Det kändes underbart att få komma ut på havet.
Pappa och Katti hade bjudit med oss ut på en dagssegling. Vi blev upphämtade i Stavsnäs och skulle ut mot Sandhamn med omnejd. Pappa hade köpt en flytväst till Juna som passade alldeles utmärkt och Katti hade förberett lunch till oss alla. Vi såg verkligen fram emot denna dag. Tomas och jag packade allt kvällen innan, för redan klockan 8 skulle de hämta oss i Stavsnäs hamn.

Så vi gav oss ut på havet, vädret var underbart med sol och lite vind, 7 sekund meter, helt ok för mig som inte är van att segla.
Juna älskade att åka båt, hon var på ett strålande humör och skrattade när vinden tog tag i hennes hår och när båten guppade i vågorna, en riktig liten sjö-jungfru.

En ny look hon tagit till, att rynka på näsan samtidigt som hon ler?!

Tomas är ställföreträdande kapten och jag sitter brevdi och njuter av havsörnar, andra båtar, solen, härliga klippor och trevligt sällskap.

Efter en timme ringer telefonen och det är från Södersjukhuset, farmor har fått en stor hjärninfarkt och läget är allvarligt.
Vi bestämde efter ett litet familjeråd att vända båten och åka in till sjukhuset. Så det blev bara drygt 2 timmars segling, tyvärr men farmor går före.
Tyvärr har ingen förbättring skett och läget är mycket kritiskt.
I valborg som var drabbades hon av en massiv hjärtinfarkt som slog ut halva hjärtat och så nu detta...hon är 93 år och jag undrar hur mycket hon ska orka. Ofantligt tråkigt att behöva se henne såhär, hon som varit en krutgumma med humör utan dess like, kanske det Juna ärvt:)
Även om det alltid är tråkigt och sorgligt när nära och kära går bort, så kan jag inte annat än att tänka på att jag tycker att det är dags för henne att sluta upp med min älskade farfar där uppe i det blå. Det är inte längre farmor som ligger där i sjukhus sängen.
Jag viskade till henne i dag:
Älskade farmor nu tycker jag att det är dags att du träffar farfar.

Tack pappa och Katti för den korta seglatsen och jag hoppas att vi får följa med i augusti och då förhoppningsvis en längre stund.

Kram & Go natt

Anna & Juna

m,m,

...och hoppas på SOL under vår semester som startar om 1 vecka.

Tomas, Juna och jag med hundar åker ner till Torekov för att vara där 1 vecka tillsammans med min kära mor och Johan. De har lovat att ta hand om Juna så att Tomas och jag får lite kvalitet tid med varandra, det behöver vi vill jag lova.

Sedan kommer våra älskade vänner Linda och Jonas med barn och vi tillbringar ännu en vecka i Torekov tillsammans med dem.
Vi älskar att rå om dem, vi har så roligt ihop och både Tomas och jag har börjat räkna dagarna tills vi får ses. Det var ett tag sedan nu och vi saknar dem.

Men vi hoppas på sol och varmt väder så att vi kan bada, åka på utflykter till Hallands väderö för att titta på sälarna, äta ute och bara mysa samt mycket mycket mer.

Jag tror bestämt att jag måste sol-dansa en del.

Nu är det natt och i morgonbitti tidigt åker vi iväg och seglar med Pappa och Katti, undra vad Juna kommer att tycka om det.

Lämnar en rapport i morgon kväll.

Natti!

Anna

PMS, jag säger bara PMS...så idag kom den, den berömda mensen och därmed en förklaring till varför allt känts extra jobbigt.

Jag är en eldsprutande drake, en ledsen eldsprutande drake men nu vet jag att det mildras om bara ett par dagar och det känns tryggt.

Tack för era vänliga ord kära vänner, det känns så bra att ha er kloka mammor att rådfråga och lyssna till, TACK!

Kram Anna

Ja, det heter så och stämmer överens fullkomligt.
Att ställa upp för sina vänner när det även går nedför, trots att man själv har det körigt, om än bara för att lyssna, det är för mig vänskap.

Med nedanstående bild vill jag tacka mitt hjärtans vänner som alltid ställer upp med tid för mig och mina funderingar.
Jag tackar er ödmjukast, ni vet vilka ni är.

