Jaha så har då midsommarhelgen varit...
Tomas, jag och Juna tillbringade midsommaraftons dag på Astrid Lindgrens barnsjukhus (akuten).
Juna hade 2 dagar innan ätit tjära och kräkts, tappat matlusten, fått 39,5 i feber så då tyckte de på sjukvårds rådgivningen att hon skulle in för att utesluta förgiftning. Ja men herregud vad orolig jag blev, jag hade verkligen inte förgiftning i huvudet.
Det var bara att ställa in våra midsommarplaner med våra goda vänner och sätta sig på akuten med Juna som var pigg som en mört trots febern.

Väl där uteslöt de ganska snabbt förgiftning men däremot visade hon smärta i magen (tror jag det, hon bajsade ju små kanonkulor) samt att hon var röd i ögonen, sänkan var ngt förhöjd och feber hade hon även där fast ngt lägre.
Vi blev hemskickade med en flaska Kåvepenin...hmmm kändes inget vidare, speciellt inte när läkaren inte såg skillnad på en gråtandes liten tjej som inte ville bli undersökt och en tjej med smärtor i öronen.
Juna grät ju för minsta lilla beröring där inne, hon tyckte hela situationen var jättejobbig och läkaren fick det till att hon hade stora smärtor.
Varken jag eller Tomas uppfattade det så men men hon var envis som synden, läkaren alltså, så det var bara att tacka för sig, receptet, och gå därifrån.
Jag ska ringa vår husläkare i morgon för att försöka få en tid till henne och där i lugn och ro få prata om Juna och visa upp henne.
Hon mår i allafall inte bra, i dag hade hon feber igen och hennes matlust är det si och så med, hon som alltid ätit som en häst.

2 ggr har hon varit sjuk, ena gången på nyårsfton och nu på midsommarafton, hon sparar sig till högtiderna...duktig tjej (hrmf).

I dag har vi i alla fall varit och hämtat en ny liten familjemedlem, lilla Winka.
Juna är stormförtjust och kan inte förstå varför inte hon får bära på Winka när jag gör det.

"Winka"

Juna är så rolig med våra hundar nu, hon säger:
-"Klaa", vilket betyder "klappa fint" och så lägger hon kinden mot de och kramar.
Winka är hon så förtjust i att det verkligen gäller att vara med för rätt som det är uttrycker hon sin kärlek så mycket att Winka åker på ett tjuvnyp också eller ett litet kärleksbett.

Avslutar med ett par vackra, talande ögon.

God natt och hoppas ni haft en underbar midsommar helg!

Kram Anna & Juna

Hemma hos oss under taket hade vi andras ungar boende, nämligen fågelungar.
Mamman och pappan blev mycket oroliga när Tomas och min pappa rev taket och blottade deras fina bo, alldeles isolerat med fin grön mossa.
Tom. jag klättrade upp på taket för att titta på de små vackra sakerna och fotografera.
Börje (Junas farfar) byggde en holk som vi la ungarna i och som vi sedan spikade upp på husväggen inte alltför långt bort från där de bodde.
Vi var mycket osäkra på om deras föräldrar skulle hitta de igen, eftersom vi flyttat på dem. Och när de väl hittat dem så oroade vi oss för att de skulle misstycka om den nya isoleringen, nämligen rottweilerpäls. Men de köpte läget och det dröjde inte länge förrän de kom med mer mossa och massa mat till sina 4 små ungar.

Här bryter Tomas upp taket över fågelboet.

Och här de 4 små liven...undrandes vad som står på.

Och här i sin nya holk.

Här är mammans första möte med den nya holken, hon är ganska försiktig påväg in.

Såhär såg vårt hus ut för några dagar sedan.

Och vårt gamla vardagsrum/matrum.

Ja, det var alles, slutet gott allting gott.

Kram Anna & Juna

Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig
Lilla snigel akta dig annars tar jag dig

Hur söt var inte vår dotter i dag när hon hytte med pekfingret åt sniglarna och nynnade melodin jag sjöng. Hon pekade på alla sniglar och det tog säkert 15 min att komma från bilen till huset för precis alla sniglar skulle det hyttas åt;-)
Och vi har inte direkt ont om sniglar här på Värmdö när det är fuktigt ute.

