Än en gång har tiden bara sprungit ifrån mig, jag har svårt att få tiden att räcka till. Oftast slår jag ner arslet i soffan vid 22-tiden på kvällen och då är ögonlocken blyförsedda efter en tidig morgon med långpromenad med hundarna, frukost med Juna och sedan en dag fylld med roligt arbete på ”jobbet” samt efter det högst 2 intensiva kvälls timmar med Juna innan hon ska hoppa i säng.
Eftersom vi då inte sets på hela dagen så vill jag både mata, bada med henne och natta henne, på det sättet får vi båda tanka både mamma och bebis.
Hon är så rolig, när jag kommer hem så ska vi läsa böcker och undan ska det gå. Hon har sina favorit böcker som hon vill höra om och om och om igen. Här om kvällen fick jag läsa samma bok 15 ggr. Jag försökte gömma den under en massa andra böcker men icke sa nicke, hon hittade den hela tiden.
Efter att hon har somnat ska hundarna ha sitt och valparna gås igenom så att inte husse missat någon förarglig farsot eller något annat hemskt;-)
Så vid 22-tiden är min ork slut och att då börja skriva på bloggen är rent ut sagt en rejäl överkurs.

Allt går lite sin gilla gång…dagarna är fullspäckade med planer och måsten så det gäller att alltid se de där ljusglimtarna som gör allt enklare. Än en gång har jag fångat de på bild, nedan lite bilder som gör mig  varm om hjärtat:

Juna som alltid ska hålla i Baxnas koppel, hon håller alltid ett stadigt tag och när Baxna drar så åker Juna nästan ur vagnen;-)

Vitsippor som solar sig...

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.

Min gullunge på verandan med sin nya spis som hon fått av Nils & Erik

Juna hatr nu börjat gå lite mer, härom dagen när jag kom hem tog hon 5 steg mot mig men oftast så väljer hon att krypa, det går fortare och känns nog tryggt och bra.
Nu börjar även 2 framtänder i överkäken titta fram och hon gråter när hon tuggar mariekex den lilla sötlöken.

Hej Hopp nu ska det drickas te med mannen i huset!

Puss & Kram
Anna & Juna