Vilken höstdag, vi har fått mycket gjort. Klippt gräset, tagit in pelagonerna, plockat hundskit, klippt äppelträd, tagit in utemöbler, tagit fram vinterlyktor, fyllt på fågelfrön i småfåglarnas lilla matbar m.m
För att anknyta till överskriften då…
Vi var på en mycket trevlig middag hos min mamma och styvfar i går, vi blev sena hem, därav inget bloggande i går kväll. Vi var hemma runt 22:30 vilket jag trodde skulle bli en ren pers för Juna men hon var faktiskt ok hela kvällen, sov eftermiddags lur där i deras säng i 2 timmar. Hemresan gick bra och natten gick bra för Tomas och Juna, själv sov jag hos hundarna, till Baxnas förtjusning. Jag kände att jag behövde en natt utan Junas serenad och det fick jag ju då inte, det är väldigt lyhört hos oss så hon lyckades väcka mig i alla fall men jag slapp i alla fall gå upp tidigt och värma välling.
Till följd av den sena hemkomsten så vaknade en liten ”Diktator” i morse, full av liv och full av åsikter, bestämda sådana också.
Hmmm…jag kliar mig många gånger i skallen, hon är 5 månader och redan en liten ettermyra, jag undrar vart det ska sluta. Till råga på allt så frågade jag min mamma hur jag var som barn och jag var väldigt snäll, lugn och mycket blyg. Ja, skratta ni men jag var faktiskt det. Med facit i hand då, så undrar jag hur sjutton min lilla dotter kommer att bli?!
Jag försöker intala mig själv att ha humör är bra, det ger skinn på näsan och få sätter sig på en och visst är det så men hur klarar jag av att uppfostra en liten ”Diktator”?! ;-)
Uppfostran ja, läste i ”vi föräldrar” att barn uppfostran börjar redan i mammas mage.
Några bekanta i Australien har en teori att inte börja uppfostra sin son innan 3 års åldern, han är 2 i dag och har hittills inte haft några gränser.
Jag ska inte uttala mig om vad som är rätt eller fel men jag själv uppfostrar redan Juna och hon förstår mycket bra när jag säger till, hon lyssnar av mitt röstläge, tittar mig i ögonen och oftast så slutar hon med det hon gör.

Ja, just det överskriften, eftersom hela dagen utvecklades till rena rama klagosången från Junas sida, pga. av trötthet förstås från gårdagen, så fick jag ta på mig joker-tratten och spela apa hela dagen. Jag intalar mig själv att har man småbarn som är som Juna så slipper man gå på gym för att komma i form;-) Jag fick slita så svetten rann och värst var när ”Diktatorn ” skulle äta lunch, då var jag tvungen att stå upp och hoppa, skaka på huvudet, sträcka ut tungan samtidigt som jag sjöng:

nami nami nami nami nami nami nami, gotti gotti gotti gotti gott gott i li gott gott.
Då, pang sa det i nacken och ett sendrag utan dess like total förlamade mig för några sekunder, samtidigt som Juna fullkomligt gav upp. Med ena armen hängandes efter sidan (den sidan sendraget satt på) och en arg bebis under andra armen och en nappflaska i munnen travade jag med bestämda steg in i sovrummet. Det blev välling-lunch för en besegrad ”Diktator”, det borde jag förstått redan när jag såg att klockan gått över hennes mattid.
Nöjd med varm välling i magen somnade monstret och jag kunde ta hand om sendraget.

Hon sov många timmar och var på ett strålande humör när hon vaknade, i det vackra höstvädret tog vi några fina bilder på min STORA KÄRLEK

JUNA MALVA GEWALT

Juna skrattar när Pinglan nosar henne på huvudet

Juna ler åt pappa

Juna och linslusen Maya

Maya ser riktigt stor ut brevid Juna, veta ska man ju då att Maya bara väger 3.7 kg och Juna snart 8 kg :-)
Mina små chocklad-praliner.

I kväll tänker jag på en liten pojke som måste vara utan sin mamma många veckor framöver, hon är på behandlingshem för alkoholister.
Jag hoppas och ber att han inte kommer att känna sig övergiven, att han trots allt finner ro och harmoni hos de han bor hos. Lilla, lilla Johan, vilken tuff start. Tvivla aldrig på att du är älskad, för det vet jag att du är!

Anna & Juna