Jippi, äntligen är beviset på att vi har en varulvsunge påväg upp...en TAND kan skymtas i underkäken, redo att spräcka skinnet;-)
Så hon är alltså inte tandlös, vilken lättnad, hela vår mammagrupps barn, Junas polare, har fått en bissing här och en annan där.
Snart kommer varulvsungen huggas ordentligt, då lär kanske även hon, precis som Ella (rottweiler) få gå med munkorg ute. För detta är en unge med stor skärpa, dessutom något kvarstående;-)

Skämt å sido, jag har inte känt någon stress över detta med avsaknade tänder men det är kul när de kommer. Av någon anledning så kände jag för att ställa till med ett litet tandkalas eller liknande. Vi får se vad vi hittar på i kväll, varulvspappan och jag kanske äter lite räkor.
I allafall är det skönt att ha fått svar på varför älsklingen har varit lite lös i magen och varm, pga, de vackraste små riskorn man kan tänka sig.

Krypet går stadigt framåt, nu kryper Juna runt i hela vardagsrummet, fortfarande lite sakta men hon vågar sig nu från sin filt och kryper på det hala golvet. Kastar själv leksaker som hon sedan kryper efter.
Hon sysselsätter sig själv på ett helt annat sätt, eftersom hon är rörlig så tar hon sig fram till det hon vill ha och jag slipper sitta med henne på golvet för jämnan och leka.
Vilken härlig tid...det händer så mycket med mitt lilla troll.

Nu till lite allvar, läste om överaktiva barn i vårt samhälle och att vi tyvärr nog gör barnen sådana.
Det ska göras så mycket med de, det är babyyoga, babysim, babycafér, babyträffar m.m listan kan göras mycket längre. Vi sysselsätter våra barn hela tiden och man har nu kommit fram till att detta skapar överaktiva barn som har svårt att koppla av.
MEN VAD KONSTIGT...vi som har hundar tror jag listat ut detta för länge sedan för det går hand i hand. Att lära valpar att koppla av är det första vi lär de och sakta men säkert introduceras valpen/unghunden i arbete.

Nu så är det dags för lunch och sedan ska jag se om jag kan fotografera risgrynet så att bildbevis kan läggas ut;-)

Anna & Juna