Ja, vad ska jag säga, lyckan bara strålar i ögonen. Det är så härligt att få äta själv och kladda hur mycket jag vill;-)
Det är mycket jag kan själv nu...redan...vill hålla skeden själv, dricka själv ur sin mugg och mammas temugg OCH vill behålla alla skatter jag hittar i form av små barr eller hundhårstuss, dessa vill jag behålla alldeles själv. Jag blir vansinnig när mamma kommer och tar dessa juveler ur min hand.

Just nu bits jag mycket, mesta dels biter jag mamma, små kärleksbett som visserligen gör ont men som är fulla av kärlek, värme och ömhet.
Pappa biter jag aldrig, han får inte ens pussar (läs slickar) för hans skägg sticks så mycket att jag vänder bort huvudet bara han närmar sig.

Jag har blivit lite blyg, det märks inte så mycket men ibland kan jag brista i gråt när framförallt stora starka karlar pratar högt eller tittar länge på mig.
Sist det hände så kom min kompis Jennifer, som är lite äldre än mig, till undsättning, hon kramade mig så att jag inte var ledsen längre. Hon är så snäll och söt.

Jag drömmer också mycket nu, så mycket att jag ibland vaknar och känner mig rädd och ledsen, och då gäller bara mamma. Jag vill bara vara hos mamma, annars blir jag ännu mer rädd och ledsen. Hon brukar lägga mig på sitt bröst, vagga mig långsamt och nynna:
- Vargen ylar i vargabo, han vill men kan inte sova....
Det är så mysigt att få somna där på hennes bröst och kramas och lukta på varandra. Men annars så sover jag i min egen säng, varje natt och jag är trygg där men eftermiddagsluren brukar mamma och jag ta ihop i mammas säng och då passar vi på att mysa ordentligt.

Faktiskt så har jag blivit lite snällare mot hundarna, Lilla Olle brukar jag iofs så och då ta tag i benet på så att han skriker högt men då blir mamma OCH pappa arga såjag brukar inte göra det så ofta länge, bara när jag blir väldigt exalterad. Annars så brukar jag och Olle leka, han brukar dra av mig strumporna, han kampar och drar, han har en otrolig kamplust. Det kittlas otroligt mycket när Olle drar av mig strumporna så då skrattar jag högt. Annars så älskar jag när Ella bär på mina leksaker, det ser så himla kul ut...jag har tydligen humor säger de, vad nu det är;-)

I dag har jag varit med mamma hos mormor och morfar-Johan, vi har varit och fikat i "Skrapan" och jag fick en jättefin body av mormor från GRANIT och vet ni vad vi lämnade in min overall från "Polarn och Pyret", för den hade för stor huva och det kunde tydligen innebära kvävningsrisk, så trots att jag vuxit ur den fick vi lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka. Mamma valde ut en klänning till mig som jag kab växa i.
Stor puss och Kram till mormor och morfar-Johan somalltid är så snälla med oss!!!

Natti natti

Juna & Anna 

Min annars så söta unge…vad säger man om denna bild. Skrattar ni, ja vi bjuder på det.
Att Morfar ens lånade ut sina glasögon till en liten tjej som precis ätit med hela ansiktet, är väl mycket generöst;-)
Att glasögonen sedan matchade med Junas tröja gjorde det ännu roligare.

Vi har i alla fall en toppen morfar, som ställer upp i vått och torrt.
Han har varit här och hjälpt oss och snickra, han har tagit hand om Juna när jag varit tvungen att jobba och han gör allt så jättebra också.
Vi är jätteglada över vår morfar!!!

Kram Anna & Juna

Helgen har nått sitt slut och i morgon stundar måndag morgon.
Alltså bara jag och Juna igen…
Jo, men det är mysigt, gulligt och lite ensamt ibland.
Efter helgerna brukar jag vara ganska trött, konstigt egentligen för Tomas tar nätterna med Juna då men jag har så mycket att göra på helgerna, sånt jag inte hinner med annars, så jag passar liksom på.
Måndag förmiddag brukar Juna och jag dra runt i pyjamas nästan hela dagen i alla fall fram till 12, myyyyysigt.

