Vi var förväntansfulla både jag och Juna i morse när vi vaknade, vi skulle ju till öppna förskolan på Blåsippan och träffa nya bekantskaper samt barnen och föräldrarna från BVC-gruppen. Juna fick välja kläder och hon valde sin fina rosa/röda klänning som hon fått från mormor. Hon var ju tvungen att stila upp sig när polarna Anton och William skulle sluta upp.

Juna och jag hängde på låset, innan någon hade kommit stormade vi in och kollade igenom stället och alla leksaker.
Det var ganska slitet och nedgånget men det blir nog det med så mycket barn i lokalerna lekandes med alla saker. Men det var rent med ordning och reda. Det slog mig att var sak hade verkligen sin plats. På hyllorna där leksakerna var upplagda satt tejpbitar med leksaks namnen på och ovanför på hyllan befann sig den leksaken.
Jag tänkte på Junas egna leksaker som ligger i en stor korg, huller om buller. Kanske det i framtiden är bra att ha sådan ordning och reda så att hon lär sig vara lite mer ordningsam än sin mamma;-)
Sen kom Anton, jag tyckte det såg ut som om Juna kände igen sin snygga polare från BVC. Hon ville genast ta på honom, för att liksom hälsa. Anton tycker att påflugna tjejer är lite jobbiga men så gulliga som han är så får han nog lära sig tids nog att stå ut med dem.
Juna passade på att lägga en brakskit innan det var dags att leka med polarna, så vi invigde skötrummet och när hon var ren och torr så hade de flesta slutit upp. Då hade även William kommit, söta William vars ögon glittrar mot alla tjejer, speciellt till fröken när hon sjöng och spelade på sångstunden.

Juna gillar sina polare från föräldragruppen från BVC. Hon blir fort uppspelt och tittar/granskar de från topp till tå. Hon pratar högljutt med dem och i dag visade hon också en liten dominant ådra;-), ställde sig mitt i barnhögen och skrek. Sedan tog hon helt plötsligt bara slut. Så mycket intryck på en och samma gång kan ibland vara lite för mycket för en prinsessa. Så sångstunden fick klara sig utan Junas annars så höga stämma, mat och sovklockan hade ringt och det var dags för en tupplur.
Då är hon faktiskt ganska ball, jag la henne på en madrass där hon kunde ligga och titta på de andra när de sjöng, lekte med bollar och åt banan.

(Juna och Anton, Juna med kräks i mungipan;-))

(Strandade sälungar, Juna och Anton.)

I morgon ska vi åka och sjunga med Anton och William igen i Sjölidens kapell, vi frågade pappa om han ville med för han har en lugn dag på jobbet i morgon men det ville han inte…undra varför?! Mammorna, kanske;-)

Juna sitter nu, helt utan stöd. Flera minuter kan hon sitta och hon kan samtidigt ta upp leksaker att stoppa i munnen, så hon har faktiskt simultanförmåga, min lilla tjej;-)
Ibland slår hon självklart över och dunkar huvudet eller ansiktet i golvet men det verkar inte bekomma henne så mycket.

I kväll går Juna i säng med glada tankar på sina kompisar och en längtan till morgondagens ”date”.

Sov så sött allesammans!

Anna & Juna