Jag har en vän som ofta är en STOR förebild för mig vad det gäller just ovanstående.
Hon hyser stor respekt för sina barn och för de individer de är. Hon samtalar med sina barn om hur, varför och om det som varit. Hon förbereder de för vad som komma skall och i och med detta har hon sällan konflikter med sina barn om bagateller som ex. att sitta still och äta vid matbordet eller klä på sig inför resan till dagmamman.
Varje kväll berättar hon en liten saga för hennes barn om hur dagen varit och om vad som kommer att ske följande dag.
Jag tror att ledorden för hennes fina relation till hennes barn är KOMMUNIKATION.

Allt för ofta så ser jag föräldrar som bara säger att barnet ska göra si eller så. Barnet som alltså har en egen vilja, för det har de redan som mycket små, förväntas göra på ett sätt som för dem kanske inte alls känns bra, bara för att en vuxen sagt det.  
1. Barnet vet alltså inte varför den förväntas göra på ett speciellt vis.
2. Barnet måste gå emot sin egen vilja utan förklaring.
3. Barnet tvingas till en lägre position, vuxna bestämmer, barn ska lyda.
4. Barnet skapar negativa minnesbilder och därmed får en känsla av vanmakt vid varje liknande tillfälle.
Ibland kommer jag på mig själv eller Tomas med att göra precis som ovanstående scenario och direkt kommer konflikten med Juna som ett brev på posten.
Jag blir arg på både mig själv och Tomas men vi brukar påminna varandra:
-Tala om för henne VARFÖR! Och det är oftast så enkelt, hon resignerar direkt och ett samarbete startar.
Det är förlegat och gammalt att resonera som att:
-Barn ska lyda oss vuxna.
Ja, det kanske går med barn som inte har en starkt utpräglad egen vilja men med sånna som vår prinsessa går det definitivt aldrig.
Och tonen sen, vilken ton föräldrar kan ha till sina barn, tacka fan för att barnen slutar lyssna.
Vi kan vara bestämda utan att låta som en diktator till förmyndare.

Jag blir mörkrädd…

Att ha barn är alltid ett ständigt funderande på hur vi ska ha det bra ihop, hur vi ska förmedla oss på bästa möjliga sätt och här är jag jätteglad att jag har min vän som är en stor förebild. Jag lyssnar, lär och frågar.
Tack Anna Trolle för alla våra roliga barn diskussioner!

Nu ska jag börja dammsuga innan Juna vaknar så att jag får något gjort.
Kram Anna

Vår lilla prinsessas framfart vet inga gränser.
I dag prick 1 och ½ år sätter hon ihop ord till små enkla meningar:

-Sitta där.
-Maya kom.
-Nej, mamma, nej.

Hon sitter och läser böcker för sig själv men med ett härligt språk, som ingen antagligen kan översätta.

  
Hon tar på skor och strumpor själv samt sätter på Winka koppel och går runt i huset. Winka brukar tröttna efter ett tag och börja bita i kopplet, då blir Juna ledsen.
Juna tar också på tandkräm på sin egen eltandborste och borstar gladeligen tänderna morgon som kväll.
  

Jamen hon är så söt när hon klurar på saker och tålamodet har faktiskt blivit lite bättre.

Både Tomas och jag tänker ofta på att låta henne få klara av och göra saker själv, så att hon får känna sig duktig. Och de saker som vi fokuserar på är just tandborstning, hårtvätt mm. Självklart går vi över med tandborsten efter att hon borstat men hon får alltid känna sig duktig och framförallt så tycker hon att det är kul.
Som sist när hon var så sjuk och behövde näsdroppar, istället för att starta en fight om dessa näsdroppar, frö de ville hon ju inte ta, så gjorde jag henne delaktig. Hon fick ta ut pipetterna ur kartongen, hålla i de tills jag skulle droppa de i näsan.
Barn, tycker jag ska respekteras för de individer de är.  I de allra flesta fall kan vi lösa konflikterna redan innan de blivit till konflikter OM vi lyssnar till våra barn.

Vi har haft en härlig helg hela familjen med mycket mys och långa frukostar.
Så i kväll när familjen var samlad igen efter dagens arbete och förskola, la vi oss alla i Junas säng och läste massor av sagor och dansade till barnvisor och sedan var det dags för middag. Så trevligt och mysigt, bara vi tre och kvalitets tid.

Nu är det dags att ta sig an hundarna, Juna sover sött, nöjd med dagen.