Jag har bestämt mig för att acceptera läget, det är jobbigt just nu och det får vara det. Jag kommer att vara mitt i det jobbiga och ska inte försöka rymma i från det eller försöka få andra att ta hand om det.

Läs tips: Att leva ett liv, inte vinna ett krig (Om acceptans). Av: Anna Kåver. Citat: " Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål."

Just nu längtar jag som sjutton till Torekov, dit bär det av om 1 vecka, där ska jag ta ensamma, långa promenader för att få kraft och avslappning.

Tack Anna T för dina aldrig sinande goda råd och för din erfarenhet av både barn (professionellt och privat) och sömnlöshet. Tack för dina snälla ord som fick mig att gråta en lättnadens gråt.

STOR KRAM

Anna, Junas mamma

Pratade med Anna T i dag om min trötthet som har lagt sig som ett tungt moln runt hela mig. Jag går som i dvala hela dagarna och känner mig allmänt grinig.
Nätterna är hemska just nu, Juna har fått för sig att vakna mellan 2:30-3:00 varje natt och klockan 5 ska Winka kissa. Jag är trött, sliten och less på det mesta just nu.
Ingen direkt avlastning i sikte heller…jag får skylla mig själv heter det, som skaffar valp när Juna är så liten. Ja, jag får väl göra det men jag är jättenöjd med Winka och skulle inte vilja vara utan henne.

Tålamodet tryter och jag känner många gånger att jag inte orkar vara den mamma jag vill vara och det blir jag jätte ledsen över…min lilla älskling förtjänar det bästa. Kanske det är dags att sätta ut henne i skogen till trollen, en trollmor skulle säkert vara bättre mamma än vad jag är just nu;-(

I alla fall så har hon en rasande utveckling just nu, hon sjunger ”Imse vimse spindel ” och gör rörelserna till, ”Lilla snigel” är också en favorit. Hon säger ”stortå”, ”broccoli” och andra svåra ord men såklart så gör hon allt detta på sitt vis men det är så att jag förstår det och det är riktigt kul att se och höra.
Hon vet vem som är vem av hundarna och man kan ge henne ett hundben säga åt henne att ge det till Maya, ja då ger hon det till Maya och ingen annanJ
När hon klättrar upp i soffan kan jag säga till henne att sätta sig ner för i soffan står och hoppar vi definitivt inte, och hon sätter sig ner. Sen att hon gör om samma sak 100 ggr ja det är en annan sak.
Hon är så smart min lilla tjej, en riktig liten Miss Einstein.
Och det är så roligt att känna den där stoltheten över hennes färdigheter.

Nu ska jag åka till jobbet och avlösa min kollega så att hon får åka hem till sina trollungar.

Kram & Hej

Ja, det känns faktiskt så i mellan åt…
Den här åldern lilla älsklingen nu befinner sig i är verkligen inte någon av mina favoriter. Allt testas, gränser försöker det tänjas på (de få vi har), viljan är av järn och humöret är alltid antingen på topp eller helt uruselt. Hon är på allt, river och sliter i allt, smakar på allt och det finns inte en lugn stund så länge hon är vaken.

För att återanknyta till huvudrubriken till detta inlägg så kan jag också dra en parallell till dårhuset vad det gäller Juna och hennes eviga kämpande med att bryta sig ut och loss överallt. Att sitta fast i vagnen är som att ha spänt fast henne i en tvångströja, hon blir ibland vansinnig och ska bara loss, eller i bilen efter ca. 30 min, då tycker hon att vi är framme vid färdmålet trots att vi inte ens kommit halvvägs….suck.
Det gapas och det skriks och hennes humör…ja vad ska jag säga om det, min mamma säger i alla fall att jag var from som ett lamm när jag var liten och Tomas mamma säger likadant om honom, så jag står här och kliar mig i huvudet helt förbryllad;-)
I dag i affären hade jag lovat Juna en glass, tyvärr så tänkte jag mig inte för då jag sa till henne att hon måste vänta tills glassen var betald. Hon kunde vänta men bara i 2 sekunder och det borde jag förstått, det slutade med att hon skrek så högt när vi stod i kön att alla vände sig om för att titta om jag slagit ungen. Han som satt i kassan ropad tillslut:
-DET ÄR OK, TA AV PAPPRET OCH GE HENNE GLASSEN.
Det kändes en aning konstigt för mig som bestämt mig för att stå fast vid mitt beslut att hon var tvungen att vänta tills den var betald.
Men som alla kloka mammor säger så måste vi välja våra fighter och denna var ju inte så bra att välja, ganska svår att genomföra med en unge som älskar ”Piggelin” och som dessutom inte har någon direkt tiduppfattning och som inte vet vad det innebär att glassen måste betalas först innan man kan äta den.

