Ja, här är vi...
Vi har inte skrivit på ett tag, detta beror inte på att det inte finns något att berätta utan snarare på tidsbrist.
Det har hänt en hel del sedan sist. Juna har varit ensam med mormor och morfar-Johan från fredag mitt på dan till sön klockan 22. det gick över förväntan. Men hon var jättettrött när vi äntligen kom hem till prinsessan, jag antar att hon först då kunde slappna av till 100%.
Jag saknade henne otroligt mycket under helgen och ringde hem säkert 20 ggr, trots det så var det otroligt skönt att få komma bort och bara tänka på sig själv.
När vi kom hem på söndagen stod det en jättefin NY rosa vagn på verandan. Morfar-Johan och mormor är otroligt givmilda och vi är sååå tacksamma för den fina vagnen!
Det kändes otroligt tryggt att lämna Juna med dem, mormor, min mamma är mycket lik mig till sättet med Juna, vilket Juna känner väl igen.

I måndags bar det av på baby-sim för första gången, Juna tyckte det var jättekul. Morfar var med och fotograferade hela spektaklet, så när vi får ta del av bilderna kommer de att läggas upp här.
Hon är ju för ball...när vi kom in i simhallen så skulle hon liksom hälsa på alla bebisar, hon skrek överförtjust och tittade på de alla, nästan som att hon liksom nickade och skrek: HEJ, vad kul att se dig!

Så kom då tisdagen då jag började jobba, nu tar Tomas vid och ska vara pappa-ledig i 2 månder, mycket nyttigt för de två.
De ringde såklart till jobbet och jag fick sjunga för Juna i telefon. Dagen hade gått bra men hon var trött och gnällig när jag kom hem, så vi satt i soffan och sög på kex och myste. Sedan följde en lekstund som urartade en smula...första gången jag ser Juna ARG, så arg att hon började gråta och blev helt ill-röd i ansiktet.
Hon var inte direkt intresserad av att bygga med klossar och kasta boll med mig, hon kröp hela tiden i väg på eget håll, så jag började kasta boll med griffonerna, och det blev en aning hetsig lek där både jag och hundarna skrattade. Juna kom farande och tittade ett tag på oss för att sedan skrika ett HÖGT C, vifta allt hon orkade med armarna och gråta samtidigt. Jag fick ta upp henne på armen så fick hon kasta boll med hundarna, då lugnade hon sig. VILKET HUM:R!!!

Ja ja nu ska jag hoppa i kojjan!

Sov gott alla v'nner!

Anna och Juna