Ja, nu får jag skämmas igen…uppdateringarna har låtit vänta på sig längre än vanligt.
Jag har börjar att jobba och nu är helt plötsligt tiden en ännu större bristvara än tidigare, all ledig tid hemma vill jag spendera med Juna.
Längtan efter henne på dagarna är stor även om det faktiskt är otroligt skönt att få vara vuxen och jobba.  Tomas är hemma med prinsessan nu och det går bra faktiskt, han ringer lite då och då på dagarna för att fråga om saker och ting men annars fungerar det bra. De går på babysim, på sång i Sjölidens kapell och nu i veckan var de på 10 månaders kontrollen på BVC. Tomas verkar tycka att det är lite kul att göra saker med Juna och det känns jättebra. Sedan att han kombinerar hennes kläder som värsta färgblinda neandertalaren det får jag tåla;-) I dag på sången hade hon tydligen på sig ett par röda byxor med gula flodhästar på, en lila tröja med ”kitty cat” på och gröna strumpor. Jag skrattade gott när han berättade vad hon hade haft på sig. Det svåraste för Tomas är att följa hennes matrutiner men även det börjar han att få grepp om.
Så fort jag kommer hem så ska hon bara sitta hos mig och tanka mamma, det är så mysigt.
I går kom jag hem lite senare, klockan hade hunnit bli 19:15 och Tomas hade hunnit lägga henne när jag äntligen kom hem efter en lång dag på jobbet samt handling på Ica. Jag blev så ledsen över att inte ens få natta henne, det kändes verkligen tråkigt, sp jag tog gladeligen natten. Så fort hon pep på morgonkvisten hoppade jag ur sängen för att gosa med min lilla tjej.

I dag var det så kul för Juna hade fått kort från sin kompis Anton, en inbjudan till hans 1 års dag. Jag hade öppnat kuvertet och lagt kortet som var en jättefin bild på Anton på köksbordet. När jag senare gick förbi bordet med Juna på höften skrek hon till och fullkomligt jublade, först förstod jag inte vad det var hon gapade om men så såg jag att hon sträckte sig efter bilden på Anton. Jag gav henne bilden och hon blev så glad, det syntes på henne att hon kände igen honom…såååå ofantligt gulligt.
Vi ska verkligen försöka komma på hans födelsedag.

Nu är det natti natti

Kram Juna & Anna