Juna med dyrgripen.

I dårhuset på Torsbyhill har det i dag varit total kaos med en pappa som snickrat på garderobsdörrar som skulle bäras från hundrummet till vårat sovrum där det är 2 grindar att passera och till hjälp hade han en MYCKET klåfingrig dotter och en MYCKET nyfiken valp. En mamma som försökte laga mat medans hon sprang och bar bort dottern och valpen från pappans försök till att skapa någon ordning i hemmet.
Juna fullkomligt RÖJDE med Winka i hasorna…soffan, Juna klättrar upp i soffan och jag hittar henne där tjoandes och hoppandes med en galen valp nedanför som inte kommer upp just nu men det lär bara dröja högst en vecka så är även den galningen på så höga höjder att heller inte hon kan hantera det.
Jag bar säkert ner Juna 6 gånger från soffan samtidigt som jag svor för mig själv, samtidigt som jag brände vid köttbullarna för andra gången, den första satsen fick jag slänga, samtidigt som jag plockade upp den rena tvätten från golvet för 10:onde gången denna dag. Juna älskar att slänga ner vår rena tvätt på golvet så fort hon kommer åt. Samtidigt som jag även bär ner valpen från veranda bordet för det har hon lärt sig att det kan hon klättra på och jag är livrädd för att även Juna ska se hur Winka kommer upp. Det blev i alla fall en middag till slut, brända köttbullar och överkokta makaroner men Juna och hundar lät sig väl smakas.

Jag fick i alla fall några timmar i fred när hon på verandan tog en förmiddagsnap, hon somnade när vi låg där och gosade, det var så mysigt och hon är så go min lilla tjej.

Och så några bilder på världens sötaste Juna som desutom flörtar med sin pappa...

Skönt att avsluta denna minst sagt AKTIVA dag med en promenad över ängarna med hundarna.

Go natt och tack för i dag.
Anna, mamma till Juna

Jag vet det var länge sedan jag skrev här på bloggen men tiden är en otrolig bristvara nu med valp, en 1-åring som är överallt och ingenstans samtidigt som jag jobbat denna vecka.

Att jobba har varit en skön och rolig omväxling från att jaga ett vilt barn som är sååå aktivt och som pillar, drar ner, välter omkull och äter på ALLT. Jag har fått träffa vuxna människor varje dag och det har och är mycket givande.
Självklart är det mycket gull med Juna när jag kommer hem och det märks på henne att hon vill vara med mig för tiden för sängående har skjutits upp rejält. I kväll ville damen somna först 21:30 och då i min famn, något som vi båda brukar tycka är för varmt och jobbigt.

Så med Anna Trolles önskan så visas här nedan lite nytagna bilder på min nyponros.

Junas fashination av sniglar fortsätter, alla ska plockas upp och klämma och kännas på.

En kvällspromenad med familjen till Kulans brygga, vet inte om ni ser men långt in i bilden kan man skymta både finlandsfärjan och luftballonger.

Kvällsdopp för jyckarna.

På väg till Jennifers 3-års kalas med finaste klänningen som hon fått av morfar och Katti.

Mysstund med mamma i soffan på verandan med försök att sätta upp håret vilket slutade i tandagnisslan.

Kvällen är som vanligt sen och jag ska nu slänga mig i bingen för att jobba ännu en dag i bastun, vi har 31 grader inomhus på jobbet och luften står helt stilla...pust.
Ett stort TACK till min älskade mamma som tagit hand om Juna mån, tis, ons denna vecka och ett lika stort TACK till farmor och farfar som åker från Sollentuna för att ta hand om henne i dag och i morgon. Vad skulle vi göra utan er? KRAM

Go natt Anna & Juna