Annars är Juna nu överallt och ingenstans och har humör utan dess like. I går fick hon ett utbrott hos sin snälla mormor för att hon inte fick gå rumt och äta russin. Alternativet var att sitta still och äta russina men det ser ni gick inte Juna med på. Som tur var gav sig inte mormor men Juna bröt ihop i stora krokodiltårar med andningsuppehåll…arg som ett BI.

Viktigt är nu att prata med Juna och förbereda henne på vad som komma skall, att ge henne alternativ och faktiskt vara konsekvent i vad vi säger.
Det är inte alla gånger jag orkar ta dusterna eller har tid och då avleder jag henne innan vi hamnat där…tur man har haft att göra med bråkiga hundar;-)

I morgon bär det av till barnläkaren för att kolla hennes utslag och jag hoppas att vi får en remiss till allergi utredning för de här prickarna har bara ökat i antal sedan några månader tillbaka.

Just nu sussar min lilla älskling hur sött som helst och jag ska snart gå in och göra henne sällskap.

Gonatt
Anna & Juna

Allt som vi verkligen älskar är oersättligt
och allt som vi kunnat tänka oss ersätta har vi i sanning aldrig älskat.

Ärlighet

Vad skönt det är att umgås med små barn, de är som de är och de är alltid ärliga i sina behov och åsikter.
Barn är raka, ärliga och får på det ena eller andra sättet oss att förstå vad det är de vill.

En väninna sa till mig i dag:
-Det är som en klycha att säga att jag gillar ärlighet och är alltid ärlig men med dig Anna så stämmer verkligen det och med åren har du dessutom blivit nyanserad i dina utlåtanden.
Jag tänkte inte på det då men nu inser jag att jag kunde för sjuttongubbar inte fått bättre beröm.

Jag vill ta ansvar över mina relationer med Juna, Tomas, familjen och vännerna, jag är ärlig och rak i dessa relationer och förväntar mig att bli behandlad likadant tillbaka.
Jag blir ledsen över något annat…
Och visst, ärlighet gör ibland ont men när den uttalas för någons bästa så är den otroligt modig och omtänksam.

Omtänksamhet, empati  och kärlek…

Anna, mamma till världens gulligaste och ärligaste monster

En vy från Västerbron.

Stockholm Marathon 2009 

Vi har haft en helt underbar dag med mormor och morfar Johan i stan där vi spatserat runt i flera timmar, ätit god lunch och tittat på Marathon.
Juna var så rolig när vi tittade på de som sprang, hon klappade händerna, började springa omkring själv och var verkligen upprymd av stämningen.
När hon fick syn på alla människor i Rålambshovparken så vinkade hon glatt till alla och hade små lustiga läten för sig.

Mormor och morfar-Johan passar alltid på att skämma bort Juna lite extra. I dag fick hon en tallrik med mumintrollet på, en mugg med mumintrollet på, bestick och en fin solhatt som Juna tyvärr hatar.
Juna avskyr att ha saker på huvudet och med den värme som rådde i dag vill jag inte att hon ska drabbas av solsting men hon fick utbrott efter utbrott på hatten så hon fick sedan sitta under vagnens sufleétt och inte se ut men i skydd från solen.
 

Hon har börjat få en riktig EGEN vilja och det ska hon få nu men det är bara det att ibland måste jag verkligen behärska mig för att inte bli arg på henne då hon skriker och bråkar. Jag måste ta tid på mig och förklara på hennes nivå varför och sedan avleda henne med något annat.
Ofta så tycker jag att jag lyckas men så ibland när jag är stressad eller faktiskt är upptagen med något annat ja då tar jag inte fighten utan då får hon göra som hon vill. För jag tror inte att något blir bra av att jag påbörjar att sätta en gräs men sedan inte klarar av att hålla den.

