Ja, det känns faktiskt så i mellan åt…
Den här åldern lilla älsklingen nu befinner sig i är verkligen inte någon av mina favoriter. Allt testas, gränser försöker det tänjas på (de få vi har), viljan är av järn och humöret är alltid antingen på topp eller helt uruselt. Hon är på allt, river och sliter i allt, smakar på allt och det finns inte en lugn stund så länge hon är vaken.

För att återanknyta till huvudrubriken till detta inlägg så kan jag också dra en parallell till dårhuset vad det gäller Juna och hennes eviga kämpande med att bryta sig ut och loss överallt. Att sitta fast i vagnen är som att ha spänt fast henne i en tvångströja, hon blir ibland vansinnig och ska bara loss, eller i bilen efter ca. 30 min, då tycker hon att vi är framme vid färdmålet trots att vi inte ens kommit halvvägs….suck.
Det gapas och det skriks och hennes humör…ja vad ska jag säga om det, min mamma säger i alla fall att jag var from som ett lamm när jag var liten och Tomas mamma säger likadant om honom, så jag står här och kliar mig i huvudet helt förbryllad;-)
I dag i affären hade jag lovat Juna en glass, tyvärr så tänkte jag mig inte för då jag sa till henne att hon måste vänta tills glassen var betald. Hon kunde vänta men bara i 2 sekunder och det borde jag förstått, det slutade med att hon skrek så högt när vi stod i kön att alla vände sig om för att titta om jag slagit ungen. Han som satt i kassan ropad tillslut:
-DET ÄR OK, TA AV PAPPRET OCH GE HENNE GLASSEN.
Det kändes en aning konstigt för mig som bestämt mig för att stå fast vid mitt beslut att hon var tvungen att vänta tills den var betald.
Men som alla kloka mammor säger så måste vi välja våra fighter och denna var ju inte så bra att välja, ganska svår att genomföra med en unge som älskar ”Piggelin” och som dessutom inte har någon direkt tiduppfattning och som inte vet vad det innebär att glassen måste betalas först innan man kan äta den.

Juna med dyrgripen.

I dårhuset på Torsbyhill har det i dag varit total kaos med en pappa som snickrat på garderobsdörrar som skulle bäras från hundrummet till vårat sovrum där det är 2 grindar att passera och till hjälp hade han en MYCKET klåfingrig dotter och en MYCKET nyfiken valp. En mamma som försökte laga mat medans hon sprang och bar bort dottern och valpen från pappans försök till att skapa någon ordning i hemmet.
Juna fullkomligt RÖJDE med Winka i hasorna…soffan, Juna klättrar upp i soffan och jag hittar henne där tjoandes och hoppandes med en galen valp nedanför som inte kommer upp just nu men det lär bara dröja högst en vecka så är även den galningen på så höga höjder att heller inte hon kan hantera det.
Jag bar säkert ner Juna 6 gånger från soffan samtidigt som jag svor för mig själv, samtidigt som jag brände vid köttbullarna för andra gången, den första satsen fick jag slänga, samtidigt som jag plockade upp den rena tvätten från golvet för 10:onde gången denna dag. Juna älskar att slänga ner vår rena tvätt på golvet så fort hon kommer åt. Samtidigt som jag även bär ner valpen från veranda bordet för det har hon lärt sig att det kan hon klättra på och jag är livrädd för att även Juna ska se hur Winka kommer upp. Det blev i alla fall en middag till slut, brända köttbullar och överkokta makaroner men Juna och hundar lät sig väl smakas.

Jag fick i alla fall några timmar i fred när hon på verandan tog en förmiddagsnap, hon somnade när vi låg där och gosade, det var så mysigt och hon är så go min lilla tjej.

Och så några bilder på världens sötaste Juna som desutom flörtar med sin pappa...

Skönt att avsluta denna minst sagt AKTIVA dag med en promenad över ängarna med hundarna.

Go natt och tack för i dag.
Anna, mamma till Juna