Jag har i dag tänkt på i fall det verkligen är sååå jobbigt att ha barn. Visst tålamodet tryter ibland, speciellt då Juna för femtielfte gången kryper fram till den antika lampan med raket fart, tar ett stadigt grepp runt sladden och drar. Och jag för femtielfte gången skriker:
-NEEEEEJ, och fångar den i luften.
Sedan följer förmaningar från mig till Juna, att lampan får man inte röra.
Det som gör det så tålamodskrävande är att hon fullkomligt ÄLSKAR när jag kommer springande och skriker, hon flinar och skrattar och jag riktigt ser i ögonen på henne att hon redan då bestämt sig för att göra om det så fort jag sätter ner henne på golvet igen.
Men så i fredags ruttnade jag totalt så jag la ner köksstolarna på sidan runt lampan och där står hon nu och rycker febrilt för att komma fram. Det är väl bara en tidsfråga innan hon listat ut hur hon ska gå tillväga för att komma fram till lampan. Ja, ja jag kan i alla fall koppla bort det nu. Den dagen den sorgen;-)
Det är just det, konsten att leva i nuet, då tror jag inte att det blir lika jobbigt. Faktum är att jag tycker inte att det är jobbigt att ha fått barn, det är allt runt omkring.
Som tex. förut slutade mina dagar efter att vi ätit middag, kanske att man tog en promenad med hundarna men annars så var dagen slut och vi la oss tillrätta i soffan. Nu känns det som om dagen börjar vid åtta på kvällen, i alla fall alla måsten, och eftersom jag fortfarande vill hinna ligga i soffan någon timme innan det är dags för sängen så är det speed som gäller efter att Juna gått till sängs.
Mata hundar, diska undan efter middagen, plocka undan alla leksaker, dammsuga, svabba, lägga in en tvättmaskin, vika tvätt, duscha och slutligen slänga sig i soffan som den slitna mamman man är.
Ja, det är tyvärr så att förr kunde jag strunta i disken, ta den en annan dag, jag lät tvätten ligga och dammråttorna lät jag föröka sig rikligt innan jag tog tjuren vid hornen.
Sedan Juna kom har mycket förändrats och jag har helt andra krav på hur jag vill att det ska se ut runt omkring oss, på både gott och ont måste jag tillägga.
Och det är det som är jobbigt med att skaffa barn, allt runt omkring som ska ordnas, fixas, ställas till rätta. Var det bara barnet det handlade om så skulle jag kunna ha 15 stycken;-)
Ja, ja, tror inte jag behöver utveckla det här mer än så…;-)

I dag var vi ute på en härlig vinter promenad, hela familjen, utom Lilla-Olle förstås…jag tog några härliga kort på vår älskling:

Go natt sov så gott

Anna & Juna

Ja herregud, jag kan inte begripa vart tiden tar vägen sedan Juna kom till världen.
De lugna stunderna är få och det är järnet som gäller nästan jämt, speciellt sedan ”the princess” började krypa, ställa sig samt gå längs bord och bokhyllor.
Att få sitta och dricka sitt morgon te i lugn och ro är ett minne blott men vad gör det när man har världens gulligaste dotter runt omkring sig i 180 knyck;-)

I söndags åkte vi för att fira Kevins 4 års dag, Madde och Stefans son, han hade visserligen redan firat sin födelsedag men vi var sjuka då. Så i söndags bar det av till södertälje och Junas första firande av en polare;-)
Polare och polare, de hade mycket olika åsikter om hur man bygger en tågbana samt om vad man gör med rälsen. Kevin uppskattade inte Junas syn på hans tågräls:
-Mamma, hon suger ju på sakerna, Mamma!
Ja, istället för att bygga en bana för tåget så fungerade rälsen utmärkt till slickepott, tyckte Juna och lät sig väl smakas.

