Linda

1 juni 2009 20:29

Ja visst är det underbart med barnens alltid så ärliga sätt att vara & att förmedla sig.

DU Anna sa ngt till mig i dag som fick mig att förstå hur värdefull DU ÄR som vän " Om jag hade en konflikt med ngn som stod mig nära & om jag värnade om vår relation så är det vår allas uppgift i konflikter att finna svar "

Så enkelt är det faktiskt :) De man värnar om ,de man känner kärlek & omtanke till de ska man också se till att reda ut & lösa frågor med-man vänder sig till dem för att få svar...

SOm mamma då har jag alltid varit ganska hård med ärligheten men också faktiskt ödmjukheten . Det är många ggr svårt att få motparten att förstå vad ett ärligt engagemang innebär ,vad man faktiskt fått & hur givmild den ärliga personen faktiskt är.Just nu med Anton håller jag på att pratta om att man faktiskt både för m,otpart & sin EGEN skull kan välja "sina strider" i livet MEN de man väljer ska gå ärligt ,rakt &respektfullt & schyst till. tappar man tålamod & humör då får man inte vara sämre själv än att bjyuda på en ursäkt.

Ärlighet är ganska så komplicerat i vissa åldrar tror jag för barnen. Anton har alltid varit vääääldigt ärlig.Komemr i håg första samtalet från fröken då hon med både stolthet & oro berättade om en incident på fritids . Anton hade tillsammans emd ngr killar lekt en kurragömma lek som slutade lite våldsamt -ngn tjej blev instängd på toan. De blev påkommna & allt detta skulle förklaras för fröken:( Alla killar utom Anton pratatde ivrigt i munnen på varandra & drog den ena lögnen efter den andra för att skydda varandra så klart :) Anton ruttnade & sade att så gick det inte alls till & förklarade hela storyn ,telämnade inga detaljer & jag blev så stolt då fröken berättade att Anton även han tog på sig i sin berättelse det han faktiskt gjort fel....DUKTIG KILLE ! problemet här blev att killarna inte ville ha med Anton på flera månader i skolan. Redan i denna åldern får de som lärt sig sota för sin ärlighet på ett ganska hårt sätt för 7 åring som han då var . MEN efter alla samtal ,besök mm i antons skola så förstår vi nu STOLTA att ärligheten håller i sig & Anton tror verkligen på att detta är det enda som håller i slutänden.

Kraaaam

Anna Trolle

2 juni 2009 07:26

Ja, Anna visst kan alla hålla med om att lögner är fel och att ärlighet det bästa men många gånger tror jag inte att alla verkigen tar ansvar i det och då känns det mest som en självklar klyscha att säga.

Du har verkligen utvecklats genom åren för att få fram din ärlighet på ett mycket mer nyanserat sätt än förut, dessutom tycker jag att du funderar mer innan du säger något och eftertanke är alltid bra och ger tid till reflektioner- som du själv skriver så är det mycket viktigt att det man säger, oavsett om det är obehagligt eller ej sägs för att komma framåt och för att avsikterna är goda, att ta emot kritik kan vara svårt men att säga det på ett bra sätt kan vara ännu svårare.

Jag försöker hela tiden tänka på hur jag själv är och att ta tag i mitt eget ansvar är jätteviktigt tycker jag, det går inte att lägga det på andra männsiskor och tro att dom ska kunna veta hur jag tänker och känner- det har jag själv fått erfara och oavsett om mina avsikter vart goda så är jag inte ärlig vare sig mot sig själv eller andra om jag inte står upp för mig själv- det har livet lärt mig och en läxa fler borde fundera på.

Lindas berättelse om Anton var helt underbar- vilken modig kille du har, där hade jag som mamma vart otroligt stolt, dessutom riskerade han just det som är det viktigaste- sina kompisar och han är 7år så det är stort!. En liten följdfråga: Hur löste ni det för Anton med hans kompisar?

Tack för era tankar, det berikar//Anna

Linda

2 juni 2009 21:55

STOLHET i MASSOR !

jag har funderat mycket på denna händelse som var den första jag vet där Anton faktiskt fick för honom sota ganska så hårt för sin ärlighet . JUST DEN ggr har jag en känsla av att Anton inte riktigt visste INNAN vad han gav sig in i & på hans sätt att vara efteråt i hemmet dvs lite "deppig" & inåtvänd så slog det honom hårt att hans kompisar för ett tag tog avstånd.Under denna tid pratade vi mkt ....

jag tror att Antons starka personlighet löste detta av sig självt. Pratade även med hans fröken & till en början var det verkligen så att Anton ej fick vara med de andra. MEN han skötte det så fint,han visade verkligen hur stark han var & jag tror hans styrka gjorde att han fick sina vänner åter. Han bara var den han är -väldigt omtänksam ,lite clownig & skolans lilla tomte som fixxar det mesta.

Som mamma då -usch va orolig jag var under denna tiden -jag är livrädd frö dagens mobbing & utfrysning av människor&barn. ALDRIG någonsin har min barn fått neka NGN till att ej få vara med -man kan faktsikt leka fler än två :) MEN återigen då så blir även detta fel i bland så som när Saga eller Anton ber att få vara med hos ngn & de får ett nej . I början kunde de aldrig förstå varför då de ej visste ngt annat än att alla får vara med & att man tar hand om alla. De var verkligen många ggr uppriktigt ledsna & det gör en så ont att känna deras funderingar så nära utan att kunna hjälpa på annat vis än att förklara att alla ej tänker som vi i vår familj gör :)

OJ va långt det blev:)
Kram till er

Anna Trolle

4 juni 2009 09:10

Linda! Tack för att du ville berätta och vilken underbar son du har, sträck på dig- tänk vad mkt jag tror man formar sina barn genom sina värderingar och handlingar trots att dom såklart har sina personligheter och Anton verkar ju vara helt underbar!

Skolor brukar ju ha mobbningsprogram- tyvärr tycker inte jag att dom jobbar så mkt efter det- låter ofta bättre än vad det är. Sedan tycker man ju att andra föräldrar borde engagera sig också om deras barn "fryser" ut/mobbar ngn kamrat- nästa gång är det deras barn som står utanför. Ju fler vuxna vi är som bryr oss och ju större nätverk våra barn har omkring sig desto tryggare är det- vår värld är ibland både hård och våldsam!

Jag förstår verkligen din oro och frustration runt detta, här ser man hur VIKTIGT det är att våra barn har stöttade föräldrar som ger barnen trygghet och självkänsla- jag kan- jag vågar- jag vill!

Många varma kramar