Kram Anna & Juna

ASKOV, skriker Juna förtjust när hon får syn på sin egen bajskorv på pottans botten. Hon pekar på den och skriker igen:
-ASKOV!!!
Det var dagens lyckligaste ögonblick när Juna bajsade i pottan, både jag och Juna klappade förtjusta händerna

Att hon sedan fick hälla askoven i toaletten och spola var också världens grej.
Sedan dess har det pratats om bajskorvar både hit och dit.

Pottan ja, den står där brevid vår toalett och ibland säger hon:

-Kii, och pekar på blöjan. Jag har då tagit av henne blöjan och sagt att hon kan sätta sig på pottan och då har hon kissat på pottan. Mer än så har det inte varit. Jag tycker hon är fantastikt duktig. Vi har inte pott-tränat henne innan heller, däremot har vi pratat mycket om pottan och hennes docka har setat där och kissat.
När hon bajsat i blöjan säger hon för det mesta alltid till att hon bajsat, och det tycker jag är jättebra, det är ju en mycket bra början till att kunna säga till innan det händer.

  
Prinsessan Hårfager.

Juna har ännu en förkylningsinfektion och har varit hemma i 3 dagar men ska få gå på förskolan i morgon.
Jag har tappat räkningen på alla förkylningar och maginfluensor, jag konstaterar numer bara att det är så

Annat som hänt på Juna fronten är att hon börjat bygga med klossar, själv staplar hon dem i höga torn för att sedan rasa dem.
Hon har sina favorit böcker som hon fullkomligt älskar och de är:
Max napp
Max bil
Hon bläddrar fort fram till sidan där Max slår ankan som stulit hans napp och likaså i Max bil där slår Max Lisa och då ojar sig Juna högt

Juna har varit hos morfar i veckan, vår gulliga, bästa morfar. Han tar hand om Juna så bra, de går och matar fåglarna, leker i lekparken, äter och sover. Det känns så skönt att Juna tycker om att vara med honom och jag tror att han känner likadant. Om du läser detta pappa, så ska du veta att både jag och Juna älskar dig och uppskattar dig otroligt mycket!

I morgon är det fredag igen, tiden bara rinner i väg, något kul ska vi väl hitta på med Juna i helgen. Kanske ska vi gå till skogen och titta på mossor och svampar.

Ha en underbar helg alla Bloggare
Kram Anna & Juna

Det är inte ofta jag har tid att skriva på bloggen längre, eller rättare sagt jag har inte prioriterat det och kommer troligen inte att göra det oftare i fortsättningen heller.
Dagligen är en ren lögn, kanske tom. veckorapporter är att ta i men jag ska verkligen försöka.

Kärlek ja, min kärlek till min älskade lilla dotter är så stor att jag många gånger blir rörd bara av att titta på henne. Som i kväll när jag satt och lyssnade på ”Wild Horses” med Susan Boyle, den isär klass vackraste låt som spelas i dag, då lägger Juna huvudet på sned och lyssnar uppmärksamt, ler stort och börjar dansa sin alldeles egna dans med huvudet på sned mot axeln, snurrandes i en liten piruett samtidigt som hennes leende  går ända upp till hennes vackra ögon.  Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken, jag är så otroligt tacksam och glad över att jag har denna underbara lilla varelse.

Snälla ni vänner, påminn mig, om jag hänger upp mig på småsaker som hon gör. Som ex. blåser bubblor av saliven eller kastar lite mat omkring sig då och då.  Påminn mig om att inte vara så nitisk att jag tar alla kamper, för ärligt vad gör det om 20 år?! Hon kommer säkerligen inte sitta där och blåsa bubblor av sin saliv eller kasta mat från stolen som en ung och vacker kvinna. Påminn mig om att ha mysigt och trevligt i stället för att ta alla dessa kamper. Påminn mig om att inte förstöra hennes uppfinnings rikedom genom att alltid sätta gränser för vad hon får och inte får göra.

Kom och tänka på när Juna och jag var på Sascha Barnsjukhuset med hennes prick på kinden, där hon fullkomligt charmade alla med sitt sätt. De kommenterade hennes beteende som:
- Oj, oj du kommer att gå långt här i livet med den järnviljan. Det är bra det!
Då har Juna sprungit omkring i rummet och släckt lampan 5 ggr, hoppat efter handtaget på dörren flertalet gånger för att hon nu är klar med det rummet, hon tyckte att det var dags att undersöka nästa rum och när hon inte kommer ut så blir hon förbannad och visar det tydligt genom att skrika högt.
Tänk om jag här hade blivit arg på henne och tvingat henne att sitta ner bredvid mig, vad osams vi hade blivit. Då hade hon haft två konflikter att tampas med inom sig. Dels hennes egen vilja som blivit både nonchalerad och nedtryckt av mig och dels hennes egen ilska över att inte få komma ut därifrån och undersöka vidare.
Hennes egen ilska över att inte alltid få göra som hon vill måste hon få känna, hon måste få bli arg och ledsen. Det enda jag kan göra i de lägena är att uppmärksamma hennes ilska och när det gått över finnas där för henne för tröst.
Lika arg som hon var där på barnsjukhuset lika charmerande var hon också. Alla skrattade högt åt denna lilla glada tjej som fullkomligt skrek:
-HEJ HEJ! Till alla som vi passerade. Och att hon sedan klättrade upp på systern för att nå hennes namnskylt och passade där i famnen på att krama henne fick Juna massor av bonuspoäng för.

