Hela dagen i dag har Juna varit ledsen och även hela kvällen, hon har inte alls varit sig lik.

Hon har gnällt och fällt stora krokodiltårar. Tyvärr har det också varit en dag då jag inte kunnat vara så medvetet närvarande, jag har varit tvungen att jobba men hon har varit med. Ibland undrar jag dock om det inte skulle vara bättre att hon inte är med mig de tillfällena.

Nu ställde iofs en snäll morfar upp och lekte och bar omkring på Juna medans jag jobbade men det kändes stressigt både för mig och Juna, tror jag.

Juna är 7 månader och hon känner inte igen de människor runt henne som hon inte träffar varje vecka. Vi kan inte begära av ett spädbarn att de ska göra det. Hon är mycket "mammig" just nu och gråter så fort jag försvinner bakom hörnet hemma. Det blir mer och mer påtagligt att hon nog snart kommer att bli blyg.
Mammans lilla unge, min älskade lilla bebis, jag blir ledsen när du är ledsen även om det går över.

Kvällen avrundades dock med PREMIÄR för korv och potatis, Juna försökte äta de små bitarna alldeles själv, hon kämpade tappert men fick avrunda middagen med en mycket aromatisk vällingflaska med fin årgång;-)

 Nu är det läggdags, trött som en åsna ( om de nu är tröttare änandra djur), prinsessan sover redan.

Gonatt & Kram

Anna & Juna

gfgffd