Vi  blev riktigt bortskämda med god mat och trevligt sällskap…Juna somnade som en stock i bilen hem.

I måndags var Juna på sin 8 månaders kontroll, där det konstaterades att hon är mycket tidig. Hon har en väl utvecklad motorik, då hon kryper med full fart, reser sig upp mot saker, går längs sakerna, hoppar förtjust upprätt med bara en hand som stöd på något samt står ibland utan att hålla i sig. Hon vinkar , säger mamma och pappa och pekar på lampan.
Det var så lustigt när jag var där och jag och Ute (barnsjuksköterskan) pratade om Juna så helt plötsligt sa jag:
-Jag måste bara få säga att hon är helt underbar, så enkel, positiv, glad, öppen, nyfiken och social och jag är så otroligt tacksam över henne.
-Vad roligt att höra, säger Ute.

Efteråt tänkte jag på om det lät som om jag skröt men jag tror inte det och om det gjorde det vad gör det i såna fall, jag tycker ju så;-)

Hon är faktiskt helt otroligt okomplicerad just nu, hon äter vart hon än är, hon somnar i min famn vart vi än är om hon är trött, hon älskar andra människor och barn och hon är mycket nyfiken, allt detta gör att hon är otroligt lätt att ha att göra med. Jag tycker hon verkar vara ett mycket tryggt barn. Det kan säkert ändras beroende på vilke utvecklingsperioder hon hamnar i men jag hoppas att hon kommer att ha kvar denna grundtrygghet som jag ser att hon har.

I morse tex. försov vi oss, vi skulle vara på BVC hos dietisten klockan 9:00. Vanligtvis har vi precis klivit ur sängen vi den tidpunkten. Jag vaknade 8:00 och insåg att det skulle vara lättast om jag hann göra mig i ordning för att sedan klar väcka Juna och bara köra på. Sagt och gjort, full speed kan jag säga och frukost vem hann med det?! Jag värmde en vällingflaska som jag gav henne under färden till BVC. Trots denna morgonstress så var hon på ett strålande humör när vi kom till BVC…själv förbannade jag mig själv och min morgontrötthet hela vägen till BVC.

I kväll lägger jag ut en bild på min gammelhund som är en ängel nu, älskade Inez, hon adopterade Maya som 9 veckors valp, de sov ihop jämt.

Natti Natti
Puss & Kram
Anna & Juna

I går eftermiddag packade jag Junas väska med fruktpureér, välling, extra ombyte, blöjor, leksaker och en mysfilt. Vi skulle nämligen åka och para vår rottweilertik Ella med en hane som bor ca. 26 mil härifrån en resa fram och tillbaka samma dag.
Jag kan villigt erkänna att jag funderade mycket på hur Juna skulle fixa att sitta i bilen i ca. 6 timmar. Pappa var också med och vi turades i bland om att underhålla Juna.
Jag sjöng sånger som

Bockarna Bruse
Nyss så träffa jag en krokodil
Eleganta elefanten
samt lite metallica på radion.
Pappa lekte tittut till Junas förtjusning, en lek som jag aldrig leker med henne.
Sedan somnade hon sött under mysfilten och sov 1 timme.
När vi välkom fram till Paxx, hanhunden heter så, var Juna i sitt esse. Hon fullkomligt charmade Paxx ägare totalt med sitt joller och glada uppsyn. Hon satt med och fikade med sina gula majskrokar, hon tjöt av glädje under parningsförsöken MEN när klockan började närma sig sovtiden dvs. 20:00 då ledsnade hon. Det var bara att låna en micro, värma välling och strax efter det packa ihop för resan hem.
21:00 påbörjade vi resan hem och prinsessan sov hela vägen hem, hon var helt slut den lilla stackarn.
Hemma var vi klockan 12 och då var jag också ganska mör efter mer än 50 mils bilkörning. Tomas la Juna och jag satt mig framför tv:n för att varva ner, vilket tog sin tid, 1:30 la jag mig och 5 vaknade prinsessan.
Jag trodde inte det var sant, vid det laget kändes det som om jag bara sovit en halvtimme men men det var bara att stålsätta sig. Känslan av att vilja dra täcket över huvudet och låtsas sova tog nästan överhanden och det var inte förens Juna sa med ledsen röst:

-Mamma, mamma, mamma.
Jamen då finns det inget i världen som kan få mig att inte studsa upp.