Tiden för hundar, på det sättet jag hade förr, finns inte längre och jag vill inte att den ska finnas. All min tid måste gå till Juna, att umgås med henne och ge henne min tid, att se till att hon utvecklas till en omtänksam, lycklig individ är mitt kall och DET gör mig lycklig.
Hundarna får kvalitets tid men kvantitets tiden går till Junis-Punis.

Till alla mammor och pappor på Värmdö, läs Nacka Värmdö Posten, tisdag den 6 oktober. I det numret står det om ”Familjeverkstaden” ett program för föräldrar som har mer vardagliga bekymmer i sin familj och VEM har inte det?  Teman att diskutera är umgänge, rutiner, positiv kommunikation, tjat och ansvar, belöningar, gränser, dubbla budskap och att behandla söner och döttrar jämställt. Jag och några mammor till tänkte kolla upp detta, vill du haka på? Slå mig en signal.

Det får vara alles för ikväll och eftersom Juna sover så ska Winka få lite kvalitets tid;)

Kram och Go natt!
Anna & Juna

Nu har Juna gått och blivit magsjuk, kräkningar och diaréer avlöser varandra, i dag har läget stabiliserats.
Hon äter ingen vanlig mat än men majsvällingen är sååå god att Juna klarar sig gott på den.
Själva äter vi vitpepparkorn för att slippa bli sjuka även vi.

Juna är bra på att vara sjuk om jag får skriva så, hon sover mycket, dricker alltid helt ok och är inte speciellt gnällig. I natt sov hon från 20:00 till 8:00 , så vi har inget direkt att klaga på.
Men visst kan jag tycka att det nu får räcka med infektioner, hon har inte varit helt ok sedan hon började på förskolan den 10 augusti. 5 förkylningsinfektioner och 1 magsjuka har vi hunnit med på 1½ månad.
Så det stämmer nog som de säger att första året så ska barnen gå igenom 100 infektioner. Helt enkelt bara att acceptera läget, inte ens någon idé att gå omkring och tycka att det är jobbigt och det gör jag faktiskt inte.
Om något är jobbigt så är det allt runtomkring som fallerar när man måste vara hemma, man blir så beroende av hjälp från sina nära.
Alltså har jag än en gång kommit fram till att det är inte att ha ett infektions sjukt barn som är jobbigt utan det är alla måsten runt omkring.

Nu ska jag lägga fröken för en förmiddagsnapp.

Kram Anna & Juna

Äntligen helg och det betyder ingen förskola för Juna. Veckan har känts lång men nu äntligen ska vi få rå om varandra hela helgen.

Vi ska lägga pussel, städa rummet hennes, sätta lökar och ställa undan utemöbler samt åka till mormor och morfar-johan på middag.

Veckan som gått har varit tuff med hostiga nätter och diskussioner med personalen på Junas förskola om omvårdanden av henne som jag denna vecka inte varit så nöjd med.
Men efter ett brev till chefen och samtal med avdelningsansvarig så tror jag att allt löst sig till det bästa. Men det tog otroligt mycket energi av mig och jag var sååå ledsen.
All Junas ordinarie personal var sjuk och det var först på torsdagen som Juna fick träffa en av dem och då sken hon upp som en sol och hade inget emot att jag lämnade henne där.

Jag drog en lättnadens suck och kunde slappna av...

I morse hade vi ett sådant roligt samtal Juna och jag med mormor i telefon, hon älskar att prata i telefon, säger inte så mycket än men hon hälsar och gör små läten under samtalets gång. Mormor sjöng Imse Vimse Spindel för Juna i luren och Juna gjorde rörelserna till.
Juna ville berätta något om sin stortå men vad det kunde jag inte lista ut tyvärr;)

Fler och fler ord börjar komma och hon har en otrolig ordförståelse.
  
Snacka om reklam för Polarn och Pyret:)

Nu ska jag knyta mig så att jag är pigg i morgon när min bästa Pyret vaknar.
Kram Anna & Juna

I kväll bestämde Tomas och jag oss för att göra en liten utflykt till skogen.

