I helgen har vi varit på Skansen med Mojka (morfar) och Katti på en jättefin julmarknad.
Jag har faktiskt aldrig varit på julmarknad där men detta är något jag kommer göra tradition av. Det var otroligt fint med härlig julstämning. Dans runt granen till levande musik, massor av julstånd med allt från sockervadd till viltkorv. Åk med häst och vagn och självklart ponnyridning till Junas stora lycka. Hon skriker rätt ut så fort hon ser en häst. Det blev ett kärt återseende mellan henne och hästen Valle. I somras när vi var på Skansen så red hon också på Valle men i går hade han en tomteluva på sig och det tyckte Juna var mycket finurligt.
Det blev karusell åkning också och en del lott-köp samt en jättegod fika på Skansen ”Gubbhyllan”. Tack snälla pappa och Katti för en jättetrevlig och mysig eftermiddag på fjärde advent.

Förra veckan fick jag lite problem när jag skulle hämta Juna på förskolan. Jag har nu i efterhand förstått att det är ett ganska vanligt problem men ändå är det något som jag inte bara kan acceptera.
Juna fullkomligt blev galen när jag sa att vi skulle åka hem och ännu värre blev hon när jag skulle klä på henne. Jag fick kämpa i 20 minuter för att få på henne alla vinterkläder och fick slutligen släpa ut en skrikandes 1½ åring till bilen. Både jag och Juna var svettiga efter den pärsen.  Hon var både arg som ett bi och ledsen som en krokodil. Hon spottade och fräste som en ilsk katt. Kvällen innan hände samma sak fast då skulle vi åka hem från mitt jobb.
Jag inser ju att detta har med att göra att hon har svårt för en del övergångar och trötthet.
Hon som så många andra barn måste förberedas på nästa aktivitet, såsom hemgång från dagis eller påklädning inför resa till dagis, uppbrytande av en lek m.m
Jag har tur som i min umgängeskrets har en mycket erfaren barnskötare, till henne kan jag komma med vilka frågor som helst och känna att jag alltid får bra och ut vecklande svar. Tack Anna Trolle för det!
I just detta fallet med Junas bryt vid hemgång från dagis så fick jag tipset, om det fortsätter, att ringa till förskolan när jag åker från jobbet så att fröknarna där kan börja förbereda Juna på att jag snart ska komma och hämta henne för att åka hem med henne. Om de har möjlighet så kan också be de att de hjälper mig med påklädningen så att hon nästan är fullt påklädd när jag kommer.

Jag vill absolut inte att detta nyuppkomna beteende ska sättas i system.

Än en gång kan jag dra paralleller till hunduppfostran, där man många gånger ligger steget före hunden för att slippa ett speciellt beteende, då avleder vi hunden så att hunden kommer på andra tankar. Får hunden utöva beteendet några gånger så blir det lätt befäst.
Jag tänker framförallt på unga hanhundar som i sin könsmognad lätt kan börja göra utfall mot andra hanhundar för att mäta sin egen styrka. Här finns det många människor som går in i kamp med hunden, vars relation ofta blir en enda maktkamp.
Det finns också duktiga hundägare som ligger steget före hunden, avleder beteendet och på det sättet undviker att skapa ett beteende som är ganska så jobbigt för hundägaren.

Jag tänker i alla fall inte acceptera att Juna bråkar så med mig när jag ska hämta henne.  Ett anfall till och jag vidtar åtgärder;)

Annars är hon solstrålen själv och idag har hon köpt julklappar till sina kompisar, så visst kan hon vara snäll:)

Nu är det dags för att krypa till kojs!

Kram Anna & Juna