I dag när Linda, Juna och jag gick på KappAhl fick vi syn på en alldeles nyfödd liten bebis OCH jag kom på mig själv med att få tårar i ögonen av svallande ömhets känslor. Den måste precis varit precis nybakad och jag kom på mig själv med att också vilja ha en. Min lilla bebis har de senaste veckorna blivit en liten tjej med ett humör utan dess like, undra från vem…?! ASG. Med sådana temperamentsfulla föräldrar så kan det nog inte bli annat.

I helgen var jag tvungen att be mormor ta hand om Juna på lördagen, jag stod helt plötsligt och oförberedd mitt i en valpning. Så nu har jag värsta söndags ångesten…jag jobbar sent både måndag, tisdag och onsdag, när ska jag hinna pussa och krama på min lilla tjej. Visserligen börjar jag sent, 10:30, så Juna och jag får ha lite kvalitets tid på mornarna dessa dagar.
Usch, jag tycker att det är jobbigt att inte få vara med henne och jag måste stålsätta mig när jag går hemifrån och hon gråter. Då värker det i bröstet på mig och jag är bara en nålsudd från att springa tillbaka och ta henne i famnen…men men jag har klarat det, trots att det är jobbigt.

Min prinsessa visslar, ja det är inte många som tror på det men hon visslar faktiskt. Det började med att hon omedvetet visslade när hon kröp runt och undersökte saker, och det roliga med det är att Tomas ALLTID visslar när han funderar. I alla fall så började jag att försöka få henne medveten om vad hon gjorde men det var svårt…så jag tillämpade inlärningspsykologi för hundar, operant inlärning.  Varje gång hon visslade sa jag:
-Vissla!
-Vad duktig du är! Så klappade jag händerna och sa bravo.
Nu visslar hon på kommando samt att hon visslar när vi visslar…hur roligt som helst.
Ballt va?!

Hon försöker också mer och mer nyansera sitt jollrande. Hon säger:
Ta – betyder tack.
Vov – betyder hund.
Hon tar ett steg då och utan att hålla i sig men är mycket försiktig och verkar vara nöjd med att krypa.

Även om det är jättekul att jobba igen så längtar jag till maj då jag är mammaledig igen;-)

Go natt och Kram
Anna & Juna

 

Anna, Gösta & Märta

30 mars 2009 09:53

Ja, det där kan nog alla mammor instämma i - att när man börjar jobba efter mammaledigheten så slits man så med att inte ha samma tid med sitt barn längre och hjärtat går i bitar.....visst allt går och samtidigt är det skönt att jobba, bara vara med vuxen och kunna äta lunch i lugn och ro, sånt räknas ju som lyx.....men trots att det känns bra att jobba (och nödvändigt) så önskar man ha mer tid för sina barn och det gör ont i hjärtat när ens barn med bedjande blick säger - mamma kan vi inte vara hemma idag? Eller när man knappt hunnit träffa dom, då brukar jag ligga i sängen och önska att ngn av mina barn ska komma tassande in till min säng så att jag får krama om dom. Varje dag bär man sina barn med sig i sitt hjärta- längtan- glädje- trötthet- oro- skratt- tårar men framförallt en kärlek så stor att den inte går att beskriva- bara känna!

Småbarnsåren går ju så fort så det gäller att passa på att leka, pussa och bara vara med sina älsklingar så länge mamma är den bästa dom vet :-)

Vad underbart att läsa om härliga Juna, visslar? helt otroligt och det kan inte vara vanligt? Små steg har hon också börjat med men det går väl fortare att krypa så hon föredrar väl det lilla krutgumman :-)

Många hälsningar från fam Trolle

 

Ullis

30 mars 2009 10:27

Hur gulligt var det inte på en skala att höra Juna vissla via telefon, helt otroligt vilken gull unge.

Vi måste ses snart med tjejerna.

Varma kramar från oss alla!

http://www.ryskasen.com

 

Linda & Jonas

2 april 2009 09:27

ÅÅÅ vackra JUNA ...vi saknar henne redan !

EN sådan personlighet ...
Ser fram emot att få träffa henne snart igen:)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  www.junaochjag.blogspot.com   VÄLKOMNA!

  Det har tagit 1 vecka att samla krafterna efter detta enormt lyckade 2 årskalas.Kvällen innan hade vi dessutom släkten här och all mat, bröd, kakor, bullar ja allt var hemmagjort. Jag är mäkta stolt över Tomas och mina matkunskaper;)Juna, vår lil...

Positiv, javisst...kan det bli värre än att vakna upp annandagpåsk med ett täcke på 8 cm nysnö som kommit under natten. Faktum är att jag trodde på allvar att jag skulle få ett hysteriskt anfall...börja kasta skor omkring mig, slita av mig håret (ja ...

Årets påskfotografi fick nästan Tomas och mig att bli osams...Alla sprang åt olika håll och hucklena åkte på sned, föll av eller revs av med flit.Och när vi sedan var klara med fotograferingen eller rättare sagt när vi gav upp då bröt vår älskade ...

   (Juna 5 månader)   Nu händer det grejor minsann...Prinsessan talar som mest 5 ords meningar.I fredags stod jag och fixade i ordning en mysig fredagsmiddag. Juna sysselsatte sig själv med div saker och rätt som det är kommer hon in till mi...