go natt! 

Anna & Juna

Efter ännu en natt med glädjetjut över stortår och dessutom en väckarklockas signal vid 6:00 för att köra bilen till verkstaden, så såg dagen inte så inbjudande ut.
Sliten, vadå, jag?! Jag är helt slut emellanåt men det är liksom bara att finna sig i det, jag kan inte göra något åt det. Jo, faktiskt jag ska börja äta ”Berocca” och gå och lägga mig i tid.
Morgonen gick ändå relativt bra, Juna var på bra humör men framåt förmiddagen så kände jag en MEGA TRÖTTHET komma svepandes över mig, en trötthet så tung att jag mådde illa. Vet ni vad som fick mig att glömma bort den hemska känslan av att bara vilja dra något gammalt över mig, jo just det min ÄLSKLING JUNA.
Hon har varit helt fantastisk, hela dagen. Så glad, så rolig, så hungrig och så kelig och bajsat har hon gjort i stora lass.
Det känns som om sviterna från vaccinationen släppt, hon var allt bra gnällig några dagar efter och inte speciellt hungrig, jag fick truga varje måltid.
Bifilus välling verkar också fått i gång magen ordentligt för nu kommer det ut massor men hon får 2 mål bifilus om dagen.  Hon har varit lite förstoppad till och från sedan hon började äta mycket puréer.
Samtidigt som hon under denna tid verkar ha varit i en utvecklingsperiod som också varit lite jobbig, hon har gråtit varje gång jag går ut från rummet där hon är, hon har varit mycket klängig och sovit lite oroligare.

I dag har varit en underbar dag med henne…jamen hon är så rolig nu, vi kan riktigt SKRATTA ihop. Vi grimaserar med varandra och skrattar högt, vi dansar och skrattar, vi sjunger sånger och skrattar och vi har tom. i dag klappat hundarna och skrattat. Juna hon fullkomligt bröt ihop av skratt när hon fick dra sina fötter mot Ellas mjuka, lena päls. Hon skrattade tills hon kiknade. För att inte tala om när jag lipar åt henne samtidigt som jag knycker på huvudet, det är tydligen jättekul. Nog vet jag att jag inte är det vackraste som gått i ett par skor men så ful…;-)

Hon har ätit som en liten häst i dag. Gröten till frukost gled ner fort som ögat, hon åt tom. en halv burk katrinplommonpuré. Lunchen bestod av majs & potatis puré med efterrätt av jordgubbar, det gick även det undan. Därför tänkte jag att middagen nog skulle bli svårare. På menyn stod potatis och kalkon och en dessert av katrinplommon, på 10 minuter hade hon ätit upp allt OCH hon hade dessutom druckit 20 ml vatten.
Jag är så glad över att hon dricker vatten nu, jag har verkligen kämpat med det. Varje måltid har jag serverat henne vatten i en liten nappflaska men hon har bara grimaserat och inte alls velat ha men jag har inte givit upp och nu ser jag när hon är törstig, då gnäller hon lite och tittar på vattenflaskan. Är hon inte smart min lilla prinsessa?!

 

På verkstaden har de kopplat ut airbagen på passagerarsätet så att Juna ska kunna åka fram med mig. Hon har känt sig ganska ensam där bak och det har varit lite jobbigt att sitta och sjunga ”Trollmor” hela tiden för att sysselsätta henne. Tillslut så dög inte ens ”Trollmor” och då är det illa för den har hon hört ända sedan hon var 14 veckor i min mage. Eller kanske just därför;-)
Urkoppling av airbag, kostnad 6 600:-. Jag trodde jag skulle svimma, tur att jag har en snäll mamma och styvfar som villigt lånade ut dessa pengar till mig.

Så nu sitter älsklingen fram med mig, så skönt så…sitter och håller handen och så där, tur jag har automatväxel.

(Sovande i mammas bils framsäte, lyx va?!)

Nu är det dags att inta ryggläge i soffan för en film, närmre bestämt ”Things we lost in the fire”.

Jag avslutar denna dag med att tänka på lilla söta Saga, en alldeles, alldeles speciell liten tjej i Säffle. Hon är Linda & Jonas dotter och en mycket intelligent sådan. En självständig, modig liten tjej med otroligt STOR personlighet. Omtänksam, kärleksfull och mycket rolig. Hon har sedan Juna föddes avslutat alla våra telefonsamtal med:

(tänk er rösten lite stressad av att jag ska lägga på)
- Men du vad gör Juna?
Jag svara likadant varje gång:
- Hon sover.
-Jaha, hör jag Saga nästan besviket svara, det hörs att Saga verkligen längtar efter att Juna ska börja kunna göra lite grejer på egen hand.
Och ja, så fort som tiden går så dröjer det väl inte länge innan Saga, Jennifer, Märta och Juna har börjat ragga killar;-)

