Jag vill verkligen inte att det ska vara måndag i morgon, vill fortsätta vara med Tomas och Juna hela dagarna. I morgon är det fem hela arbetsdar till nästa helg, puh.
Får nog ordna med en date med mannen på onsdag eller nått för att orka med. God mat, vin och mys.

Vädret i helgen har varit oslagbart och precis som Malin skrev i sin blogg så kände jag att jag för första gången på mycket länge hade för mycket kläder på mig när jag var ute på långis med dogsen.
Vi har verkligen tagit till vara på vädret och solen i helgen. Vi har åkt pulka, matat fåglar, setat ute och ätit frukt och mackor.
Tänk vi har så mycket snö på vår tomt att hundarna numer bara tar ett kliv över staketet och ut på gatan och där kan man antingen uppvakta andra hundar som går förbi eller skälla och bete sig illa.

Men vad jag längtar efter våren nu, det finns inget bättre än vår på egen tomt. Jag brukar strosa runt på tomten och titta på alla vårtecken, det ger en otrolig harmonisk känsla i hela kroppen. Och att sedan kunna sätta sig i lä någonstans på tomten i solen med en te-kopp av modell större, helt underbart.  Första grillningen på verandan, är också en höjdpunkt. Och doften när linolja tränger in i veranda möblerna, är sommar för mig.
Och när de första fågelungarna kläcks i holkarna på tomten och de där ljuva fågelunge lätena  studsar mellan träden…mmmm.

Det är ett tag kvar och först måste all denna snö smälta, ja det lär inte bli några problem att fylla dammen med vatten i år;)

Juna är nu fullvaccinerad mot svininfluensan och det känns bra då influensan fortfarande finns omkring oss, fast det verkar inte folk tro för de vaccinerar inte sina barn en andra gång. Helt galet och meningslöst att bara vaccinera de 1 gång. Enligt BVC så har både de och smittskyddsläkarna gått ut med vikten av att vaccinera klart sina barn men trots det så är det bara ett fåtal som gör det. Dumma föräldrar som tror att svininfluensan är borta för att det inte är första sides nyheter i kvällstidningarna längre. Att det sedan förespås att det kommer att komma en ännu värre våg av svininfluensan till våren eller tidig höst verkar inte bekymra dessa föräldrar.
Juna fick fler biverkningar denna gång. Förra gången fick hon bara lite feber, denna gång fick hon, kräkningar, feber och diarée men är nu ok och ska förhoppningsvis klara av förskolan i morgon.

Hon pratar och pratar nu och ofta så pratar hon om barnen på förskolan om sina kompisar men också om någon som bits. När jag frågar om hon blivit biten så svarar hon ja och när jag frågar var så säger hon i tårna och i munnen;) Ja, någon sanning kanske det ligger i det men vad, det vete sjutton. Jag har i alla fall påtalat det för personalen.
Samtidigt nu så är hon väldigt mycket för att jag ska följa med hela tiden. Jag ska följa med till förskolan, till Mojka & Katti till Mojmoj och Oa. Hon verkar just nu ha lite separations ångest, lill-snuttan. Det är väl därför också jag känner att jag vill vara med vår lilla familj mycket.
Det är så mysigt när vi alla 3 kryper ner i Junas säng och läser böcker och när vi sjunger och dansar ihop. Kvalitet, underbar kvalitet!

Nu är det dags för Tomas och mig att krypa till kojs.
Natti natti

Nu väntar jag bara…väntar bara på att nästa infektion ska drabba lilla Jun.
Det är ju i morgon 1 vecka sedan hon började på dagis efter sista infektionen, så det borde vara dags snart igen att vara hemma 1 vecka. Vi har kört varannan vecka principen här hemma den senaste tiden. Dagis 1 vecka, hemma 1 vecka, dagis 1 vecka, hemma 1 vecka…

Tomas och jag har börjar hosta igen och i kväll på jobbet började jag känna av högerörat igen samt att jag har ont i ett långfinger, molande värk i ryggen och allmänt trött efter en fruktansvärd syndaflod till menstration.

Vad har hänt sedan sist då.

Mojka (min pappa, Junas morfar) har åkt Vasaloppets öppna spår och klarat detta galant på 10 timmar.  Av arrangören fick vi hela dagen sms som talade om vart Mojka befann sig och hur långt han hade till nästa station och hur tiden för målet ändrades. Spännande! Juna gick runt och skrek:
-Mojka kidor, Mojka kidor.
Hade varit kul att vara där och hejjat men men nu fick vi följa loppet via sms och vasaloppets hemsida. STORT GRATTIS till Mojka som genomförde hela loppet! Vi är stolta!

