Jaha så har då midsommarhelgen varit...
Tomas, jag och Juna tillbringade midsommaraftons dag på Astrid Lindgrens barnsjukhus (akuten).
Juna hade 2 dagar innan ätit tjära och kräkts, tappat matlusten, fått 39,5 i feber så då tyckte de på sjukvårds rådgivningen att hon skulle in för att utesluta förgiftning. Ja men herregud vad orolig jag blev, jag hade verkligen inte förgiftning i huvudet.
Det var bara att ställa in våra midsommarplaner med våra goda vänner och sätta sig på akuten med Juna som var pigg som en mört trots febern.

Väl där uteslöt de ganska snabbt förgiftning men däremot visade hon smärta i magen (tror jag det, hon bajsade ju små kanonkulor) samt att hon var röd i ögonen, sänkan var ngt förhöjd och feber hade hon även där fast ngt lägre.
Vi blev hemskickade med en flaska Kåvepenin...hmmm kändes inget vidare, speciellt inte när läkaren inte såg skillnad på en gråtandes liten tjej som inte ville bli undersökt och en tjej med smärtor i öronen.
Juna grät ju för minsta lilla beröring där inne, hon tyckte hela situationen var jättejobbig och läkaren fick det till att hon hade stora smärtor.
Varken jag eller Tomas uppfattade det så men men hon var envis som synden, läkaren alltså, så det var bara att tacka för sig, receptet, och gå därifrån.
Jag ska ringa vår husläkare i morgon för att försöka få en tid till henne och där i lugn och ro få prata om Juna och visa upp henne.
Hon mår i allafall inte bra, i dag hade hon feber igen och hennes matlust är det si och så med, hon som alltid ätit som en häst.

2 ggr har hon varit sjuk, ena gången på nyårsfton och nu på midsommarafton, hon sparar sig till högtiderna...duktig tjej (hrmf).

I dag har vi i alla fall varit och hämtat en ny liten familjemedlem, lilla Winka.
Juna är stormförtjust och kan inte förstå varför inte hon får bära på Winka när jag gör det.

"Winka"

Juna är så rolig med våra hundar nu, hon säger:
-"Klaa", vilket betyder "klappa fint" och så lägger hon kinden mot de och kramar.
Winka är hon så förtjust i att det verkligen gäller att vara med för rätt som det är uttrycker hon sin kärlek så mycket att Winka åker på ett tjuvnyp också eller ett litet kärleksbett.

Avslutar med ett par vackra, talande ögon.

God natt och hoppas ni haft en underbar midsommar helg!

Kram Anna & Juna

Hemma hos oss under taket hade vi andras ungar boende, nämligen fågelungar.
Mamman och pappan blev mycket oroliga när Tomas och min pappa rev taket och blottade deras fina bo, alldeles isolerat med fin grön mossa.
Tom. jag klättrade upp på taket för att titta på de små vackra sakerna och fotografera.
Börje (Junas farfar) byggde en holk som vi la ungarna i och som vi sedan spikade upp på husväggen inte alltför långt bort från där de bodde.
Vi var mycket osäkra på om deras föräldrar skulle hitta de igen, eftersom vi flyttat på dem. Och när de väl hittat dem så oroade vi oss för att de skulle misstycka om den nya isoleringen, nämligen rottweilerpäls. Men de köpte läget och det dröjde inte länge förrän de kom med mer mossa och massa mat till sina 4 små ungar.

Här bryter Tomas upp taket över fågelboet.

Och här de 4 små liven...undrandes vad som står på.

Och här i sin nya holk.

Här är mammans första möte med den nya holken, hon är ganska försiktig påväg in.

Såhär såg vårt hus ut för några dagar sedan.

Och vårt gamla vardagsrum/matrum.

Ja, det var alles, slutet gott allting gott.

Kram Anna & Juna

Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig
Lilla snigel akta dig annars tar jag dig

Hur söt var inte vår dotter i dag när hon hytte med pekfingret åt sniglarna och nynnade melodin jag sjöng. Hon pekade på alla sniglar och det tog säkert 15 min att komma från bilen till huset för precis alla sniglar skulle det hyttas åt;-)
Och vi har inte direkt ont om sniglar här på Värmdö när det är fuktigt ute.

Annars är Juna nu överallt och ingenstans och har humör utan dess like. I går fick hon ett utbrott hos sin snälla mormor för att hon inte fick gå rumt och äta russin. Alternativet var att sitta still och äta russina men det ser ni gick inte Juna med på. Som tur var gav sig inte mormor men Juna bröt ihop i stora krokodiltårar med andningsuppehåll…arg som ett BI.

Viktigt är nu att prata med Juna och förbereda henne på vad som komma skall, att ge henne alternativ och faktiskt vara konsekvent i vad vi säger.
Det är inte alla gånger jag orkar ta dusterna eller har tid och då avleder jag henne innan vi hamnat där…tur man har haft att göra med bråkiga hundar;-)

I morgon bär det av till barnläkaren för att kolla hennes utslag och jag hoppas att vi får en remiss till allergi utredning för de här prickarna har bara ökat i antal sedan några månader tillbaka.

Just nu sussar min lilla älskling hur sött som helst och jag ska snart gå in och göra henne sällskap.

Gonatt
Anna & Juna

Allt som vi verkligen älskar är oersättligt
och allt som vi kunnat tänka oss ersätta har vi i sanning aldrig älskat.

Ärlighet

Vad skönt det är att umgås med små barn, de är som de är och de är alltid ärliga i sina behov och åsikter.
Barn är raka, ärliga och får på det ena eller andra sättet oss att förstå vad det är de vill.

En väninna sa till mig i dag:
-Det är som en klycha att säga att jag gillar ärlighet och är alltid ärlig men med dig Anna så stämmer verkligen det och med åren har du dessutom blivit nyanserad i dina utlåtanden.
Jag tänkte inte på det då men nu inser jag att jag kunde för sjuttongubbar inte fått bättre beröm.

Jag vill ta ansvar över mina relationer med Juna, Tomas, familjen och vännerna, jag är ärlig och rak i dessa relationer och förväntar mig att bli behandlad likadant tillbaka.
Jag blir ledsen över något annat…
Och visst, ärlighet gör ibland ont men när den uttalas för någons bästa så är den otroligt modig och omtänksam.

Omtänksamhet, empati  och kärlek…

Anna, mamma till världens gulligaste och ärligaste monster