Jag handlade grillad kyckling, bröd, tzatziki och lite annat gott som "Sessan" gillar.

Så iväg bar det´med hela familjen till skogen för att studera kottar, mossa, träd och svampar.

Juna var på bra humör och tyckte att speciellt alla svampar var mycket intressanta.

Väl framme fick några grenar agera klädhängare åt Tomas och mina kläder.

Maten lät väl smakas av Juna om än i våra knän.
  

Hundarna intog sin middag i sök form, de fick slita för brödfödan bland ljungen.

Winka i en tjusig pose med barr på huvudet.

Maya så tacksam för att få vara i skogen.

Baxna och Ella njöt i fulla drag.

Vi sa också hej till Inez, platsen där vi spred ut henne, en mysig liten glänta i skogen.

Otta, är Kotte och Juna älskade att kasta kottar till Maya som jagade dessa med glädje.

En trevlig kväll och väl hemma så var det dags för "Sessan" att direkt krypa i säng med nattvällingen och lite skönsång.

Jag säger också Go natt, sov så gott.

Anna & Juna   

Vilka fina kompisar vi var hos i kväll och åt middag.

Anna, Gösta och Märta bjöd mig och Juna på middag, korvstroganof med pasta skruvar, broccoli, tomat och majs samt glass till efterätt. Mums alla åt så att det nästan sprutade ur öronen.

Sedan gav Juna bort såpbubblor , som vi köpt innan vi kom dit, till Gösta och Märta. Jag visste inte riktigt om hon skulle fixa det men hon gjorde faktiskt det och jag kände mig mycket stolt över att hon gjorde det. Visserligen hade vi pratat i bilen, mycket ingående om att ALLA barnen skulle få varsin flaska.

Så det blev såpbubbel blåsningen på balkongen med en mycket glad Märta. Hon skrattade så att hon nästan storknade och hennes skratt smittar av sig något så otroligt, en mycket charmig liten tjej.

Men Juna hon hade nog mest ögon för Gösta. Han fick stå ut med att hon drog i hans kläder och nöp honom. Den duktiga lilla killen frågade mig varför hon gjorde så och jag förklarade att det var för att hon tyckte om honom. Lite konstigt sätt att visa det på men han köpte det och kramade Juna flera gånger. Jag såg på Juna att hon tom. tänkte bita honom och det gör hon bara med personer hon verkligen gillar, som tur var avstyrdes bitandet i dag;)

Gösta och Märta är jätteduktiga på att leka med andra barn. Anna, deras mamma, ska känna sig jättestolt över dessa två små Trollungar för de är verkligen jättefina.

Juna i full färd med att hoppa i Annas soffa...

Gösta, en glad kille

Märta, solstrålen

När vi då skulle åka hem vid 19:00 så tog vi hissen ner och Juna blev så glad för hon fick trycka på knappen i hissen, det var bara det att knapp tryckandet fortsatte även när vi kom ut från hissen. Hon ringde helt sonika på en dörr på entréplan. Min första tanke var att skynda därifrån och låtsas som om det regnade men som tur var fann jag mig och stod kvar med Juna i handen och väntade på att de skulle öppna så att vi fick be om ursäkt.

Dörren öppnades och ut flyger några chihuahuor varpå Juna utbrister glatt:

-Heeeeeej, med sin ljuvligaste stämma.

Jag försöker i tumultet be om förlåtelse men de bara skrattade, tittade på Junas intresse för de små hundarna och säger:

-Det här kommer hon nu att göra fler gånger.

Och jag är benägen att hålla med, denna positiva förstärkning är svår att slå:)

När vi kom hem så var det direkt dags för att göra natt och innan jag hunnit få av mig alla kläder så hör jag från badrummet, el-tandborsten dra i gång. Och där inne finner jag Juna på sin pall vid handfatet i full färd med att borsta tänderna med pappas el-tandborste. Vilken duktig tjej, va?

Vi pratade om i bilen att direkt när vi kom hem skulle vi byta blöja, ta på nattlinnet och borsta tänderna, snacka om att hon förstår.

Denna kväll ville hon somna i min famn. Det är lite kul det där, vissa kvällar lägger hon sig direkt i sin säng, andra kvällar behöver hon tanka mer närhet och då visar hon klart och tydligt att hon behöver det och då får hon det och sedan somnar hon helt utan fler invändanden.

Ja, vad ska man säga om denna dag…mycket nöjd. Har verkligen haft kvalitets tid med Juna i dag, det känns jättebra. Nästa vecka ska vi bjuda hem Troll familjen till oss och då ska vi bjuda på Pasta och köttbullar eller något annat kulinariskt;)

Go natt och kram

Anna & Juna