Mojmoj då, hon har fyllt 60 år.
I lördags hade hon fest men då låg jag hemma och var magsjuk. Jo visst vet du även det har jag hunnit med.
Men i går, hennes egentliga födelsedag, så var vi ute och åt med henne och Oa (Johan) på BAR.
En jättetrevlig restaurang med akvarium till humrarna och en fiskdisk där man kunde om man ville välja fisken som skulle tillagas. Maten var god och sällskapet mycket trevligt. Tänk att min lilla mamma blivit 60 år, det måste betyda att även jag blivit äldre, eller?
Tack så jättemycket för den fina middagen och massor av GRATTIS KRAMAR till Mojmoj och hoppas att du hittar något fint på Zetas Trädgård.
  

Mamma och jag på BAR. Lika va?

Winka då, jo hon har börjat att löpa min lilla tjej. Helt plötsligt börjar jag känna mig stressad, jag måste hitta mer tid att träna hund på annars kommer det inte att bli något tävlat med denna prinsessa till hund men jag vet inte alls hur jag ska få ihop det. Måste komma på en plan…

Dags att krypa ner bredvid Maya.
Natti Natti

Ja, jag vet det var SKIT LÄNGE SEN men jag tänker inte ens försvara mig;)

Som vanligt händer det mycket i familjen, som det ju bör när man har snart en 2 åring som central punkt i familjen.
Jo, men visst måste barnen få vara den centrala punkten så är det bara, vuxen tid, egen tid får man ha på toaletten och när barnet lagt sig. Eller föresten inte ens toaletten är en frizon.

Infektioner, infektioner, infektioner vårt andra namn numer, Anna Charlotta Gewalt Infektion, ja låter helt rätt, undra hur det känns att skriva det?
Undra ifall jag ska ha ett snirkligt I eller ett rent slätt I, hmmm tåls att fundera på:)

Lite bilder kanske...

Här är Pinki-Winki på en hög snödriva framför en klarblå himmel.
  

En skogsbild från dagispromenaden på jobbet.

Ett naturfenomen som vi såg påväg till Gotlandsfärgan. Ser ni att solen finns på 2 ställen, väldigt märkligt!

Vinterpromenad, Ella drar Juna på pulka, hur behändigt som helst.

Världens sötaste lilla tjej, hjälper pappa att bygga kök.

Kompisar, älskar att hoppa i sängen i hop.

I kväll blir det sängen tidigt för att försöka mota infektions olle i grind.
Sov så sött alla vänner och alla som jag känner!

Anna & Juna

                                                  

                                                  
                      Elakt förkylningsvirus.

Hur skulle vi klara oss utan våra älskade föräldrar?!

Ja, det hade inte gått kan jag säga…
Juna smittade inte bara mig och Tomas med det hemska förkylningsviruset utan även sina mor och far-föräldrar som en del blev sängliggande i flera dagar.
Efter 2 veckors VAB så är läget ganska känsligt. Min arbetsplats har fungerat bra ändå, tack vare praktikanter som avlastar oss med promenader och en alldeles förträffligt effektiv kollega.
Men ändå är det saker som jag ansvarar för som visserligen flyter men som jag vill se till.
Tomas firma blir det värre med, han är ensam på sitt företag och det innebär att när han är borta så ligger allt nere…en ytterst känslig situation och inget han har råd att vara för ofta .

Som tur är så har vi helt underbara föräldrar som pusslar och ställer upp för oss när Juna är sjuk som tack för det så får de lite rs-virus och magsjukor då och då;)
Nej, då skojja bara de får tillfället att vara med världens gulligaste lilla tjej, Junis-Punis.

Så världens största BAMSEKRAM till
Gunilla farmor
Börje farfar
Anders Mojka
Britt-Marie Mormor
som ställer upp för oss och Juna då hon är sjuk utan er hade vi inte fått detta skepp att flyta…NI ÄR GULD VÄRDA!

Nu var det väl ändå hiskeligt lång tid sedan vi såg här på bloggen?!
Skäms på mig…  
Men sedan jag blev en hängiven Facebook användare så har resterande tid vid datorn varit ganska så ointressant.
Eftersom jag numer sitter uppe och hostar om nätterna, pga. ett elakt rs-virus som lill-damen släpat hem, så kom jag på en ypperlig tanke att jag faktiskt kunde skriva ett litet inlägg på bloggen vår.
Sagt och gjort här sitter jag nu och tänker berätta om en liten men ganska intressant ordväxling mellan Juna och mig.