Hörrni Go natt & sov gott

Anna & Juna

Det är precis så jag, mamma till Juna, känner mig idag.
Allt som skulle göras i dag under Junas lunch-napp och eftermiddags-napp har helt lagts på is, jag orkar inte. Helt flegmatisk har jag suttit och surfat, druckit te-kopp efter te-kopp och bara varit slö.
Vart tog alla energi vägen, jo det ska jag berätta…
Sista vällingsflaskan för dygnet klockan 12, somnade som stockar alla 3 (Tomas, jag och Juna). 4:30 någon skriker förtjusande över att ha hittat stortån (för femhundrade gången) i mörkret. Tilläggas bör att det var inte jag eller Tomas;-)
Skriken byts ut mot högljudda monologer, strax intill decibel gränsen för vad en människas öra klarar av. Helt plötsligt som från igenstans när jag ligger där med kudden över huvudet för att stänga oljudet ute, hörs ett skallrande, som från en jätteskallra, jag sätter mig käpprak upp i sängen och ser att Juna fått tag i mobilen som hänger ovanför hennes säng. Med all kraft svingar hon hela mobilen gång på gång mot väggen, det skallrar och brakar och kraschar men hon är helnöjd.
Hon får syn på mig i mörkret och LER ett stort brett leende som säger:
- äntligen mamma!
Sträng som jag är så ler jag inte tillbaka, för det är faktiskt inte morgon än och JAG VILL SOVA, det enda jag vill göra är att få sova. Snälla rara någon kan jag få sova en endaste hel natt, snälla, snälla, snälla. Ber jag samtidigt som jag byter kissblöjan i mörkret, efter konstens alla regler, för att ”Lilla Diktatorn” inte ska bli pigg av ljuset.
Sedan blir det tvångs nappning, hon spottar och fräser, nappen den flyger all världens kos och min arm håller på att brytas av mellan spjälorna i spjälsängen. Hon spottar ut och jag trycker in, hon spottar ut och jag trycker in, så håller vi på ett bra tag tills jag ger upp, vänder ryggen mot hennes säng och tänker:
- jag skiter i det, jag skiter fullständigt i det, nu ska jag sova och dessutom är det tur att jag inte är lika tjock som Donna i ”Generation Fettma”, för då skulle jag inte fått in armen mellan spjälorna…undra hur hon gjorde?! Hon strävade efter att bli USA:s fetaste kvinna, jamen där ligger jag i alla fall i lä...förnöjsamt försöker jag med de positiva tankarna ;-) ignorera Junas högljudda monolog. Jag slumrar till men vaknar av att hon gråter, då ger jag upp. Hon lyfts bestämt över till min och Tomas säng för att tvångs-sova men damen är nu hungrig av allt ståhej så det är bara att gå upp och värma välling mer minns jag inte. Hur vi till sist somnade och när Tomas steg upp för att gå till jobbet har totalt raderats ut.

Det där berömda hormonet som gör att vi nyblivna mammor är pigga fram till ca: 3-4 månader efter förlossningen, vart tog det vägen, det tog helt sonika slut, kan man få köpa det på burk någonstans ifrån. Gärna också någon läcker peruk för nu faller hela kalufsen i handfatet varje gång jag borstar mig. Så har ni något till salu av ovanstående, tveka inte, RING med det samma;-)

Och så en bild på anledningen till de nattliga serenaderna

Nu är det snart läggdags igen men innan det så vill jag visa en 2 timmars färsk bild på min prinsessa, alldeles nyklippt. Ja det är inte bara mammans hår som faller, Junas blir glesare och glesare och därför åkte saxen fram i kväll efter kvällsbadet.

Söt va?! Hon börjar bli ljushårig också, precis som sin mamma;-)

Nu ska jag smyga in och snusa lite på ren bebis innan det återigen är dags för nappflask-diskning och en varm kopp te.

Just det höll på att glömma, kvällens tankar går till Ullis och Stefans dotter Jennifer som idag sa till sin pappa:
-Pefan, jag älskar dig!
Hur gulligt är inte det....

Kram och Go natt
Anna & Juna

Det var fullmåne natten till idag, vår veranda badade i skenet från månen. Otroligt vackert men jag undrar om vi familjen Gewalt/Sandberg inte har lite varulvsblod i oss. Både Tomas, jag och Juna hade stora problem med att somna. Det blev inte lugnt i lyan förens vid 2:30.
Tröttheten i kväll är tung, ögonlocken känns som bly och när Tomas klocka ringde 6:00 då vakande inte ens Juna som annars brukar vilja ha sin morgonvällning då.
Juna har sedan sin 5-månaders vaccination i måndags varit lite dålig på att äta, vill helst slippa puréerna och bara snutta välling. I morse dock var hon på ett strålande humör i full färd med att dricka lite vatten från dl-måttet.

Hon måste alltid ha en egen sked när det är dags för matning och det lustiga är att hon redan för skeden med gröten på till munnen och låter sig väl smaka. Dock är det lite si och så med motoriken, ibland åker nästan hela skeden in i munnen för att följas av en ljudlig hulkning och så ryser hon till och blir alldeles knottrig *ler*.