Ikväll kommer jag att krypa till kojs i tid och Juna har i kväll börjat med fullkornsvälling spå jag hoppas att hennes mättnadskänsla sitter i längre än till klockan 5.

I morgon är en ny dag och jag ska handla och planera till på lördag då jag fyller år.

Puss & Go natt
Anna & Juna

I dag har vi varit på sång stund i Sjölidens kapell.
Där håller Lotta i sången och en man spelar flygel. Juna älskar sång och spel, jag riktigt känner hur hon spänner hela kroppen när han börjar spela. Högt låter flygeln och om Juna skulle kunna säga HÖGRE så skulle hon säkerligen skrika det.

Alla barnen sitter i en stor ring med sina mammor och sjunger tillsammans de sånger Lotta väljer och nu har vi varit där så många gånger så att tom. jag börjar lära mig dem. Jag kommer på mig själv med att gå och nynna:

1 och 2 och 3 indianer, 4, 5 och 6 indianer, 7 och 8 och 9 indianer, 10 små indianer.

Efter sången fikar vi och Juna fick sin lilla youghurt sedan var det lek med kyrkans alla leksaker som ligger i 2 stora lådor, runt dessa 2 samlas alla barn. Där satt jag ner Juna mitt bland alla barn brevid en låda och hon börjar genast att rota i lådan för att hitta 2 små legogubbar som hon förnöjsamt sitter och suger på länge, länge. Ibland tittar hon upp och undrar vart jag är, då vinkar jag:
-Hej, hej, här är mamma.
Hon vinkar tillbaka och ler och fortsätter sedan att rota bland lådorna och studerar ingående de lite äldre barnen, kryper efter dem och vill vara med. De verkar dock inte vilja att Juna är med. Så kryper det fram en annan liten tjej till Juna och råkat riva henne på kinden, jag tänker undra hur hon kommer att reagera nu men jag låter henne lösa det själv. Hon tar sig för kinden där hon blev riven men fortsätter sedan sin upptäcksfärd mot de äldre barnen, hon har bestämt sig hon ska krypa efter dem.
Jag får häma tillbaka henne några gånger då jag ser att hennes sällskap inte är så uppskattat men av någon anledning tycker Juna att de är mer intressanta än de i sin egen ålder;-)

Majskrokar har det längtats efter här och i dag inhandlade jag dem eftertraktade långa, gula. krokarna. Juna fick 2 innan middagen, då hon satt och väntade på maten. Hon blev så glad när jag la upp de på bordet så när det var dags för middagen ville hon inte ha, det var bara majskrokar som gällde....lite gråt och tandagnisslan blev det när hon föstod att det inte det blev fler i kväll.

Halv åtta bar det i väg med vällingsflaskan till sängen och sedan somnade Juna som en liten stock. Nu sover hon till 5 på morgonen och då ger jag henne en vällingflaska till för att sedan somna om till 8.30, sååå skönt.
Ibland väcker jag henne vid 23 tiden för att fylla på lite välling men det är inte ofta längre.

Nu ska även jag ta och knyta mig, korsordstidningen väntar;-)

Kram Anna & Juna

I dag så har Juna äntligen fått träffa sina gamla polare från förr;-) dvs hennes kompisar från BVC-gruppen;-)

Vi var bjudna hem till Amelia och förutom söta, gulliga Amelia så kom William, alltid lika glada William och Anton. Anton har jag fått för mig är Junas favorit polare. De är ganska lika i mycket...
I dag stod de och gungade mot en låda tillsammans hur länge som helst, hur kul såg inte det ut?!

