I dag när Linda, Juna och jag gick på KappAhl fick vi syn på en alldeles nyfödd liten bebis OCH jag kom på mig själv med att få tårar i ögonen av svallande ömhets känslor. Den måste precis varit precis nybakad och jag kom på mig själv med att också vilja ha en. Min lilla bebis har de senaste veckorna blivit en liten tjej med ett humör utan dess like, undra från vem…?! ASG. Med sådana temperamentsfulla föräldrar så kan det nog inte bli annat.

I helgen var jag tvungen att be mormor ta hand om Juna på lördagen, jag stod helt plötsligt och oförberedd mitt i en valpning. Så nu har jag värsta söndags ångesten…jag jobbar sent både måndag, tisdag och onsdag, när ska jag hinna pussa och krama på min lilla tjej. Visserligen börjar jag sent, 10:30, så Juna och jag får ha lite kvalitets tid på mornarna dessa dagar.
Usch, jag tycker att det är jobbigt att inte få vara med henne och jag måste stålsätta mig när jag går hemifrån och hon gråter. Då värker det i bröstet på mig och jag är bara en nålsudd från att springa tillbaka och ta henne i famnen…men men jag har klarat det, trots att det är jobbigt.

Min prinsessa visslar, ja det är inte många som tror på det men hon visslar faktiskt. Det började med att hon omedvetet visslade när hon kröp runt och undersökte saker, och det roliga med det är att Tomas ALLTID visslar när han funderar. I alla fall så började jag att försöka få henne medveten om vad hon gjorde men det var svårt…så jag tillämpade inlärningspsykologi för hundar, operant inlärning.  Varje gång hon visslade sa jag:
-Vissla!
-Vad duktig du är! Så klappade jag händerna och sa bravo.
Nu visslar hon på kommando samt att hon visslar när vi visslar…hur roligt som helst.
Ballt va?!

Hon försöker också mer och mer nyansera sitt jollrande. Hon säger:
Ta – betyder tack.
Vov – betyder hund.
Hon tar ett steg då och utan att hålla i sig men är mycket försiktig och verkar vara nöjd med att krypa.

Även om det är jättekul att jobba igen så längtar jag till maj då jag är mammaledig igen;-)

Go natt och Kram
Anna & Juna

Simskolan

Juna har börjat på simskola, ja det var 3 veckor sedan men i måndags dök hon för första gången. Hon verkade inte ha så mycket i mot det. Hon var duktig på att hålla andan under vattnet och jag tror att Tomas orädda inställning till vatten smittar av sig.
Men hon har en mycket lustig attityd när hon badar i bassängen, nästan som om hon gjort detta under hela sitt 10 månaders liv. Hon utstrålar nästan lite ointresse…liksom lite blasé.

Här i väntan på att få entra bassängen.



Jaha så var vi här igen då…


Duktig på att flyta på rygg, om än något spänd.

Det är jättekul att bada med Juna synd bara att det är Tomas som får gå med henne. Jag hade turen att få åka dit med henne och bada första gången.
Nästa kurs ska jag gå med prinsessan, så det så;-)
Annars jobbar jag och är inne på tredje veckan och i dag har Juna varit hos farmor & farfar då även Tomas var tvungen att jobba. Det hade gått jättebra men eftersom jag satt på möte på Värmdö Bk när de kom hem så är det nu över 24 timmar sedan att fick träffa och pussa på min lilla ”Kanelis Bullis”. Plågsamt… när jag äntligen kom hem från klubben så var det första jag gjorde att smyga in till henne för att se om hon verkligen sov, annars hade det varit tid för lite gull.
Snacka om att det är jag som kommer att hoppa upp ur sängen i natt för att ta mig an hennes nattliga välling.

Nu ska jag krypa till kojs.

Kram Anna & Juna

Ja, nu får jag skämmas igen…uppdateringarna har låtit vänta på sig längre än vanligt.
Jag har börjar att jobba och nu är helt plötsligt tiden en ännu större bristvara än tidigare, all ledig tid hemma vill jag spendera med Juna.
Längtan efter henne på dagarna är stor även om det faktiskt är otroligt skönt att få vara vuxen och jobba.  Tomas är hemma med prinsessan nu och det går bra faktiskt, han ringer lite då och då på dagarna för att fråga om saker och ting men annars fungerar det bra. De går på babysim, på sång i Sjölidens kapell och nu i veckan var de på 10 månaders kontrollen på BVC. Tomas verkar tycka att det är lite kul att göra saker med Juna och det känns jättebra. Sedan att han kombinerar hennes kläder som värsta färgblinda neandertalaren det får jag tåla;-) I dag på sången hade hon tydligen på sig ett par röda byxor med gula flodhästar på, en lila tröja med ”kitty cat” på och gröna strumpor. Jag skrattade gott när han berättade vad hon hade haft på sig. Det svåraste för Tomas är att följa hennes matrutiner men även det börjar han att få grepp om.
Så fort jag kommer hem så ska hon bara sitta hos mig och tanka mamma, det är så mysigt.
I går kom jag hem lite senare, klockan hade hunnit bli 19:15 och Tomas hade hunnit lägga henne när jag äntligen kom hem efter en lång dag på jobbet samt handling på Ica. Jag blev så ledsen över att inte ens få natta henne, det kändes verkligen tråkigt, sp jag tog gladeligen natten. Så fort hon pep på morgonkvisten hoppade jag ur sängen för att gosa med min lilla tjej.

