Junas utveckling går ständigt framåt än har dock ingen tand tittat fram men skam den som ger sig;-)
I torsdags vinkade Juna för första gången och det var ett medvetet vinkande, sedan dess har hon fortsatt med det. Hon är så söt när hon vinkar, handen vinkar frenetiskt.
Kryper gör hon om än så länge mycket sakta, ett steg i taget. Jag brukar lägga ut lite leksaker som hon vill nå men det är svårt speciellt på hala golv, då tar hon ett steg fram och nästan ett lika lång gliiiiid tillbaka men hon kämpar på.
Tiden går så otroligt fort och jag har i kväll setat och tittat på bilder från BB, känns som om det var 2 månader sedan men så är det 7 månader sedan, jag hänger inte med;-)
Juna springer numer i sin gåstol och börjar faktiskt att kunna nyansera sina klappar på hundarna.
Julen står för dörren klapparna inte inhandlade än men men på söndag bär det av till leksaksaffären, eller jag menar att tomten får Junas önskelista då;-)
Kram på er och sov sött!
Anna & Juna
Anna Trolle
16 december 2008 10:02
Åh vad tiden går fort, jag blir så bebis-sjuk så jag tittar bara fort på sådana bilder :-)
Jaså, tänderna låter sig vänta, det ska nog mamma Anna vara glad över- dom små "gaddarna" är sylvassa som små valptänder och jag kan tänka mig att lilla Juna kommer att kunna ta i ordentligt- "varför göra något halvdant när man kan göra något riktigt ordentligt?" ...
Massor av vinkar från oss// Anna, Gösta & Märta
http://www.simplesite.com/trolle
Linda
16 december 2008 13:52
Liten har verkligen blivit stor ! Tiden går fort ...alldeles för fort i bland för att lusten ska innfinna sig för att kunna NJUTA av att bara VARA ! Tror inte alls det är så för mammor i dag som går hemma ...att de har förutsättningarna för att på dagarna kunna slappna & ,stänga av yttre världen för att knyta till det lilla undret. I stället avbryts man alltid eller blir påmind om omvärlden & alla dess plikter.....man sveps med tyvärr ,i alla andras tempo.
Det är inte förrän årsdagen närmar sig eller passerar som man VERKLIGEN förstår med paniken hängades över en ,att NU har tiden verkligen passerat utan att man själv gett sig tiden att stanna upp. SOm tur är skapar vi minnen ,så som kortet ovan ,som fyller oss med otroli´ga känslor .Känslor som inte är den andres lik ,ens alldeles egna känslor för sitt alldeles egna barn. Visst är det glädjande att ha dessa bilder som återknyter det förflutna ....men samtidigt så finns där för mig en känsla av sorgsenhet & denna känsla har jag alltid funderat över varför man känner. I dag tror jag jag förstår varför...än en gång handlar så mkt om tiden ,tiden man aldrig fick eller tillät sig ta.
Juna ! Precis som mamma tycker så tycker jag också det var som igår då man pratade med din mormor som STOLT meddelade att hon fått sitt älskade barnbarn ...en liten flicka! I dag kör du rally i gåstolen ,kastar mat ,kryper ,kastar medvetet tuttar ur sängen :)& sist men inte minst så förgyller du VARJE dag för din mamma & pappa !
Kram till er alla!
Linda
Cathrine
16 december 2008 22:09
Vad hon är ljuvlig, din dotter! Kikar in här ibland för att läsa om er och passar på att önska en god jul och ett gott nytt år!
http://www.jinxhundcenter.se