När vi kom till Amelia och Juna fick syn på sina vänner så blev hon så glad att hon nästan skrek rätt ut.
Framåt som hon är så kröp hon direkt fram till Amelia samtidigt som hon jollrade högt.
Sedan sysselsatte Juna sig helt själv med kompisar och leksaker. Efter 1 timme var det dags att "tanka mamma", då kom hon krypande till mig och upp i knät för att där pussas, läs slicka, och bita mamma i kinderna samtidigt som hon kramades hårt, hårt.
Efter lite gos och fruktpuré var det dags att återgå till kompisarna men då ville hon helt enkelt bara ta deras leksaker, speciellt Amelias bok Molly. Juna har en sån hemma så det var väl därför, hon kände igen den.

Efter 2 timmar såg jag på Juna att hon var helt slut och lite tårar kom då och då när hon inte fick som hon ville. Vi bröt upp och innan jag hunnit starta bilen så sov hon som en stock.

Jag är så kär i min lilla tjej som är så öppen och social...hon är verkligen en cool bebis.

I morgon ska vi på sång i Sjölidens kappell.

Så nu kryper vi till kojs!

Puss & Kram

Anna & Juna

Ja, det var verkligen länge sedan men vi har varit sjuka till och från i en månad känns det som.
Vi har haft vinterkräksjuka, influensan och en och annan vanlig förkylning men nu är jag trött på det här och hoppas, peppar peppar, att det ska vara över.
Både hundar, unge och vuxna är totalt uttråkade…det känns som om vi är fast mellan husets fyra väggar. Vi längtar till våren så att det gör ont, vi vill ha ljus och värme med massor av härliga skogspromenader och roliga utflykter för både barn, vuxna och hundar.

Juna har i alla fall varit lika underbar som vanligt, under våra sjukdagar. Kräksjukan märktes knappt på henne, hon var så stark, gnällde knappt över sin onda mage.
Hennes utveckling går med rasande fart, hon pratar, går med stöd, tar sig själv mellan soffan och bordet, gåendes på tå.  Hon säger mamma, pappa och råmar som en ko;-)
Hon kan speeda krypet så att det går undan, speciellt när hon hör att vi öppnar diskmaskinen eller skyndar oss ifrån henne.

Hon är en sån härlig personlighet, mjuk, glad, envis, en vilja av järn och massor av humor.
Ett våtdjur utan dess like, älskar fortfarande att bada och har inget emot att tvätta håret.

Russin tår, får alla våtdjur.

I helgen sov hon för första gången borta. Juna sov över hos mormor och morfar-Johan. Där hade hon gjort precis vad som föll den lilla primadonnan in, tom. hållit låda mitt i natten i 2 hela timmar. Min mamma och Johan fick inte somna förens efter 3 på morgonen. Men lilla Juna var hela tiden vid gott mod och styrde och ställde som den prinsessa hon är;-)
Det känns otroligt skönt att hon är så trygg med min mamma så att det inte gör henne något att sova över där.
Att vara utan Juna en natt var både skönt och lite konstigt.
Jag ringde säkert 6 ggr för att höra så att allt var ok och jag var beredd på att åka och hämta henne om det hade varit så att hon verkade otrygg.
När jag väl åkte och hämtade henne 1 dygn senare så blev vi lika glada båda två över att äntligen få kramas igen.

I morgon ska Juna träffa sina kompisar, Tuva, Amelia, Anton och William. Det ska bli jätteroligt att se om hon känner igen dem och ännu roligare att se hur de alla utvecklats.

Avslutar denna dag med en bild på en annan gullig bebis nämligen:
Demefinezz Olydiga-Olle

Sov sött och vakna törrt;-)

Anna & Juna