En lekstund på golvet måste hon tvingas till varje dag. Juna avskyr att ligga på mage på golvet, hon tycker att det är jättejobbigt men hur ska hon annars lära sig krypa?! Enligt BVC så ska hon tvingas att ligga där som en strandad säl-unge, gnyendes högt och ljudligt efter räddningen.

Vilken härlig höstdag det varit idag. Naturen är full av varma härliga färger och solen förgyller trädens blad. Det har blivit ett par rogivande promenader i dag med Juna sovandes i vagnen, i sin fina lila overall som mormor och Johan köpt.

Vad är det här? På vår gräsmatta, växer en buske längs marken med små, gula äpplen på. Jag har sett de ett par år nu och undrat vad det är för något. Ja, jag ser ju att det är någon form av äpplen men vad för något? Jag har aldrig hört talas om äpplen som växer på buskar. Men vackra är de.

I kväll tänker jag på Anna och hennes barn Gösta & Märta. Lilla Märta är bara 2 år och går redan på pottan. Pottan står i vardagsrummet, synlig och lättillgänglig så att Märta ska komma ihåg att använda den när nöden kräver och hon har lycktas flera gånger nu, duktiga lilla tjejen.

 Dags att krypa in i lyan nu för att vila sina varulvsögon en stund innan valpen vill ha sitt sena kvällsmål…jo det är dags, ska bara lägga in en tvättmaskin, sätta på diskmaskinen, diska ut nappflaskorna samt släppa ut hundarna på sista kvällskissen. Åhhh, vad skönt det varit att bara få krypa direkt till kojs.

Ja, ja bäst att snabba på i morgon är det mycket som står på agendan.
Go natt och tack för i dag

Anna & Juna

Ja, så har vi då blivit med blogg, Juna och jag. Jag är ju inte så vansinnigt förtjust i allt "bloggande" som försig går i cyber-rymden men det är mest för att bloggare brukar ha tendenser att totalt glömma bort vett och etikett bakom data-skärmen.
Mest har vi skaffat denna blogg för att min lille-bror, Fredrik, ska kunna följa Juna, hans systerdotters utveckling och framfart. Fredrik bor på andra sidan jordklotet och det hör inte till vanligheterna att vi pratas vid eller träffas. Eftersom det är så långt till Australien, inte direkt promenad vänlig distans, så blir våra möten väldigt sparsamma.

Ja, denna blogg kommer alltså mest att handla om Juna, mig, Tomas och en och annan hund såklart.

 Vi börjar från början, nja kanske inte riktigt från tidernas begynnelse men i allafall från den 9:onde maj i år, 2008, då jag för första gången träffade mitt livs kärlek, lilla älskade Juna.
Jag tycker själv att min graviditet var ganska tuff men så har jag inget att jämföra med och det var tur att belöningen var i form av världens sötaste, vackraste dotter med, hy vit som snö hår svart som ebenholtz och läppar röda och söta som smultron. En helt bedårande, ömhets törstande liten varelse som dessutom bara var min, jo just det, Tomas ja, jo han är pappa.


I dag är Juna mycket större och har blivit en riktig personlighet, det blir bara roligare och roligare att lära känna varandra.
Hon älskar att bada och allra helst i badkaret, badbaljan är för bebisar, tycker Juna, hon gillar stora vatten.

Tiden bara rinner i väg och helt plötsligt handlar mina dagar bara om att tillfredsställa en liten diktator, det Juna vill, det får Juna.  Hon är hela 5 månader redan och är så klok och intelligent som inget annat barn. Jo, men det är sant hon är väldigt intelligent och faktiskt mycket tidigare än andra små barn. (vadå tycker alla mammor så om sina barn?!)
Juna fick för ett par veckor sedan en gå-stol, till hennes stora förtret så kunde hon till en början bara ta sig fram genom att åka bakåt i stolen. Hur mycket hon än ville framåt så åkte hon bakåt. Det tog ett par dagar sedan hade hon löst problemet, numer är det trösklar och/eller leksaker som ligger i vägen för hennes framfart.

Nja, det är ingen morgonfrisyr...den är konstant;-)

Galenpanna med fullt vokabulär...
Timmen börjar bli sen och eftersom Juna har tagit för vana att vakna mellan 3-4 på morgonen för att föra en högljud monolog, så måste jag ta och knyta mig nu. Va, jo, det är sant, hon ligger och pratar, fnittrar och tjuter förtjusande till i bland helt enkelt med sig själv, eller ja mobilen med åsnor hänger ovanför men de har liksom inget att tillägga. Denna monolog håller på ca. 1 timme så jag är ganska mör nuförtiden men vad gör det är när man ha världens sötaste kanelbulle...mammas lilla kanelis-bullis (latin för kanelbulle)
Kram på er alla och Go natt.

Anna & Juna