Hela, lilla, familjen var och handlade och i affären uppstod meningsskiljaktigheter mellan Tomas och mig så jag blev arg på honom.
Väl ute i bilen tittar Juna på mig med stora ögon och säger:
-Mamma arg.
Min första tanke var att neka till det och låtsas som det regnar, för varför ska hon bli indragen och kanske känna sig orolig pga. att vi inte kunde hålla sams.
Men hur skulle jag kunna dölja att jag var arg, jag hade ju varit arg och kände mig ju fortfarande irriterad. Hon hade ju sett och känt rätt. Så jag svarade:
-Ja, mamma är arg på pappa men det går snart över.
Ögonen hennes blev stora som te-fat, hon hade minsann haft rätt och nu gällde det att få det bekräftat 10 gånger till;)
-Ja, mamma arg! Upprepade hon dessa 10 gånger.
Och jag svarade varje gång att det var jag men att det snart skulle gå över.
När jag kände att ilskan runnit av mig sa jag:
- Nu är inte mamma arg längre, nu är mamma glad.
Då svarar min lilla Einstein:
-Arg borta?
-Ja, arg borta, bekräftar jag.
-Arg borta, upprepar Juna och jag svarar en sista gång att visst är det så.
Hon kände sig nöjd och återgick till att fundera över hur hon skulle få upp nappen ur sin ficka.

Efteråt kände jag mig ganska nöjd med hur jag hade valt att behandla detta lilla dilemma, om man kan kalla det så.
För tänk om jag hade nekat till hennes fråga vad osäker jag hade gjort henne. Osäker på både sina känslor och uppfattningsförmåga.
Det hade varit som att säga:
-Jag är så glad! Med ett tonläge som låter asförbannat.
Vad förvirrande!
Nej, jag tänker inte dölja sådant för henne. Det hon känner och funderar på måste jag som förälder bejaka.

Nu ska jag prova att gå och lägga mig igen!

Natti natti

I helgen har vi varit på Skansen med Mojka (morfar) och Katti på en jättefin julmarknad.
Jag har faktiskt aldrig varit på julmarknad där men detta är något jag kommer göra tradition av. Det var otroligt fint med härlig julstämning. Dans runt granen till levande musik, massor av julstånd med allt från sockervadd till viltkorv. Åk med häst och vagn och självklart ponnyridning till Junas stora lycka. Hon skriker rätt ut så fort hon ser en häst. Det blev ett kärt återseende mellan henne och hästen Valle. I somras när vi var på Skansen så red hon också på Valle men i går hade han en tomteluva på sig och det tyckte Juna var mycket finurligt.
Det blev karusell åkning också och en del lott-köp samt en jättegod fika på Skansen ”Gubbhyllan”. Tack snälla pappa och Katti för en jättetrevlig och mysig eftermiddag på fjärde advent.

Förra veckan fick jag lite problem när jag skulle hämta Juna på förskolan. Jag har nu i efterhand förstått att det är ett ganska vanligt problem men ändå är det något som jag inte bara kan acceptera.
Juna fullkomligt blev galen när jag sa att vi skulle åka hem och ännu värre blev hon när jag skulle klä på henne. Jag fick kämpa i 20 minuter för att få på henne alla vinterkläder och fick slutligen släpa ut en skrikandes 1½ åring till bilen. Både jag och Juna var svettiga efter den pärsen.  Hon var både arg som ett bi och ledsen som en krokodil. Hon spottade och fräste som en ilsk katt. Kvällen innan hände samma sak fast då skulle vi åka hem från mitt jobb.
Jag inser ju att detta har med att göra att hon har svårt för en del övergångar och trötthet.
Hon som så många andra barn måste förberedas på nästa aktivitet, såsom hemgång från dagis eller påklädning inför resa till dagis, uppbrytande av en lek m.m
Jag har tur som i min umgängeskrets har en mycket erfaren barnskötare, till henne kan jag komma med vilka frågor som helst och känna att jag alltid får bra och ut vecklande svar. Tack Anna Trolle för det!
I just detta fallet med Junas bryt vid hemgång från dagis så fick jag tipset, om det fortsätter, att ringa till förskolan när jag åker från jobbet så att fröknarna där kan börja förbereda Juna på att jag snart ska komma och hämta henne för att åka hem med henne. Om de har möjlighet så kan också be de att de hjälper mig med påklädningen så att hon nästan är fullt påklädd när jag kommer.

Jag vill absolut inte att detta nyuppkomna beteende ska sättas i system.

