Det är precis så jag, mamma till Juna, känner mig idag.
Allt som skulle göras i dag under Junas lunch-napp och eftermiddags-napp har helt lagts på is, jag orkar inte. Helt flegmatisk har jag suttit och surfat, druckit te-kopp efter te-kopp och bara varit slö.
Vart tog alla energi vägen, jo det ska jag berätta…
Sista vällingsflaskan för dygnet klockan 12, somnade som stockar alla 3 (Tomas, jag och Juna). 4:30 någon skriker förtjusande över att ha hittat stortån (för femhundrade gången) i mörkret. Tilläggas bör att det var inte jag eller Tomas;-)
Skriken byts ut mot högljudda monologer, strax intill decibel gränsen för vad en människas öra klarar av. Helt plötsligt som från igenstans när jag ligger där med kudden över huvudet för att stänga oljudet ute, hörs ett skallrande, som från en jätteskallra, jag sätter mig käpprak upp i sängen och ser att Juna fått tag i mobilen som hänger ovanför hennes säng. Med all kraft svingar hon hela mobilen gång på gång mot väggen, det skallrar och brakar och kraschar men hon är helnöjd.
Hon får syn på mig i mörkret och LER ett stort brett leende som säger:
- äntligen mamma!
Sträng som jag är så ler jag inte tillbaka, för det är faktiskt inte morgon än och JAG VILL SOVA, det enda jag vill göra är att få sova. Snälla rara någon kan jag få sova en endaste hel natt, snälla, snälla, snälla. Ber jag samtidigt som jag byter kissblöjan i mörkret, efter konstens alla regler, för att ”Lilla Diktatorn” inte ska bli pigg av ljuset.
Sedan blir det tvångs nappning, hon spottar och fräser, nappen den flyger all världens kos och min arm håller på att brytas av mellan spjälorna i spjälsängen. Hon spottar ut och jag trycker in, hon spottar ut och jag trycker in, så håller vi på ett bra tag tills jag ger upp, vänder ryggen mot hennes säng och tänker:
- jag skiter i det, jag skiter fullständigt i det, nu ska jag sova och dessutom är det tur att jag inte är lika tjock som Donna i ”Generation Fettma”, för då skulle jag inte fått in armen mellan spjälorna…undra hur hon gjorde?! Hon strävade efter att bli USA:s fetaste kvinna, jamen där ligger jag i alla fall i lä...förnöjsamt försöker jag med de positiva tankarna ;-) ignorera Junas högljudda monolog. Jag slumrar till men vaknar av att hon gråter, då ger jag upp. Hon lyfts bestämt över till min och Tomas säng för att tvångs-sova men damen är nu hungrig av allt ståhej så det är bara att gå upp och värma välling mer minns jag inte. Hur vi till sist somnade och när Tomas steg upp för att gå till jobbet har totalt raderats ut.

Det där berömda hormonet som gör att vi nyblivna mammor är pigga fram till ca: 3-4 månader efter förlossningen, vart tog det vägen, det tog helt sonika slut, kan man få köpa det på burk någonstans ifrån. Gärna också någon läcker peruk för nu faller hela kalufsen i handfatet varje gång jag borstar mig. Så har ni något till salu av ovanstående, tveka inte, RING med det samma;-)

Och så en bild på anledningen till de nattliga serenaderna

Nu är det snart läggdags igen men innan det så vill jag visa en 2 timmars färsk bild på min prinsessa, alldeles nyklippt. Ja det är inte bara mammans hår som faller, Junas blir glesare och glesare och därför åkte saxen fram i kväll efter kvällsbadet.

Söt va?! Hon börjar bli ljushårig också, precis som sin mamma;-)

Nu ska jag smyga in och snusa lite på ren bebis innan det återigen är dags för nappflask-diskning och en varm kopp te.

Just det höll på att glömma, kvällens tankar går till Ullis och Stefans dotter Jennifer som idag sa till sin pappa:
-Pefan, jag älskar dig!
Hur gulligt är inte det....

Kram och Go natt
Anna & Juna