Ja, så har vi då blivit med blogg, Juna och jag. Jag är ju inte så vansinnigt förtjust i allt "bloggande" som försig går i cyber-rymden men det är mest för att bloggare brukar ha tendenser att totalt glömma bort vett och etikett bakom data-skärmen.
Mest har vi skaffat denna blogg för att min lille-bror, Fredrik, ska kunna följa Juna, hans systerdotters utveckling och framfart. Fredrik bor på andra sidan jordklotet och det hör inte till vanligheterna att vi pratas vid eller träffas. Eftersom det är så långt till Australien, inte direkt promenad vänlig distans, så blir våra möten väldigt sparsamma.

Ja, denna blogg kommer alltså mest att handla om Juna, mig, Tomas och en och annan hund såklart.

 Vi börjar från början, nja kanske inte riktigt från tidernas begynnelse men i allafall från den 9:onde maj i år, 2008, då jag för första gången träffade mitt livs kärlek, lilla älskade Juna.
Jag tycker själv att min graviditet var ganska tuff men så har jag inget att jämföra med och det var tur att belöningen var i form av världens sötaste, vackraste dotter med, hy vit som snö hår svart som ebenholtz och läppar röda och söta som smultron. En helt bedårande, ömhets törstande liten varelse som dessutom bara var min, jo just det, Tomas ja, jo han är pappa.


I dag är Juna mycket större och har blivit en riktig personlighet, det blir bara roligare och roligare att lära känna varandra.
Hon älskar att bada och allra helst i badkaret, badbaljan är för bebisar, tycker Juna, hon gillar stora vatten.

Tiden bara rinner i väg och helt plötsligt handlar mina dagar bara om att tillfredsställa en liten diktator, det Juna vill, det får Juna.  Hon är hela 5 månader redan och är så klok och intelligent som inget annat barn. Jo, men det är sant hon är väldigt intelligent och faktiskt mycket tidigare än andra små barn. (vadå tycker alla mammor så om sina barn?!)
Juna fick för ett par veckor sedan en gå-stol, till hennes stora förtret så kunde hon till en början bara ta sig fram genom att åka bakåt i stolen. Hur mycket hon än ville framåt så åkte hon bakåt. Det tog ett par dagar sedan hade hon löst problemet, numer är det trösklar och/eller leksaker som ligger i vägen för hennes framfart.

Nja, det är ingen morgonfrisyr...den är konstant;-)

Galenpanna med fullt vokabulär...
Timmen börjar bli sen och eftersom Juna har tagit för vana att vakna mellan 3-4 på morgonen för att föra en högljud monolog, så måste jag ta och knyta mig nu. Va, jo, det är sant, hon ligger och pratar, fnittrar och tjuter förtjusande till i bland helt enkelt med sig själv, eller ja mobilen med åsnor hänger ovanför men de har liksom inget att tillägga. Denna monolog håller på ca. 1 timme så jag är ganska mör nuförtiden men vad gör det är när man ha världens sötaste kanelbulle...mammas lilla kanelis-bullis (latin för kanelbulle)
Kram på er alla och Go natt.

Anna & Juna