Min älskade lilla unge, jag trodde att hon skulle bli förskräckt när blomman välte över henne, visserligen orsakade hon det själv genom att ta ett stadigt tag i en gren och dra allt hon orkade.
Men hon satt där under så tyst, funderade nog på hur det hela gick till. Gullungen.
Hon är verkligen på allt nu, allt ska undersökas in i minsta lilla detalj men det är otroligt roligt att studera henne och hennes stora nyfikenhet.

Nu kommer ni skratta åt det jag ska berätta men det gör verkligen ingenting, jag bjuder på det.
I alla fall så har jag märkt att sedan Juna föddes så har människor runt omkring oss tittat väldigt mycket på Juna. De har tittat mer än vad som är vanligt, jag har sett deras ögon, de har dröjt sig kvar länge vid Juna och det är ju klart HON ÄR JU VÄRLDENS SÖTASTE.
Jag har jämfört henne med alla andra bebisar och hon har något alldeles speciellt, hon är så fantastisk, allt hennes hår har gjort henne speciell- de andra bebisarna är ju helt kala;-) Hon har otroligt vackra mandelformade ögon och en söt, glad liten mun och dessa runda goda bebis kinder som man bara vill bita i. Jag har liksom vetat hela tiden, från det att hon kom ut ur mig då det srömmade in olika barnmorskor in i rummet för att titta på den bedårande, vackra bebisen med allt det fantastiska håret, så söt som socker, sedan dess har jag vetat att hon är sötast av alla bebisar och det har alla andra också tyckt.
På BB tyckte jag tom. synd om alla andra mammor som hade så fula bebisar,helt utan hår.
Så när alla tittat på Juna har jag varje gång sträckt på mig,stolt som en tupp och tänkt:
-Jajamensan och hon är min, helt min…
Så en dag på Sjölidens Kappel, där vi träffar andra barn och mammor varje tisdag för att sjunga, slog blixten ner som från klar himmel, jag såg för första gången de andra mammorna titta på sina egna barn och när jag såg deras kärleksfulla ögon förstod jag att de känner likadant för sina barn som jag gör för mitt.
-Åh, herregud, de tycker alltså inte att Juna är vackrast av alla, som jag alltid trott, de tycker ju självklart att deras barn är det vackraste som funnits på denna jord.
Vad sjutton har alla glott på alla dessa snart 7 månader då?
Troligen hennes smultron märke på kinden men är det så himla intressant då?! Ja,ja det är en liten defekt, nej jag menar skönhetsfläck.

Jag har verkligen levt i en liten kärlekskokong och det tänker jag fortsätta med…kanske jag vartannat halvår låter mig stiga ut i verkligheten men annars trivs jag bra här i det rosa skimret;-)

Juna i badet, fullkomligt överlycklig.

Lika glad i mat;-)

Nu så älskade vänner och alla som jag känner och inte känner, degt är dags att krypa till kojs. I morgon väntar en tidig morgon, jag har lovat hundarna en långis innan frukost.

KRAM på er
Anna & Juna

Ps. Gösta, jag har kanske inte har tänder men jag kan bita små kärleks bett på dig i alla fall. Ds