Men hur gullig kan man få vara?! Jag tror bestämt att min lilla dotter börjat pussas, fast på sitt sätt, såklart.
Det händer när jag är så där crazy-kelig, ni vet när vi pussar och kramar hårt fast vi egentligen skulle vilja ta i allt vi orkar, samtidigt som vi drar in bebis doften i näsborrarna och bara njuter. Då kan hon svara tillbaka med att hålla sina små armar om min hals och krama hårt samtidigt som hon öppnar hela munnen och trycker hårt sin mun mot min kind eller haka och bits, fast utan tänder, små kärleksbett och så låter hon:

- Aaaaahhhhhhh.
Hon är så gullig då så att jag får kärleksrusningar för henne.

Har ni sett något naturprogram på tv om schimpanser? Jag älskade förut att titta på ”monkey world” på animal planet. Schimpanser var självklart roligast att följa, de är så otroligt lika oss människor i mångt och mycket. Dessa apor sträcker nästan alltid ut tungan och slickar/smakar på saker, både ätbara och icke ätbara ting. Juna gör precis på samma sätt. Det kanske alla barn gör men det ser så kul ut, hon sträcker ut tungspetsen och smakar innan hon stoppar in det i munnen, precis som en liten ap-unge.

Kanske finns en del likheter va?

Lika söta i alla fall ;-)
Fotot ovan är på Juna endast 2 veckor gammal, fotot är taget av min duktiga, vackra syster Sara.

Jag är trött i kväll, som vanligt med andra ord, så det blir till att krypa till kojs alldeles strax.

Ikväll går inte mina tankar till några ur-gulliga barn, nej i kväll tänker jag tungt och dystert på alla sjuka hundar runt omkring. Ta hand om era små vänner, för helt plötsligt så finns de inte hos oss längre. Deras livscykel är så kort så det gäller att ta tillvara på tiden.

Go natt då och sov så gott

Anna & Juna