Än en gång kan jag dra paralleller till hunduppfostran, där man många gånger ligger steget före hunden för att slippa ett speciellt beteende, då avleder vi hunden så att hunden kommer på andra tankar. Får hunden utöva beteendet några gånger så blir det lätt befäst.
Jag tänker framförallt på unga hanhundar som i sin könsmognad lätt kan börja göra utfall mot andra hanhundar för att mäta sin egen styrka. Här finns det många människor som går in i kamp med hunden, vars relation ofta blir en enda maktkamp.
Det finns också duktiga hundägare som ligger steget före hunden, avleder beteendet och på det sättet undviker att skapa ett beteende som är ganska så jobbigt för hundägaren.

Jag tänker i alla fall inte acceptera att Juna bråkar så med mig när jag ska hämta henne.  Ett anfall till och jag vidtar åtgärder;)

Annars är hon solstrålen själv och idag har hon köpt julklappar till sina kompisar, så visst kan hon vara snäll:)

Nu är det dags för att krypa till kojs!

Kram Anna & Juna

Jag hade verkligen inga förhoppningar när jag och Ullis bokade kvällen för oss på Grisslinge Bistro. Detta var förra fredagen och min dag såg helt kaotisk ut så jag undrade om jag överhuvudtaget skulle orka gå ut och käka med Ullis. Det var så det hette, att vi skulle ut och äta;)

Efter att ha vabbat flera dagar denna vecka samt inte sovit en enda natt på hur länge som helst, eftersom Juna hostar konstant på nätterna, så var mitt tålamod och min ork inte direkt på topp.
Ja, ja eftersom Tomas dessutom var sen hem från jobbet så fick jag ha Juna med mig i badkaret, rakandes mina ben, plockning av ögonbryn och lackning av naglar...jag kunde riktigt känna hur det rök ur öronen på mig. Topplockspackningen for all världens väg tillslut när jag står och sminkar mig och hör Juna utbrista ett förtjust vrål utifrån hallen...jag tittar ut och ser ett enda virr varr av jackor, mössor, skor, väskor, vantar, hundkoppell och en unge som slitit av sig blöjan och står och kissar i byrålådan....................
Herregud, ge mig en flaska vin någon, NU!
Turbo speed i väg till min Och Ullis fördrink på restaurangen. Ullis med sin Cosmopolitan och jag med min Bellini, då kommer lugnet....ahhhhh underbart skönt, härligt helt helt UNDERBART!

  

Äta ja det gjorde vi MEN sedan vart vi tillsagda att kommar till dansgolvet annars skulle vi bäras ner, så sagt och gjort det bar av ner till dansgolvet och där var vi kungar. Tjoho, vi dansade tills benen värkte ochlev uppbjudna hela tiden:) Så fantastiskt kul och helt plötsligt var klockan 1 och stället stängde...tråkigt men men...det här måste göras om snart!

Tack Vännen för en helmysig kväll fylld med skratt, mat, vin, rörda tårar, pussar och kramar!

Anna

På julmarknaden förra söndagen fick Juna syn på hästarna som var där för att barnen skulle kunna få köpa sig en liten ridtur.
Juna red i somras på skansen på ett liten shetlandsponny, de här hästarna var större så vi trodde inte att hon skulle våga. Men jodå, bestämd som hon är så skulle hon rida trots att hon inte ens når ner till sadelkanten och definitivt inte till stigbyglarna:D
Juna fick rid på hästen "Katla" även kallad "Pudding" och hon njöt av ridturen. Vi kan riktigt se hur hon trivs där på hästryggen.
När vi kom tillbaka och Juna skulle sitta av bröt hon ihop och vi frågade om hon ville klappa hästen, NEJ, skrek Juna, RIDA hon ville rida MER. Så vi köpte en biljett till hon satt upp på en annan häst.

Det är så roligt att se henne på hästryggen, så orädd och så nyfiken och framförallt nöjd;)
Men sedan var det bra och Juna blev faktiskt nöjd, så vi slapp springa efter hästar med Juna på ryggen resten av eftermiddagen;)

Julen är antågande och nästa helg bär det nog av in till stan med Morfar & Katti för att kolla NK.s julskyltning samt gamlastans julmarknad.
Lite smått har jag börjat fundera över Junas önskelista och har kommit fram till en trehjuling, en batteridriven gående leksakshund, så Winka slipper känna sig så plågad.
Winka stackarna får finna sig i att Juna trär av och på koppell och halsband för att trava omkring hemma men kul har dem även om Winka alltid tröttnar fortare än Juna, därav den batteridrivna hunden på önskelistan;)

Nu ska jag försöka jobba lite innan jag somnar, var nämligen ute i går med Ullis och det var suuuperkul med mycket vin och dans.

Kram Anna