I dag var det så kul för Juna hade fått kort från sin kompis Anton, en inbjudan till hans 1 års dag. Jag hade öppnat kuvertet och lagt kortet som var en jättefin bild på Anton på köksbordet. När jag senare gick förbi bordet med Juna på höften skrek hon till och fullkomligt jublade, först förstod jag inte vad det var hon gapade om men så såg jag att hon sträckte sig efter bilden på Anton. Jag gav henne bilden och hon blev så glad, det syntes på henne att hon kände igen honom…såååå ofantligt gulligt.
Vi ska verkligen försöka komma på hans födelsedag.

Nu är det natti natti

Kram Juna & Anna

Ja, här är vi...
Vi har inte skrivit på ett tag, detta beror inte på att det inte finns något att berätta utan snarare på tidsbrist.
Det har hänt en hel del sedan sist. Juna har varit ensam med mormor och morfar-Johan från fredag mitt på dan till sön klockan 22. det gick över förväntan. Men hon var jättettrött när vi äntligen kom hem till prinsessan, jag antar att hon först då kunde slappna av till 100%.
Jag saknade henne otroligt mycket under helgen och ringde hem säkert 20 ggr, trots det så var det otroligt skönt att få komma bort och bara tänka på sig själv.
När vi kom hem på söndagen stod det en jättefin NY rosa vagn på verandan. Morfar-Johan och mormor är otroligt givmilda och vi är sååå tacksamma för den fina vagnen!
Det kändes otroligt tryggt att lämna Juna med dem, mormor, min mamma är mycket lik mig till sättet med Juna, vilket Juna känner väl igen.

I måndags bar det av på baby-sim för första gången, Juna tyckte det var jättekul. Morfar var med och fotograferade hela spektaklet, så när vi får ta del av bilderna kommer de att läggas upp här.
Hon är ju för ball...när vi kom in i simhallen så skulle hon liksom hälsa på alla bebisar, hon skrek överförtjust och tittade på de alla, nästan som att hon liksom nickade och skrek: HEJ, vad kul att se dig!

Så kom då tisdagen då jag började jobba, nu tar Tomas vid och ska vara pappa-ledig i 2 månder, mycket nyttigt för de två.
De ringde såklart till jobbet och jag fick sjunga för Juna i telefon. Dagen hade gått bra men hon var trött och gnällig när jag kom hem, så vi satt i soffan och sög på kex och myste. Sedan följde en lekstund som urartade en smula...första gången jag ser Juna ARG, så arg att hon började gråta och blev helt ill-röd i ansiktet.
Hon var inte direkt intresserad av att bygga med klossar och kasta boll med mig, hon kröp hela tiden i väg på eget håll, så jag började kasta boll med griffonerna, och det blev en aning hetsig lek där både jag och hundarna skrattade. Juna kom farande och tittade ett tag på oss för att sedan skrika ett HÖGT C, vifta allt hon orkade med armarna och gråta samtidigt. Jag fick ta upp henne på armen så fick hon kasta boll med hundarna, då lugnade hon sig. VILKET HUM:R!!!

Ja ja nu ska jag hoppa i kojjan!

Sov gott alla v'nner!

Anna och Juna

För er som inte vet så är Baxna och Ella våra två rottweilertikar. Ella har en ängelstålamod med Juna medans Baxna skyr Juna som elden. De är två mycket olika tjejer men som är lika mycket älskade trots sina stora olikheter. De är dock halvsystrar med samma mamma.

I dag gick vi en härlig långpromenad med nästan samtliga familjemedlemmar, dvärgarna fick stanna hemma för de har en förmåga att börja frysa efter 30 min i minusgrader.
I detta härliga väder tänkte jag att jag skulle vilja föreviga denna stund med våra två härliga, till åren komna rottisdamer och vår nya lilla guldklimp Juna. Alla som känner mig vet att jag inte är så mycket för att dutta runt med hundar och barn. Jag tycker inte de har så mycket gemensamt och faktsikt tom. att de är en ganska dålig kombination. Det måste varit solen som påverkat mig till att ta dessa kort men lite roliga blev de i allafall.

Till en början två förväntansfulla damer med en bebis i mitten.

-Herregud, vad gör människo-barnet, hon ställer sig upp och håller i mitt öra, tänker Baxna.

-Vänta här nu, det här gick vi aldrig med på...att kramas med den äckliga lilla saken....

-Matte, Husse rädda oss...snälla låt oss gå här i från!!!

Sista bilden är så talande som den bara kan bli, två hundar som verkligen inte vill vara med, som med bedjande blickar bara vill därifrån. Men lydiga som de är ligger de kvar, så fort vi gav de frikommando gav de sig av i full galopp för att sedan stanna och skaka på sig. Kan kanske tyckas att det var väl inget att fotograferas tillsammans med ett barn men för de var det jättejobbigt att behöva ha Juna mellan sig och dessutom klängades på de, något som vi aldrig annars tillåter.
Bildserien i sig är kul om man kan läsa hundspårk;-)

Ja, det var alles för i kväll...
Avsluta med en bil på trollungen som i bilen påväg till sin fasters födelsedag var SUR med stort S.

Go natt & Kram

Anna & Juna