Vi var även i en stor lekpark vid rosenlundsgatan på söder, där finns det gungor, 4-5 rutschkanor, flera klätterställningar och massa annat kul, där trivdes Juna som fisken i vattnet.
Jag älskar att studera henne och hur hon går till väga när hon undersöker nya miljöer och människor och jag tycker att hon är ganska ball. I dag fick hon syn på en fotboll som låg på marken på lekplatsen. Jag förstod ju att det var någon av de barnen som lekte där som ägde bollen men jag tänkte att hon kunde låna den ett litet tag. Alldeles innan hade hon nämligen stått och tittat på ett par äldre barn som spelade fotboll och var överförtjust av det.  Så Juna tog upp fotbollen och travade i väg, jättenöjd. Då kom en liten 2-årig kille (Lukas hette han, jag hade hört han föräldrar ropa på honom) fram och sa:
-Min! Och tog helt sonika bollen men se det skulle han inte ha gjort.
Juna skrek i högan skyn och höll kvar bollen med all kraft hon förmådde.
Jag satt mig på huk och förklarade för henne att bollen inte var hennes och att det var Lukas boll. Lukas var inte ett dugg intresserad av att dela med sig men Juna accepterade det och började i stället prata med fåglarna som en man satt och matade:
-Vov, vov, säger hon om alla djur.
Jag är nog med att rätta henne att det är fåglar och att de inte låter som hundar men det verkar inte ha så stor betydelse ALLT är hundar för henne.

Sedan blev vi bjudna på middag innan vi åkte hem men Juna var trött efter en heldag i stan och var ganska så grinig men men jag nöjt av fulla drag av denna underbara dag och tackar min mamma och Johan för att de alltid tar hand om Juna och mig på ett helt fantastiskt vis, jag är jätteglad att jag har dem.  Jag älskar er, om ni läser detta!

Nu är det snart dags att nanna kudden och invänta ännu en dag med sol och värme. Juna ska få bada i sin lilla pool på verandan.

Kram & Puss

Anna & Juna

Detta vilda rufs fick i dag möta saxen för femte gången men i dag hos en professionell frisör. Mamma tvingade frisören att klippa en kort sommar frisyr, lätt att sköta och bra att svettas i;-) De små, sandrefärgade lockarna fick flyga all världens väg och faktiskt så gjorde det inte så mycket då jag tycker att närvaron varit si så där. Vid hög luftfuktighet har de varit närvarande man annars så har det varit riktigt dåligt. Rufset däremot har visat en stadig närvaro;-)

Såhär illa tyckte Juna inte att det var, hon var faktiskt på ett strålande humör så frisören fick slita, vill jag lova, för Lilla Juna satt inte still mer än ett par sekunder i taget.

Vilken härlig dag vi haft i dag, värmen, solen, en underbar sommar dag. Till Juna tog jag fram badbaljan, satt ut den på verandan så fick hon plaska bäst hon ville. Ner och upp ur baljan med en väldans fart, gick det hela tiden. Alla saker skulle i baljan och ur baljan, hon slet som en liten ettermyra. Hon sysselsätter sig själv mycket bra, prinsessan, vilket är skönt när man som mamma vill ta sig en kopp te och slappna av en liten stund i solen.

Annars går allt i 190 knyck just nu...hon är så aktiv och är överallt och ingenstans. Hon river och sliter i allt, når numer det mesta och smakar på allt...pust pust jag hinner inte med i svängarna.

Jag har den sista tiden även behövt tänka på hur jag är med och mot Juna, på gränser och på olika sätt att lösa våra konflikter. Ja, jo de har redan kommit..envisa som synden båda två.
Jag har ett par bra vänninor som är riktigt bra att tala med om sina barn och det är alltid mycket intressant att prata om sina och andras barn för jag lär mig något nytt, varje samtal och varje dag.

Slutligen en bild på Juna och en valp vi träffade på klubben, Juna utbrast:
-Heeeeeeej, med sin ljuvligaste stämma när hon fick syn på den. Hon älskar verkligen hundar;-)

Nu är ögonlocken tunga igen och det är dags att krypa till kojs!

Puss och go natt!

Anna & Juna

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör... Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle.. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.


Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.


Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.



Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva.. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut..

Inställningen är, trots allt, allt.



Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.


Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

.....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

.... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

.....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

.... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

.... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

.... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

.... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

.... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

.... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

Tänkvärda ord!

Go natt!

Anna & Juna