I dag när Linda, Juna och jag gick på KappAhl fick vi syn på en alldeles nyfödd liten bebis OCH jag kom på mig själv med att få tårar i ögonen av svallande ömhets känslor. Den måste precis varit precis nybakad och jag kom på mig själv med att också vilja ha en. Min lilla bebis har de senaste veckorna blivit en liten tjej med ett humör utan dess like, undra från vem…?! ASG. Med sådana temperamentsfulla föräldrar så kan det nog inte bli annat.

I helgen var jag tvungen att be mormor ta hand om Juna på lördagen, jag stod helt plötsligt och oförberedd mitt i en valpning. Så nu har jag värsta söndags ångesten…jag jobbar sent både måndag, tisdag och onsdag, när ska jag hinna pussa och krama på min lilla tjej. Visserligen börjar jag sent, 10:30, så Juna och jag får ha lite kvalitets tid på mornarna dessa dagar.
Usch, jag tycker att det är jobbigt att inte få vara med henne och jag måste stålsätta mig när jag går hemifrån och hon gråter. Då värker det i bröstet på mig och jag är bara en nålsudd från att springa tillbaka och ta henne i famnen…men men jag har klarat det, trots att det är jobbigt.

Min prinsessa visslar, ja det är inte många som tror på det men hon visslar faktiskt. Det började med att hon omedvetet visslade när hon kröp runt och undersökte saker, och det roliga med det är att Tomas ALLTID visslar när han funderar. I alla fall så började jag att försöka få henne medveten om vad hon gjorde men det var svårt…så jag tillämpade inlärningspsykologi för hundar, operant inlärning.  Varje gång hon visslade sa jag:
-Vissla!
-Vad duktig du är! Så klappade jag händerna och sa bravo.
Nu visslar hon på kommando samt att hon visslar när vi visslar…hur roligt som helst.
Ballt va?!

Hon försöker också mer och mer nyansera sitt jollrande. Hon säger:
Ta – betyder tack.
Vov – betyder hund.
Hon tar ett steg då och utan att hålla i sig men är mycket försiktig och verkar vara nöjd med att krypa.

Även om det är jättekul att jobba igen så längtar jag till maj då jag är mammaledig igen;-)

Go natt och Kram
Anna & Juna